Grevarna av Celje

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Celje Celjski grad 006

Grevarna av Celje eller Cilli var från mitten av 1300-talet och cirka hundra år framåt de mest inflytelserika och mäktigaste feodalherrarna i dåtidens Centraleuropa (1341-1436). Ursprungligen kom de från slottet i Žovnek, Savinja (nuvarande Slovenien). Genom strategiska giftermål och olika arvsavtal kom släkten att äga stora egendomar i nuvarande Slovenien, Kroatien och Österrike, bl.a. Celje (Cilli) med dess omgivning.

År 1341 tilldelades Friderik I den ärftliga titeln ”Grauff von Zilli” av Kejsare Ludvig IV av Bayern. Friderik erkände till en början habsburgarna som feodalherrar men i takt med att Celjegrevarnas inflytande ökade blev de istället rivaler. Frideriks söner; Ulrik I (född ca 1331, död 1368) och Herman I (född ca 1331, död 1385) styrde landet tillsammans fram till Ulriks död 1368. Därefter regerade Herman I en tid tillsammans med Ulriks son, Viljem Celjski.

Den mest betydelsefulle greven av Celje, var Herman II (född ca 1365, död 1435), son till Herman I. Vid ett för Europa avgörande fältslag mot turkarna i Nikopolje 1396, räddade Herman II livet på kejsare Sigismund av Luxemburg. Som tack förlänade kejsaren honom titeln ”rikets adelsman” och gav honom stora egendomar bl.a. staden Varažde (nuv Kroatien). I och med detta upphörde vasallförhållandet till habsburgarna. Kejsare Sigismund gifte sig sedermera med dottern till Herman II, Barbara av Celje, som på detta sätt kom att bli bl.a. kejsarinna av det Heliga Romerska Riket.

År 1436 får Friderik II (son till Herman II) den ärftliga titeln ”rikets furste” av kejsaren. Furstendömet blir självständigt och furstarna av Celje jämställs med habsburgarna. Celjefurstarna präglar bl.a. egna mynt med det trestjärniga vapnet på. Fursteutnämningen faller dock inte i god jord hos habsburgarna som anfaller samma år. Kriget mellan Celjefurstarna och habsburgarna pågår i sju år och slutar med att habsburgarna besegras 1443 och erkänner Celjefurstarnas utnämning. Ett ömsesidigt arvsavtal ingås där det slås fast att släkterna ärver varandra i det fall att den manliga linjen i ett släkte dör ut. Detta kommer att visa sig ödesdigert för Celjefurstarna.

Ulrik II, son till Friderik II, var under en tid målsman för den minderårige Ladislaus V av Ungern, Hertig av Österrike och högste representant av habsburgarna och regerade i dennes ställe. I och med detta engagemang ådrog sig Ulrik II många fiender och när han åtföljde kungen vid ett besök i Belgrad 1456, mördades han av en ung ungersk adelsman, Hunjadi. I och med Ulrik II:s död dog släkten av Celjegrevar/furstar ut och landet gick i arv till habsburgarna.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från slovenskspråkiga Wikipedia