Stora björnen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För ön i Haninge kommun, se Stora Björn.
Stora björnen
Ursa Major
Klicka för större bild.
Lista över stjärnor i Stora björnen
Latinskt namn Ursa Major
Förkortning UMa
Rektascension 10,67 h
Deklination +55,38°
Area 1280 grad² (3:e största)
Huvudstjärnor 7, 20
Bayer/Flamsteedstjärnor 93
Stjärnor med exoplaneter 21
Ljusa stjärnor 7
Stjärnor nära solsystemet 8
Ljusaste stjärnan Alioth (ε UMa (Epsilon Ursae Majoris) (1,76m)
Närmaste stjärnan Lalande 21185 (8,31 )
Messierobjekt 7
Meteorregn Alfa-ursiderna, Leonid-ursiderna
Närliggande stjärnbilder Draken, Giraffen, Lodjuret, Lilla lejonet, Lejonet, Berenikes hår, Jakthundarna, Björnvaktaren
Synlig vid latituder mellan +90° och −30°
Bäst synlig klockan 21:00 under april.

Stora björnen (Ursa Majorlatin) är den tredje största stjärnbilden på himlen. Stora björnen var en av de 48 konstellationer som listades av astronomen Klaudios Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.

Stora björnen förväxlas ibland med Karlavagnen, som emellertid bara består av de sju ljusstarkaste stjärnorna i Stora björnen.

Från nordliga breddgrader, exempelvis Europa och de norra delarna av Asien och Nordamerika, är Stora björnen en cirkumpolär stjärnbild, det vill säga den går aldrig ner under horisonten, till skillnad mot andra kända stjärnbilder, till exempel Orion.

Stora Björnen är Härjedalens landskapsstjärnbild.

Konstnärlig teckning av Sidney Hall, 1825.

Mytologi[redigera | redigera wikitext]

Enligt den grekiska mytologin var Kallisto en av guden Zeus älskarinnor, som hans svartsjuka fru Hera hämnades på genom att förvandla henne till en björn. Björnen placerades senare på himlavalvet av Zeus.

Namngivna stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Stjärnbildens namngivna stjärnor i alfabetisk ordning efter deras latinska namn. [1]

Dubhe – Alfa Ursae Majoris
Merak – Beta Ursae Majoris
Phecda eller Phad – Gamma Ursae Majoris
Megrez – Delta Ursae Majoris
Alioth – Epsilon Ursae Majoris
Alcor och Mizar – Zeta Ursae Majoris
Alkaid eller Benetnash – Eta Ursae Majoris
Talitha – Jota Ursae Majoris
Tania Borealis – Lambda Ursae Majoris
Tania Australis – My Ursae Majoris
Alula Borealis – Ny Ursae Majoris
Alula Australis – Xi Ursae Majoris
Muscida – Omikron Ursae Majoris

Objekt i stjärnbilden[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 
  2. ^ Laughlin (2013). ”How Worlds Get Out of Whack”. Sky and Telescope: sid. 29.