Geneviève Dormann
| Geneviève Dormann | |
| Född | 24 september 1933 Paris, Frankrike |
|---|---|
| Död | 13 februari 2015 (81 år) Paris, Frankrike |
| Yrke | författarinna, journalist |
| Nationalitet | fransyska |
| Språk | franska |
| Verksam | 1957–1999 |
| Litterära rörelser | Husarerna |
Geneviève Dormann, född 24 september 1933 i Paris, död 13 februari 2015 i Paris, var en fransk romanförfattarinna och journalist. Hon umgicks i kretsen kring den litterära rörelsen husarerna, vars grundläggande inställning till litteratur och samhälle hon delade. Hon tilldelades bland annat Deux magots-priset och Grand Prix du roman de l'Académie française. Hon blev även känd för att göra bitska och humoristiska uttalanden som provocerade det franska etablissemanget.
Liv och gärning[redigera | redigera wikitext]
Geneviève Dormann föddes i Paris. Hon gifte sig som 17-åring med konstnären Philippe Lejeune och fick tre barn. Paret skilde sig fem år senare och Dormann gifte så småningom om sig med författaren Jean-Loup Dabadie, som hon fick ytterligare ett barn med. Den skönlitterära debuten kom 1957 med en novellsamling. Hon arbetade som journalist från 1959 för i synnerhet Le Point och Marie Claire, men även Le Figaro Magazine och i radio. Från 1960-talet och fram till slutet av 1990-talet var hon en framträdande figur i det franska kulturetablissemanget, både som journalist och romanförfattarinna. Hon fick Deux magots-priset 1975 för le Bateau du courrier. För le Roman de Sophie Trébuchet från 1983, en biografisk roman om Victor Hugos mor, fick hon Roland de Jouvenel-priset från Franska akademien och Kléber Haedens-priset. År 1989 fick hon Grand Prix du roman de l'Académie française för le Bal du dodo, som handlar om ett ungt förälskat par i den franska aristokratin på Mauritius.[1] Hon skrev manus till Volker Schlöndorffs film Nådaskottet från 1976, efter en roman av Marguerite Yourcenar.[2]
Dormann tillhörde kretsen kring författarna Jacques Laurent, Michel Déon, Antoine Blondin och Roger Nimier, kallade husarerna, som förenades i sin distanserade humor, sin motvilja mot tidens vänsterpolitiska litteratur och sina kopplingar till Charles Maurras' monarkiströrelse.[3] Dormann skydde all form av konformism och blev känd för sin förmåga att provocera och skapa kontroverser. År 1985 sade hon i en intervju i Le Crapouillot att hon blir förbannad på judarna när de kräver att hon ska känna skuld för något som hände när hon var liten, vilket föranledde polemik från tidskriften Information juive.[1] I sin roman la Petite main från 1993 går hon till attack mot Simone Veil, som hon anklagar för att ha en "stor bak och den moldavisk-valakisk bondmorans misstänksamma blick, vakandes vid marknaden över hennes stall av kaniner".[4] I december 1996 väckte Dormann uppståndelse när hon deltog i ett evenemang vid université Panthéon-Assas tillsammans med kända monarkister och nationalister som Jean-Claude Martinez, Jacques Trémolet de Villers, Jean-François Chiappe och Dominique Venner.[5]
Utgivet[redigera | redigera wikitext]
- La Première pierre, noveller, 1957.
- La Fanfaronne, roman, 1959.
- Le Chemin des dames, roman, 1964.
- La Passion selon Saint-Jules, roman, 1967.
- Je t'apporterai des orages, roman, 1971.
- Le Bateau du courrier, 1974, roman, Deux magots-priset.
- Mickey l'ange, roman, 1980.
- Fleur de pêché, roman, 1980.
- Le Roman de Sophie Trébuchet, roman, 1983, Roland de Jouvenel-priset och Kléber Haedens-priset.
- Amoureuse Colette, biografi, 1984.
- Les livres du point de croix, romanserie, med Régine Deforges:
- Le livre du point de croix, 1986.
- Alphabets, 1987.
- Fleurs et fruits, 1987.
- Marquoirs, 1987.
- Le Bal du dodo, roman, 1989, Grand Prix du roman de l'Académie française.
- Paris est une ville pleine de lions, med fotografier av Sophie Bassouls, essä, 1991.
- Maurice vue du ciel, med fotografier av Guido Alberto Rossi, 1991.
- La Petite main, roman, 1993.
- La Gourmandise de Guillaume Apollinaire, biografi, 1994.
- Adieu, phénomène, roman, 1999, Maurice Genevoix-priset.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Savigneau, Josyane (13 februari 2015). ”Décès de la romancière Geneviève Dormann” (på franska). Le Monde. http://www.lemonde.fr/livres/article/2015/02/13/deces-de-la-romanciere-genevieve-dormann_4576191_3260.html. Läst 22 februari 2015.
- ^ ”Der Fangschuss (1976)”. Svensk filmdatabas. Svenska filminstitutet. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=MOVIE&itemid=5299. Läst 22 februari 2015.
- ^ Renard, Paul (1993). ”Les Écrivains français du XXe siècle et la droite”. i Baert, Frank; Viart, Dominique (på franska). La littérature française contemporaine: questions et perspectives. Leuven: Presses Universitaires de Louvain. sid. 76. ISBN 90-6186-561-1. https://books.google.se/books?id=myBIhR9PVkcC&pg=PA76
- ^ Gauthier, Eliane (8 juli 1993). ”La flèche de Diane”. L'Express. http://www.lexpress.fr/informations/la-fleche-de-diane_595247.html. Läst 22 februari 2015. ”gros derrière et regard méfiant de paysanne moldo-valaque qui surveille, au marché, son étal de lapins”
- ^ Chombeau, Christiane (12 december 1996). ”Polémique sur la « journée du livre français » à l'université d'Assas” (på franska). Le Monde. http://www.lemonde.fr/archives/article/1996/12/12/polemique-sur-la-journee-du-livre-francais-a-l-universite-d-assas_3739853_1819218.html. Läst 22 februari 2015.
|