Habsburg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För kommunen i Schweiz, se Habsburg (kommun).
De habsburgska färgerna, svart och gult.

Habsburg är ett tyskt furstehus, som regerade i Österrike från 1278 till 1918. Den tog sitt namn från fästningen Habsburg i Schweiz. Genom Albert den rike erövrade släkten Habsburg betydande områden i Schweiz och Alsace och besteg tronen i Tyskland 1273 genom Rudolf I, som 1278 införlivade Österrike, Steiermark och nuvarande Slovenien. Huset kom under det andra årtusendet att bli härskande över stora delar av Europa (Habsburgska riket) och hade sin största storhetstid i slutet av femtonhundratalet och början av sextonhundratalet, när de regerade över Österrike-Ungern, Spanien, Nederländerna, och Brasilien, samt andra delar av Nya världen, ett av världens genom tiderna allra största riken, sedan Khubilai khan av Mongoliet-Kina.

Släkten Habsburg under medeltiden[redigera | redigera wikitext]

Huset Habsburg leder sina anor upp till Guntram den rike, vilken levde på 950-talet. Dennes sonson biskop Werner I i stiftet Strassburg (död 1028) byggde slottet Habsburg (i schweiziska kantonen Aargau), och biskopens bror Radbot var den egentlige grundläggaren av Habsburgska huset; som greve av Habsburg nämns först (1090) dennes sonson Otto II (död 1111), som av kejsar Henrik V erhöll lantgrevskapet i övre Elsass. Under 1100-talet vidgades släktens besittningar i Elsass och Schweiz. En delning av de habsburgska länderna skedde under sönerna till Rudolf II (död 1232), Albrekt IV (död 1239) och Rudolf III (död 1249, och ätten sönderföll i två grenar: Habsburgska huvudlinjen Habsburg-Kyburg (den österrikiska) och Habsburg-Laufenburg, vilken senare snart splittrades i två linjer, som utslocknade på svärdssidan 1408 och 1415.

Det österrikiska husets stamfader, Rudolf I, ärvde efter sin far områden i Schweiz och Övre Elsass och förvärvade med stöd av arvsanspråk efter sin mor den Kyburgska grevesläktens gods i Schweiz (1264). Vald till tysk kung 1273, begagnade han sin kungliga myndighet för att utvidga sin familjs besittningar, bemäktigade sig åtskilliga områden i Schweiz och gav sina söner, Albrekt I och Rudolf II, de från kung Ottokar II i Böhmen indragna rikslänen Österrike, Steiermark och Krain samt lade sålunda grunden till den habsburgsk-österrikiska monarkin. Albrekt I vann genom överenskommelse med sin bror alla österrikiska länderna och blev 1298 tysk kung (död 1308). Hans son, Albrekt II, den lame eller vise (död 1358), härskade från 1344 ensam över husets besittningar, vilka emellertid minskats genom de schweiziska skogskantonernas avfall, men 1335 ökats med Kärnten. Albrekt efterträddes av sin äldste son Rudolf IV (död 1365), vilken antog titeln ärkehertig och förvärvade Tyrolen, 1363. 1379 delades besittningarna mellan hans bröder, Albrekt III och Leopold III, vilka grundade albertinska (österrikiska) och leopoldinska (steiermarkska) linjerna. Den namnkunnigaste av den förstnämnda linjen var den tredje hertigen, Albrekt V, vilken genom sitt giftermål (1422) med kung Sigismunds dotter Elisabet blev kung av Ungern (1437) och Böhmen (1438) samt 1438 valdes till Tysklands kung (se Albrekt II). Linjen utslocknade med VIadislav Postumus (1457), varefter de nederösterrikiska länderna tilföll kejsar Fredrik III av Inre Österrike. Den leopoldinska linjens stiftare utvidgade sitt område genom erövringen av staden Trieste (1382) och några andra mindre platser. Då Leopold III:s äldste son, Vilhelm, avled (1406), skiftades länderna mellan hans tre bröder, Leopold, vilken dog utan bröstarvingar 1411, Ernst och Fredrik. Den sistnämndes son, Sigmund, måste 1490 avstå sina besittningar till Ernsts sonson Maximilian, son till Fredrik V (1424-93), och därigenom kom denne att i sin hand samla hela den österrikiska makten. Han blev 1440 tysk kung och 1452 romersk kejsare (Fredrik III). Hans nyss nämnde son och efterträdare, Maximilian I (som 1493 blev tysk kung och 1508 antog titeln kejsare), förmälde sig 1477 med Maria av Burgund och förvärvade därigenom åt det habsburgska huset de burgundiska arvländerna Franche-Comté och Nederländerna, vilka redan 1482 tillföll hans och Marias son, Filip den sköne (död 1506). Filip förmälde sig 1496 med Johanna, arvtagerska till Kastiliens och Aragoniens kronor, och hade med henne sönerna Karl och Ferdinand, vilka blev stamfäder för den spanska och den österrikiska linjen av huset Habsburg.

Den spanska linjen[redigera | redigera wikitext]

Den ovannämnde Karl blev 1506 hertig av Burgund och kung av Kastilien (Karl I), 1516 kung av Spanien, 1519 ärkehertig av Österrike och tysk kung samt 1520 romersk kejsare (Karl V). Hans son Filip II (död 1598) erhöll av sin fars besittningar 1555 Nederländerna, Milano, Neapel och Sicilien och 1556 Spanien med kolonier. Även Karls oäkta barn, Juan de Austria (död 1578) och Margareta (död 1586), regent i Nederländerna, har gjort sig ett namn i historien. Filip II efterträddes av sin andre son, Filip III. Filip III hade sonen Filip IV (1621-65) samt döttrarna Anna, gift med Ludvig XIII av Frankrike, och Maria Anna, gift med kejsar Ferdinand III. Linjen utslocknade på svärdssidan med Filip IV:s son Karl II (död 1700), men fortlevde på kvinnosidan genom Karls halvsystrar Maria Teresia, gift med Ludvig XIV av Frankrike, och Margareta Teresia, gift med kejsar Leopold I.

Den österrikiska linjen[redigera | redigera wikitext]

Den österrikiska linjen grundlades av Ferdinand I (död 1564), vilken 1521 erhöll av sin bror Karl V ärkehertigdömet Österrike och 1526 blev kung i Böhmen och Ungern samt 1558 romersk kejsare. Efter hans död tillföll kejsarvärdigheten och större delen av de österrikiska arvländerna hans äldste son, Maximilian II (1564-76), medan de yngre sönerna, Ferdinand (död 1595) och Karl (död 1590), erhöll endast Tyrolen och Steiermark. Denna delning ägde dock ej länge orubbat bestånd, för Ferdinand dog utan lagliga bröstarvingar, och den kejserliga linjen utslocknade med Maximilians söner, kejsar Rudolf II (1576-1612), kejsar Mattias (1612-19), Maximilian av Tyrolen (död 1618) och Albrekt, ståthållare i Spanska Nederländerna (död 1621). De österrikiska arvländerna samt Böhmens och Ungerns kronor övergick då till Karls son, Ferdinand II av Steiermark (1619-37). Han överlät Tyrolen till sin bror, Leopold V (död 1632), 1625, men efter dennes yngste sons död, 1665, återföll landet till kejsarhuset. Sedermera har inte någon delning förekommit. Ferdinand II efterträddes av sin son Ferdinand III (1637-57) och denne av sin son Leopold I (1657-1705). Leopolds söner, Josef I (1705-11) och Karl VI (1711-40), blev bägge kejsare. Med den sistnämnde utslocknade habsburgska huset på svärdssidan (1740). Hans dotter Maria Teresia tog de österrikiska länderna, Böhmen och Ungern i arv. Efter hennes död, 1780, övergick de till det lothringsk-österrikiska huset, även kallat Habsburg-Lothringen.[1]

Ätten Habsburg i dag[redigera | redigera wikitext]

Förre huvudmannen för ätten, Otto von Habsburg, hade en central roll som ordförande inom EU-kommissionens ekonomiska avdelning, och var till sin död bosatt i Pöcking i Tyskland. Sonen, Karl Habsburg-Lothringen, sitter i Europaparlamentet. En av Ottos döttrar, Walburga Douglas, bor i Sverige och är moderat ledamot av Sveriges riksdag sedan valet 2006.

Slottet Habsburg[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Habsburg (slott)

Släktens stamslott, som egentligen hette Habichtsburg (Hökborgen) existerar fortfarande, men ganska snart kom de att styra över sina länder från slottet i Wien, dit administrationen av kejsardömet förlades, och varifrån många andra kungar och kejsare sökte efter prinsessor att gifta sig med, för att öka sin ätts blåblodiga prestige och makt. Somrarna tillbringades på slottet Schönbrunn en liten bit utanför staden.

Utdrag ur huset Habsburgs släkttavla[2][redigera | redigera wikitext]

Drottningar av Sverige[redigera | redigera wikitext]

Några andra kända Habsburgare[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Habsburg i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
  2. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]