Sigismund av Ungern

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Målning av Albrecht Dürer

Sigismund, född 14 eller 15 februari 1368, död 9 december 1437, av huset Luxemburg, var kurfurste av Brandenburg 1378-88 och 1411-15, kung av Ungern från 1387, romersk kung från 1411, kung av Böhmen från 1419, kung av Lombardiet från 1431 samt tysk-romersk kejsare från 1433 till sin död.

Sigismund var son till Karl IV och hans fjärde hustru Elisabeth av Pommern. 1393 deltog han i ett uppror för att beröva sin halvbror Wencel IV makten i Tysk-Romerska riket.

Elisabeth var unionskungen Erik av Pommerns faster, de två var alltså kusiner. Efter kriget mellan Holstein och Danmark fick Sigismund döma i frågan om hertigdömet Slesvigs status. Sigismunds dom föll under kyrkomötet i Konstanz 1415 och var att grevarna av Holstein saknade rätt till Schleswig, eftersom de i egenskap av länsherrar satt sig upp mot sin kung. Efter ytterligare flera års krig fick Sigismund åter fälla domslut i juni 1424. Åter förklarades grevarna av Holstein sakna all rätt till Schleswig. I sin tacksamhet över domslutet vallfärdade kung Erik till Den heliga gravens kyrka i Jerusalem.

Se även[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Wenzel IV av Böhmen
Brandenburgs regent
1378-1388
Efterträdare:
Jobst av Mähren
Företrädare:
Maria av Ungern
Ungerns regent
1387-1437
Efterträdare:
Albrekt II av Tyskland
Företrädare:
Jobst av Mähren
Brandenburgs regent
1411-1415
Efterträdare:
Fredrik I av Brandenburg
Företrädare:
Wencel IV
Böhmens regent
1419-1437
Efterträdare:
Albrekt II av Tyskland
Företrädare:
Karl IV
Tysk-romersk kejsare
14331437
Efterträdare:
Fredrik III