Unesco

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Small Flag of the United Nations ZP.svg

منظمة الأمم المتحدة للتربية والعلم والثقافة
United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization
Organización de las Naciones Unidas para la Educación, la Ciencia y la Cultura
Organisation des Nations unies pour l’éducation, la science et la culture
Организация Объединённых Наций по вопросам образования, науки и культуры
联合国教育、科学及文化组织
Flag of UNESCO.svg
Unescos flagga
Organisationstyp fackorgan
Förkortningar UNESCO
ONUÉSC (franska)
Generaldirektör Irina Bokova
Status aktiv
Bildad 16 november 1945[1]
Säte Paris, Frankrike
Webbplats www.unesco.org

Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, som brukar förkortas Unesco (av det engelska namnet United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization) bildades 1945 och är ett av Förenta nationernas 15 fackorgan[2].

I förordet till Unescos stadgar står: "Eftersom krigen har sitt ursprung i människornas sinnen, måste försvaret av freden också byggas upp i människornas sinnen." Unesco har därför som syfte att verka för fred och säkerhet genom främjande av internationellt samarbete inom utbildning, vetenskap och kultur i syfte att med utgångspunkt i FN-stadgan främja den universella respekten för rättvisa, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter samt grundläggande friheter utan åtskillnad med avseende av ras, kön, språk eller religion.[3]

Unesco har 195 medlemsländer och nio associerade medlemmar.[4] I november 2011 valdes Palestina in som Unescos 195e medlemsland med 107 röster för, 14 emot och 52 avstod att rösta.[5] Sverige var ett av de länder som röstade nej.[6].

Unesco har sitt säte i Paris, med över 50 fältkontor och många specialiserade institut och centra över hela världen.[7][8] De flesta av kontoren omfattar tre eller flera länder, men det finns också nationella och regionala kontor.

Unesco bedriver sitt arbete inom fem stora program: utbildning, naturvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora, kultur samt kommunikation och information.


Historia[redigera | redigera wikitext]

Unesco grundades den 16 november 1945 i London då 37 länder skrev under organisationens konstitution. Konstitutionen trädde i kraft 4 november 1946 då den ratificerats av 20 länder.

Unesco har under åren väckt kraftiga känslor och av somliga ansetts vara mycket kontroversiell. Till exempel beslutade Sydafrika att lämna Unesco 1956 eftersom man ansåg att vissa av organisationens publikationer lade sig i landets "rasproblem".[9] I början av 1970-talet var Unesco med och tog fram rapporten New World Information Order som innehöll rekommendationer på en mer globalt jämlik mediebild och mer korrekt information om utvecklingsländerna. USA ställde sig kritisk till rapporten och menade att den skulle motverka det fria flödet av information. Under 1970- och 1980-talen kritiserade flera västländer, särskilt USA och Storbritannien, Unesco för att vara ett forum för kommunister och tredje världen att attackera Väst. USA och lämnade organisationen i protest 1984 och Storbritannien året därefter (Storbritannien blev åter medlem 1997 och USA 2003). I och med att Palestina valdes in som medlem i Unesco 2011, upphörde USA och Israel att betala sina medlemsvgifter till Unesco. Detta ledde till att de båda ländera vid Unescos generalkonferens hösten 2013 förlorade sin rösträtt.[10]

Organisationen[redigera | redigera wikitext]

Unescos arbete leds av en generaldirektör, en styrelse samt generalkonferensen. Generalkonferensen är det högsta beslutande organet där alla Unescos 195 medlemsländer träffas vartannat år för att fastställa riktlinjer, program och budget. Generalkonferensen väljer också generaldirektör samt ledamöter till Unescos styrelse och till olika kommittéer. Unescos styrelse har till uppgift att följa upp generalkonferensens beslut och diskutera kommande program och budget. Styrelsen möts två gånger per år, samt vid ytterligare ett tillfälle de år generalkonferensen sammanträder. Styrelsen består av 58 medlemsländer fördelade mellan världens regioner och väljs på fyra år. Sverige är medlem i Unescos styrelse 2013-2017. Generaldirektören leder det löpande arbetet vid Unescos sekretariat i Paris. Vid sekretariatet finns det ca 1 800 personer anställda.

Unesco inrättar dessutom tillfälliga eller ständiga kommissioner för särskilda frågor. Unesco är knutet till FN (Förenta nationerna) som ett fackorgan inom FN:s ekonomiska och sociala råd.

Varje medlemsland ska ha en nationalkommission eller motsvarande som ska fungera som en länk mellan regering och myndigheter i det egna landet och Unesco.[11] I Sverige är Svenska Unescorådet nationalkommission för Unesco.[12][13] Svenska Unescorådet är placerat på Utbildningsdepartementet. Motsvarigheten i Finland är Finlands Unesco-kommission, vars sekretariat bestrids av Undervisningsministeriet.

Under åren har Unesco tillsatt flera specialkommissioner, som till exempel den oberoende Världskommissionen för kultur och utveckling 1992. Unesco har även goodwillambassadörer som använder sina talanger eller sin berömmelse för att sprida Unescos ideal.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Huvudprogram[redigera | redigera wikitext]

Unesco bedriver sitt arbete inom fem huvudprogram:

  • Utbildning
  • Naturvetenskap
  • Samhällsvetenskap och humaniora
  • Kultur
  • Kommunikation och information

Unesco arbetar bland annat med projekt inom läskunnighets-, teknik- och lärarutbildningsprogram, internationella vetenskapsprogram, regionala och kulturella historieprojekt, främjandet av kulturell mångfald, internationella samarbetsavtal för att säkra världsarven och för att skydda mänskliga rättigheter samt försöker att minska den världsomfattande digitala klyftan.

Världsarv och dylikt[redigera | redigera wikitext]

Unesco utser också platser och kulturarv av stor betydelse för mänskligheten. Bland annat:

Tryckfrihetsdagen[redigera | redigera wikitext]

Varje år manifesterar Unesco sitt stöd till åsiktsfrihet och tryckfrihet genom att fira världsdagen för tryckfrihet den 3 maj. Firandet har hållits sedan 1993, då Unesco lyckades förmå FN att utlysa dagen. Händelsen hålls för att minnas, fira och framhålla vikten av en fri press för ett välmående demokratiskt och fritt samhälle.

Unescos generaldirektörer[redigera | redigera wikitext]

Generaldirektören leder det löpande arbetet vid Unescos sekretariat i Paris. Generaldirektören väljs på fyra år och kan omväljas.

Följande har varit generaldirektörer för Unesco:[14]

  1. Julian Huxley,  Storbritannien (1946–1948)
  2. Jaime Torres Bodet,  Mexiko (1948–1952)
  3. John Wilkinson Taylor,  USA (tillförordnad 1952–1953)
  4. Luther Evans,  USA (1953–1958)
  5. Vittotino Veronese,  Italien (1958–1961)
  6. René Maheu,  Frankrike (1961–1974; tillförordnad 1962)
  7. Amadou-Mahtar M'Bow,  Senegal (1974–1987)
  8. Federico Mayor,  Spanien (1987–1999)
  9. Koïchiro Matsuura,  Japan (1999–2009)
  10. Irina Bokova,  Bulgarien (2009–)

Vid generalkonferensen 2009 valdes Irina Bokova från Bulgarien, som första kvinna, till Unescos generaldirektör. Hon valdes med stor majoritet för ytterligare en fyraårsperiod vid generalkonferensen 2013.

Generalkonferenser[redigera | redigera wikitext]

Lista på UNESCO Generalkonferenser sedan 1946:[15]

  • 1st session (Paris, 1946) – ordförande: Léon Blum (Frankrike)
  • 2nd session (Mexico City, 1947) – ordförande: Manuel Gual Vidal (Mexiko)
  • 3rd session (Beirut, 1948) – ordförande: Hamid Bey Frangie (Libanon)
  • 1st extraordinary session (Paris, 1948)
  • 4:e session (Paris, 1949) – ordförande: Ronald Walker (Australien)
  • 5:e session (Florence, 1950) – ordförande: Count Stefano Jacini (Italien)
  • 6:e session (Paris, 1951) – ordförande: Howland Sargeant (USA)
  • 7:e session (Paris, 1952) – ordförande: Sarvepalli Radhakrishnan (Indien)
  • 2nd extraordinary session (Paris, 1953)
  • 8:e session (Montevideo, 1954) – ordförande: Justino Zavala Muñiz (Uruguay)
  • 9:e session (New Delhi, 1956) – ordförande: Maulana Abul Kalam Azad (Indien)
  • 10:e session (Paris, 1958) – ordförande: Jean Ber:eoin (Frankrike)
  • 11:e session (Paris, 1960) – ordförande: Akale-Work Abte-Wold (Etiopien)
  • 12:e session (Paris, 1962) – ordförande: Paulo de Berrêdo Carneiro (Brasilien)
  • 13:e session (Paris, 1964) – ordförande: Norair Sissakian (Sovjetunionen)
  • 14:e session (Paris, 1966) – ordförande: Bedrettin Tuncel (Turkiet)
  • 15:e session (Paris, 1968) – ordförande: Willian Eteki-Mboumoua (Kamerun)
  • 16:e session (Paris, 1970) – ordförande: Atilio Dell'Oro Maini (Argentina)
  • 17:e session (Paris, 1972) – ordförande: Toru Haguiwara (Japan)
  • 3rd extraordinary session (Paris, 1973)
  • 18:e session (Paris, 1974) – ordförande: Magda Jóború (Ungern)
  • 19:e session (Nairobi, 1976) – ordförande: Taaita Toweett (Kenya)
  • 20:e session (Paris, 1978) – ordförande: Napoléon LeBlanc (Kanada)
  • 21st session (Belgrade, 1980) – ordförande: Ivo Margan (Jugoslavien)
  • 4:e extraordinary session (Paris, 1982)
  • 22nd session (Paris, 1983) – ordförande: Saïd Tell (Jordanien)
  • 23rd session (Sofia, 1985) - ordförande: Nikolaï Todorov (Bulgarien)
  • 24:e session (Paris, 1987) – ordförande: Guillermo Putzeys Alvarez (Guatemala)
  • 25:e session (Paris, 1989) – ordförande: Anwar Ibrahim (Malaysia)
  • 26:e session (Paris, 1991) – ordförande: Bethwell Allan Ogot (Kenya)
  • 27:e session (Paris, 1993) – ordförande: Ahmed Saleh Sayyad (Jemen)
  • 28:e session (Paris, 1995) – ordförande: Torben Krogh (Danmark)
  • 29:e session (Paris, 1997) – ordförande: Eduardo Portella (Brasilien)
  • 30:e session (Paris, 1999) – ordförande: Jaroslava Moserova (Tjeckien)
  • 31:e session (Paris, 2001) – ordförande: Ahmad Jalali (Iran)
  • 32:e session (Paris, 2003) – ordförande: Michael Omolewa (Nigeria)
  • 33:e session (Paris, 2005) – ordförande: Musa bin Jaafar bin Hassan (Oman)
  • 34:e session (Paris, 2007) – ordförande: George N. Anastassopoulos (Grekland)
  • 35:e session (Paris, 2009) – ordförande: Davidson Hepburn (Bahamas)
  • 36:e session (Paris, 2011) – ordförande: Katalin Bogyay (Ungern)
  • 37:e session (Paris, 2013) - ordförande: Hao Ping (Kina)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”UNESCO history”. UNESCO. http://en.unesco.org/about-us/introducing-unesco. Läst 22 juli 2014. 
  2. ^ FN:s struktur och organisation ”Structure and Organization”. http://www.un.org/en/aboutun/structure/index.shtml#ECOSOC. 
  3. ^ UNESCO history”The Constitution”. http://www.unesco.org/new/en/unesco/about-us/who-we-are/history/constitution/. 
  4. ^ UNESCO ”Medlemsländer”. http://www.unesco.org/new/en/member-states/countries/. 
  5. ^ ”General Conference admits Palestine as UNESCO Member”. UNESCO. http://www.unesco.org/new/en/media-services/single-view/news/general_conference_admits_palestine_as_unesco_member_state/. 
  6. ^ ”Svenskt nej till Palestina i Unesco”. SvD. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/svenskt-nej-till-palestina-i-unesco_6596878.svd. 
  7. ^ UNESCO ”Unescos fältkontor”. http://en.unesco.org/about-us/all-offices-region. 
  8. ^ UNESCO ”Unescos institut och centra”. http://www.unesco.org/new/en/unesco/about-us/where-we-are/institutes-and-centres/. 
  9. ^ UNESCO. Executive Board, 42nd Session. (1955). Report of the Director-General on the Activities of the Organization (March–November 1955). Paris, 9 November 1955. 42 EX/43. Part I Relations with Member States, paragraph 3.
  10. ^ ”USA förlorar rösträtt i Unesco”. SVT. http://www.svt.se/kultur/usa-forlorar-rostratt-i-unesco. 
  11. ^ UNESCO ”Nationalkommissioner”. https://en.unesco.org/countries/national-commissions. 
  12. ^ ”Svenska Unescorådet”. http://www.unesco.se/om-oss/svenska-unescoradet/. 
  13. ^ ”Kommittédirektiv för Svenska Unescorådet”. Regeringen. http://www.unesco.se/wp-content/uploads/2013/06/Tilläggsdirektiv-Sv-Unescorådet.pdf. 
  14. ^ UNESCO List of Directors-General
  15. ^ UNESCO Previous Sessions of the General Conference