Geirangerfjorden

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världsarv
Västnorska fjordar —
Geirangerfjorden och Nærøyfjorden
Geirangerfjorden i Norge
Geografiskt läge
Koordinater 62°7′N 6°57′Ö / 62.117°N 6.950°Ö / 62.117; 6.950 (Geirangerfjorden)Koordinater: 62°7′N 6°57′Ö / 62.117°N 6.950°Ö / 62.117; 6.950 (Geirangerfjorden)
Plats Møre og Romsdal fylke
Land  Norge
Region* Europa och Nordamerika
Data
Typ Naturarv
Kriterier vii, viii
Referens 1195
Historik
Världsarv sedan 2005  (29 mötet)
* Enligt Unescos indelning.

Geirangerfjorden är en fjord i Sunnmøre i Møre og Romsdal fylke. Den är 15 km lång och utgör en arm till Storfjorden. Fjorden är ett av Norges mest besökta turistmål. Längst in i fjorden ligger samhället Geiranger. Den 14 juli 2005 blev Geirangerfjorden tillsammans med Nærøyfjorden ett världsarv. Dess status som världsarv är dock hotat av planerna att bygga en kraftledning över fjorden[1].

Fjorden[redigera | redigera wikitext]

Längs fjorden ligger de högt belägna gårdarna Skageflå, Blomberg och Knivsflå. De är övergivna gårdar tillgängliga via stigar och båt. Fjorden är ett av Norges mest besökta turistmål och blev 14 juli 2005 tillsammans med Nærøyfjorden ett världsarv. Området som världsarvet omfattar är 498 km2 i kommunerna Norddal och Stranda. Reinheimen nationalpark, som har instiftats för att skydda vildrensstammen i Ottadalen, ligger också inom Norddals kommuns gränser. 2006 blev världsdarvet, utnämnt till det bäst bevarade Unesco-stället av tidskiften National Geographic.

Föreningen Fjord1 driver en bilfärja som går längs hela fjorden mellan Geiranger och Hellesylt.

Geografi och klimat[redigera | redigera wikitext]

Geirangerfjorden fra Ørnesvingen

Den geologiska utvecklingen i området skedde under den sista istiden. Glaciärerna grävde ut djupa fjordar och formade höga berg.

Klimatet runt fjorden är milt, något som gör frukt- och bärodling möjligt. Vintrarna är inte så kalla i låglandet, men ändå kan det bli mycket snö med bra skidåkningsförhållanden i bergen.

Vattenfall[redigera | redigera wikitext]

De två mest kända vattenfallen i Geirangerfjorden är Knivsflåforsen, på norska även känd som De syv søstrene (de sju systrarna), och Friaren. De två vattenfallen ligger på var sin sida av fjorden och det sägs att Friaren botar De sju systrarna på den andra sidan.

Ett annat vattenfall i fjorden är Brudesløret, Brudslöjan.

Bosättning runt fjorden[redigera | redigera wikitext]

Det ska ha funnits bosättning i områdena kring fjorden strax efter den sista istiden för 10 000 år sedan. Under denna tid ska området i huvudsak varit bebott av renjägare. Det har också hittats tecken på bosättningar under yngre bronsålder för 4000 år sedan.

Området är idag delat mellan kommunerna Norddal och Stranda. Invånarantalet i Norddal kommun är omkring 1 760 fördelat på fem små bygder, Eidsdal, Fjørå, Norddal, Tafjord och centralorten Valldal. Stranda kommun har 4 540 invånare i bygderna Geiranger, Hellesylt, Liabygda och centralorten Stranda.

På grund av all turism relaterad till fjorden, ökar befolkningen i dessa kommuner betydligt under turistsäsongen, särskilt under sommaren. Dessa består för det mesta av säsongsarbetare och folk som har stugor och husvagnar.

Turism[redigera | redigera wikitext]

Bergsklättrare från Storbritannien var bland de första som upptäckte fjorden som ett exotiskt resmål i mitten av 1800-talet. Redan 1869 seglade det första turistskeppet in i fjorden.

Det sägs att det upprättades ett skjutslag i området med målet att frakta turister upp för Geirangervägen (byggd 1889) fram till Djupvasshytta. Ursprungligen var det hästvagnar som användes men efter hand kom det importerade bilar som var ombyggda för att klara av de lokala vägförhållandena.

Sedan dess har flera hotell och stugor uppförts för att ge husrum till den ökande turismen. Också vägarna har förbättrats och därmed gjort det lättare att ta sig till sevärdheterna. 1936 kom Trollstigen, 1939 Nibbevegen 1939 och därefter Ørnevegen år 1954. Den sistnämnda är öppen året runt.

Företagen i området lever gott på turismen. Man räknar idag med att Geiranger och Trollstigen besöks av 600 000 turister under en sommar[2].

Geirangerfjorden omgivet av snötäckta berg vintern 2010.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål)
  1. ^ Geirangerfjorden kan miste verdensarvstatus” (på norska). Bergens Tidende. 2007-07-06. http://www.bt.no/innenriks/article380214.ece. Läst 2007-07-07. 
  2. ^ Visitnorway.com - Fakta om Geirangerfjorden og Trollstigen

Se även[redigera | redigera wikitext]

  • Nærøyfjorden, den andra delen av världsarvet Västnorska fjordar.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]