Gustav Münzberger
| Gustav Münzberger | |
 Unterscharführer | |
|---|---|
| Född | 18 augusti 1903 Weißkirchlitz, Böhmen, Österrike-Ungern |
| Död | 23 mars 1977 (74 år) |
| Inträde | 1938 |
| Tjänstetid | 1938–1945 |
Gustav Münzberger, född 18 augusti 1903 i Weißkirchlitz, Böhmen, död 23 mars 1977, var en tysk SS-Unterscharführer, till yrket snickare. Under andra världskriget var han verksam inom Aktion T4, Nazitysklands så kallade eutanasiprogram, och inom Operation Reinhard, förintelsen av Generalguvernementets judiska befolkning.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
I september 1939 inleddes officiellt Nazitysklands så kallade eutanasiprogram Aktion T4, inom vilket psykiskt och fysiskt funktionshindrade personer mördades. I augusti 1940 kommenderades Münzberger till anstalten Sonnenstein i Pirna, där han tjänstgjorde som snickare och kock. Efter en kortare militärutbildning under ledning av Ernst Schemmel anlände Münzberger och femton andra SS-män till förintelselägret Treblinka 1942. Förintelselägren Treblinka, Bełżec och Sobibór ingick i Operation Reinhard, nazisternas plan att utplåna Generalguvernementets judiska befolkning. I Treblinka mördades omkring 800 000 människor.[1] Münzberger hade till en början ansvar för nyanlända fångar. Senare fick han i uppgift att fösa in de nakna människorna i gaskamrarna.[2][3] Han övervakade även transporten av de ihjälgasades lik till närbelägna massgravar.
Operation Reinhard avslutades i november 1943 och då kommenderades personalen till Operationszone Adriatisches Küstenland i norra Italien. Inom ramen för Sonderabteilung Einsatz R grep och deporterade man italienska judar samt bekämpade partisaner. I slutet av april 1945 återvände Münzberger till Tyskland.
Rättegång[redigera | redigera wikitext]
I juli 1963 greps Münzberger och ställdes året därpå inför rätta vid andra Treblinkarättegången. Den 3 september 1965 föll domen: Domstolen fann att han var medansvarig för medhjälp till mord på minst 300 000 personer ("Beihilfe zum gemeinschaftlichen Mord an mindestens 300000 Personen") och han dömdes till 12 års fängelse.[4]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Beevor 2013, s. 594.
- ^ Arad 1999, s. 120.
- ^ Klee 2007, s. 424.
- ^ ”Treblinka-Prozess – Urteil LG Düsseldorf vom 3.9.1965, 8 I Ks 2/64” (på tyska). The Holocaust History Project. Arkiverad från originalet den 21 mars 2014. https://archive.is/20140321212050/http://www.holocaust-history.org/german-trials/treblinka-urteil.shtml. Läst 21 mars 2014.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Arad, Yitzhak (1999) (på engelska). Belzec, Sobibor, Treblinka: The Operation Reinhard Death Camps. Bloomington, Indiana: Indiana University Press. ISBN 0-253-21305-3
- Beevor, Antony (2012). Andra världskriget. Lund: Historiska Media. ISBN 978-91-86297-99-2
- Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8