HD 233731

Från Wikipedia
HD 233731
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildStora björnen
Rektascension10t 22m 43,5924s[1]
Deklination+50° 07′ 42,0635″[1]
Skenbar magnitud ()+9,76 (V)[1]
Stjärntyp
SpektraltypG5 V[2]
Astrometri
Radialhastighet ()12,63 ± 0,26[2] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -26,182 ± 0,057[2] mas/år
Dek.: -83,727 ± 0,067[2] mas/år
Parallax ()12,2014 ± 0,0371[2]
Avstånd267,3 ± 0,8  (82,0 ± 0,2 pc)
Detaljer
Massa0,936+0,028-0,033[3] M
Temperatur5 314 ± 50[3] K
Metallicitet0,30 ± 0,09(Fe/H)[3] dex
Vinkelhastighet28,7 ± 0,4[3] km/s
Ålder9,0+1,4-2,2[3] miljoner år
Andra beteckningar
AG+50 847, BD+50 1735, GSC 03441-00925, 2MASS J10224361+5007420, PPM 32614, SAO 27626, TYC 3441-925-1, UCAC3 281-113896, Gaia DR1 846946625690542336, Gaia DR2 846946629987527168 [2][1]

HD 233731 är en ensam stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Stora björnen och misstänks ha en följeslagare. Den har en skenbar magnitud av ca 9,76[2] och kräver en stark handkikare eller ett mindre teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 12,2[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 267 ljusår (ca 82 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 13 km/s.[2]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

HD 233731 är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G5 V.[2] Den har en massa som är ca 0,9[3] solmassor, en radie som är ca 1,1[3] solradier och en effektiv temperatur av ca 5 300 K.[3] Stjärnan har en ovanligt hög metallicitet för dess höga ålder, men har en låg stjärnaktivitet.[3]

HD 233731 misstänks ha en röd dvärgstjärna med vid omloppsbana som följeslagare, med en temperatur av 4 000+250−400 K och massa av 0,63+0,07−0,17 solmassor, men avbildades inte direkt år 2015.[4]

Planetsystem[redigera | redigera wikitext]

Storleksjämförelse av HAT-P-22 b och Jupiter.

År 2010 upptäcktes en transiterande het Jupiterliknande exoplanet.[5] Den har en jämviktstemperatur på 1463 ± 19 K och grumlig planetarisk atmosfär.[6] Mätningen av Rossiter-McLaughlin-effekten 2018 har gjort det möjligt att upptäcka att planetbanan är väl inriktad med stjärnans ekvatorialplan, med en avvikelse av 25 ± 18°.[3]

HAT-P-22 solsystem[5][3]
Planet Massa Halv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
Excentricitet Inklination Radie
b ≥2,192+0,073-0,013 MJ 0,04171+0,00042-0,00050 3,21223328 0,016 ± 0,009 86,46 ± 0,41 1,060 ± 0,048

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 233731, 17 oktober 2020.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] HD 233731 -- High proper-motion Star
  2. ^ [a b c d e f g h i] http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?protocol=html&Ident=HD+233731. Hämtad 2020-10-17.
  3. ^ [a b c d e f g h i j k] Mancini, L.; Esposito, M.; Covino, E.; Southworth, J.; Biazzo, K.; Bruni, I.; Ciceri, S.; Evans, D.; Lanza, A. F.; Poretti, E.; Sarkis, P.; Smith, A. M. S.; Brogi, M.; Affer, L.; Benatti, S.; Bignamini, A.; Boccato, C.; Bonomo, A. S.; Borsa, F.; Carleo, I.; Claudi, R.; Cosentino, R.; Damasso, M.; Desidera, S.; Giacobbe, P.; Gonzalez-Alvarez, E.; Gratton, R.; Harutyunyan, A.; Leto, G.; et al. (2018), "The GAPS programme with HARPS-N at TNG XVI. Measurement of the Rossiter-McLaughlin effect of transiting planetary systems HAT-P-3, HAT-P-12, HAT-P-22, WASP-39, and WASP-60", Astronomy & Astrophysics, A41: 613, arXiv:1802.03859, doi:10.1051/0004-6361/201732234, S2CID 73565379
  4. ^ Piskorz, Danielle; Knutson, Heather A.; Ngo, Henry; Muirhead, Philip S.; Batygin, Konstantin; Crepp, Justin R.; Hinkley, Sasha; Morton, Timothy D. (2015), "Friends of Hot Jupiters. III. An Infrared Spectroscopic Search for Low-Mass Stellar Companions", The Astrophysical Journal, 814 (2): 148, arXiv:1510.08062, doi:10.1088/0004-637X/814/2/148, S2CID 11525988
  5. ^ [a b] Bakos, G. Á.; Hartman, J.; Torres, G.; Latham, D. W.; Kovács, Géza; Noyes, R. W.; Fischer, D. A.; Johnson, J. A.; Marcy, G. W.; Howard, A. W.; Kipping, D.; Esquerdo, G. A.; Shporer, A.; Béky, B.; Buchhave, L. A.; Perumpilly, G.; Everett, M.; Sasselov, D. D.; Stefanik, R. P.; Lázár, J.; Papp, I.; Sári, P. (2010), "HAT-P-20b--HAT-P-23b: Four Massive Transiting Extrasolar Planets", The Astrophysical Journal, 742 (2): 116, arXiv:1008.3388, doi:10.1088/0004-637X/742/2/116, S2CID 119182075
  6. ^ Turner, Jake D.; Pearson, Kyle A.; Biddle, Lauren I.; Smart, Brianna M.; Zellem, Robert T.; Teske, Johanna K.; Hardegree-Ullman, Kevin K.; Griffith, Caitlin C.; Leiter, Robin M.; Cates, Ian T.; Nieberding, Megan N.; Smith, Carter-Thaxton W.; Thompson, Robert M.; Hofmann, Ryan; Berube, Michael P.; Nguyen, Chi H.; Small, Lindsay C.; Guvenen, Blythe C.; Richardson, Logan; McGraw, Allison; Raphael, Brandon; Crawford, Benjamin E.; Robertson, Amy N.; Tombleson, Ryan; Carleton, Timothy M.; Towner, Allison P.M.; Walker-Lafollette, Amanda M.; Hume, Jeffrey R.; Watson, Zachary T.; et al. (2016), "Ground-based near-UV observations of 15 transiting exoplanets: Constraints on their atmospheres and no evidence for asymmetrical transits", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 459: 789–819, arXiv:1603.02587, doi:10.1093/mnras/stw574, S2CID 8769245