Unesco

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Small Flag of the United Nations ZP.svg

منظمة الأمم المتحدة للتربية والعلم والثقافة
United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization
Organización de las Naciones Unidas para la Educación, la Ciencia y la Cultura
Organisation des Nations unies pour l’éducation, la science et la culture
Организация Объединённых Наций по вопросам образования, науки и культуры
联合国教育、科学及文化组织
Flag of UNESCO.svg
Unescos flagga
Organisationstyp fackorgan
Förkortningar UNESCO
ONUESC (sällan använd)
Generaldirektör Irina Bokova
Status aktiv
Bildad 16 november 1945
Säte Paris, Frankrike
Webbplats www.unesco.org

Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, som brukar förkortas Unesco (av det engelska namnet United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization), är ett av Förenta nationernas fackorgan, bildat 1945.

Enligt FN-stadgan är syftet att verka till fred och säkerhet genom främjande av internationellt samarbete inom områdena utbildning, vetenskap och kultur utan åtskillnad med avseende av ras, kön, språk eller religion i syfte att främja den universella respekten för rättvisa, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

Unesco har 195 medlemsländer (med Palestina som nybliven medlem i november 2011) och åtta associerade medlemmar. Organisationen har sitt säte i Paris, med över 50 kontor och många specialiserade institut och centra över hela världen. De flesta av kontoren är ”kluster”-kontor som omfattar tre eller flera länder, men det finns också nationella och regionala kontor. Unesco uppfyller sina mål genom fem stora program: utbildning, naturvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora, kultur och kommunikation och information. Projekt som sponsras av Unesco är omfattar läs-, skriv-, tekniska och lärarutbildningsprogram, internationella vetenskapliga program, främjande av oberoende medier och pressfrihet, regionala och kulturella historiska projekt, främjande av kulturell mångfald, internationella samarbetsavtal för att säkra världens kultur- och naturarv (världsarv, som Unesco är särskilt kända för) och för bevara de mänskliga rättigheterna, samt försök att överbrygga den globala digitala klyftan.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Unesco grundades den 16 november 1945 i London då 37 länder skrev under organisationens konstitution. Konstitutionen trädde i kraft 4 november 1946 då den ratificerats av 20 länder. Unesco har under åren varit en mycket kontroversiell organisation. Under 1970- och 1980-talen ansåg Västländerna, särskilt USA och Storbritannien, att organisationen användes som ett forum för kommunister och tredje världen att attackera Väst. Unesco utvecklade en plan kallad New World Information Order för att stoppa lögner och den felaktiga information som spreds om utvecklingsländerna. Väst avvisade det som ett försök av tredje världen och kommunistiska diktaturer att krossa tryckfriheten; USA lämnade organisationen i protest 1984 och Storbritannien lämnade den 1985 (Storbritannien blev åter medlem 1997 och USA 2003). Unesco har även kritiserats av en del för den stora och krångliga byråkratin, vilket organisationen har gemensamt med andra delar av FN-systemet.

Organisationen[redigera | redigera wikitext]

Unescos arbete är organiserat i en generalkonferens, en exekutiv styrelse och ett sekretariat. Medlemsländerna har nationella organ eller kommissioner som samarbetar med inhemska myndigheter och institutioner och är länken mellan det egna landet och Unesco. Unesco inrättar dessutom tillfälliga eller ständiga kommissioner för särskilda frågor. Unesco är knutet till FN (Förenta nationerna) som ett fackorgan inom FN:s ekonomiska och sociala råd.

I generalkonferensen, som är Unescos högsta beslutande organ, ingår samtliga medlemsländer med högst fem ombud, och den beslutar om riktlinjer och huvudsaklig strategi för Unescos kommande arbete. Den sammanträder vartannat år. I den exekutiva styrelsen ingår femtioåtta av generalkonferensen valda medlemmar. Sekretariatet är generaldirektörens stab, och dess kontor är förlagt till Paris. Generaldirektören väljs för sex år och kan omväljas. I Sverige är Svenska Unescorådet förlagd till Utbildningsdepartementet, och ger regeringen råd inom sitt verksamhetsområde; motsvarigheten i Finland är Finlands Unesco-kommission, vars sekretariat bestrids av Undervisningsministeriet.

Under åren har Unesco tillsatt flera specialkommissioner, som till exempel den oberoende Världskommissionen för kultur och utveckling 1992. Unesco var även ansvarigt för grundandet av OANA. Man finansierar ISCU. Unesco har även goodwillambassadörer som använder sina talanger eller sin berömmelse för att sprida Unescos ideal.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Huvudprogram[redigera | redigera wikitext]

Unesco försöker uppnå sina mål genom fem huvudprogram:

  • Utbildning,
  • Naturvetenskap,
  • Social och mänsklig vetenskap,
  • Kultur,
  • Kommunikation samt
  • Information.

Andra projekt[redigera | redigera wikitext]

Unesco stödjer projekt inom läskunnighets-, teknik- och lärarutbildningsprogram, internationella vetenskapsprogram, regionala och kulturella historieprojekt, främjandet av kulturell mångfald, internationella samarbetsavtal för att säkra världsarven och för att skydda mänskliga rättigheter samt försöker att minska den världsomfattande digitala klyftan.

Världsarv och dylikt[redigera | redigera wikitext]

Ett av Unescos uppdrag är att upprätthålla tre listor med objekt av stort värde för hela mänskligheten:

Tryckfrihetsdagen[redigera | redigera wikitext]

Varje år manifesterar Unesco sitt stöd till åsiktsfrihet och tryckfrihet genom att fira världsdagen för tryckfrihet den 3 maj. Firandet har hållits sedan 1993, då Unesco lyckades förmå FN att utlysa dagen. Händelsen hålls för att minnas, fira och framhålla vikten av en fri press för ett välmående demokratiskt och fritt samhälle.

Unescos generaldirektörer[redigera | redigera wikitext]

  1. Julian Huxley, Storbritannien (1946–1948)
  2. Jaime Torres Bodet, Mexiko (1948–1952)
  3. John Wilkinson Taylor, USA (tillförordnad 1952–1953)
  4. Luther Evans, USA (1953–1958)
  5. Vittotino Veronese, Italien (1958–1961)
  6. René Maheu, Frankrike (1961–1974; tillförordnad 1962)
  7. Amadou-Mahtar M'Bow, Senegal (1974–1987)
  8. Federico Mayor, Spanien (1987–1999)
  9. Koïchiro Matsuura, Japan (1999–2009)
  10. Irina Bokova, Bulgarien (2009–)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]