Hans Ryde

Från Wikipedia
Hans Bengt Ryde
Född17 januari 1931 (93 år)
Bosatt iLund, Sverige
ForskningsområdeKärnfysik
InstitutionerLunds Universitet
Alma materStockholms Universitet
DoktorsavhandlingNuclear spectroscopic investigations on some selected radioactive decays : search för two-quantum transitions : studies on decays of deformed nuclei (1962)
Känd förKärnstrukturer; Backbending

Hans Ryde, född 17 januari 1931, är en svensk fysiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ryde disputerade 1962 vid Stockholms universitet[1]. Hans Ryde var under 60- och 70-talet verksam vid Forskningsinstitutet för Atomfysik i Frescati i Stockholm, där han forskade inom området kärnstrukturfysik i allmänhet och deformerade atomkärnor i synnerhet. Undersökningarna gjordes med hjälp av reaktioner genererade av externa jonstrålar från institutets 225-cm cyklotron och moderna högupplösande Ge-detektorer. Bland upptäckterna[2] fanns en backbending-effekt[3] hos snabbt roterande kärnor.[4] Han var verksam i Danmark innan han efterträdde Sten von Friesen som professor i Lunds Universitet 1975, och professuren hade han tills 1996 då han efterträddes av Claes Fahlander.[5]

Ryde är sedan 1978 ledamot av Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund, och var under 20 år (1988 – 2008) Sällskapets skattmästare och erhöll 2004 Sällskapets minnesmedalj för sitt omfattande arbete rörande Sällskapets ekonomihantering. Han valdes till Sällskapets Hedersledamot 2015.

Ryde blev 1992 ledamot av Vetenskapsakademien[6] och 1988 utländsk ledamot av Finska Vetenskaps-Societeten.[7]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Hans Ryde är son till Folke Ryde och far till astrofysikern Felix Ryde och astronomen Nils Ryde. Han är brorson till fysikern Nils Ryde (1906–1996).

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • 1971 - Edlundska priset, Kungl. Vetenskapsakademien.
  • 1972 - Manne Siegbahn-medaljen.
  • 2004 - Minnesmedalj i silver, Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ryde, Hans (1962) (på engelska). Nuclear spectroscopic investigations on some selected radioactive decays: search för two-quantum transitions : studies on decays of deformed nuclei. Stockholm: Univ. Libris 8081393 
  2. ^ Ryde, Hans (31 August 2021). ”Chronicle of the discovery of the back-bending phenomenon in atomic nuclei: a personal recollection 50 years on”. European Physical Journal H (Springer Nature) 46: sid. 23. doi:https://doi.org/10.1140/epjh/s13129-021-00023-8. https://epjh.epj.org/articles/epjh/abs/2021/01/13129_2021_Article_23/13129_2021_Article_23.html. 
  3. ^ Johnson, A.; Ryde, H.; Hjorth, S.A. (1972-02). ”Nuclear moment of inertia at high rotational frequencies”. Nuclear Physics A 179 (3): sid. 753–768. doi:10.1016/0375-9474(72)90617-3. ISSN 0375-9474. http://dx.doi.org/10.1016/0375-9474(72)90617-3. Läst 18 juli 2023. 
  4. ^ Forkman Bengt, Holmin Verdozzi Kristina, red (2016). Fysik i Lund: i tid och rum. [Lund]: Fysiska institutionen i samarbete med Gidlunds förlag. sid. 129. Libris 19882717. ISBN 9789178449729 
  5. ^ ”Kungliga Vetenskapsakademien - Nya ledamöter i fysikklassen”. www.kva.se. Arkiverad från originalet den 14 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170314152413/http://www.kva.se/Nyheter/nyheter-2008-2001/Nya-ledamoter-i-fysikklassen/. Läst 13 mars 2017. 
  6. ^ Kungl. Vetenskapsakademien (1964-2010). Matrikel 1998/1999. Stockholm: Kungl Vetenskapsakademien. sid. 97 
  7. ^ ”Utländska ledamöter – Ulkomaiset jäsenet – Foreign members”. Finska Vetenskaps-Societeten. Arkiverad från originalet den 12 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170212091111/http://www.scientiarum.fi/pdf/ledam%C3%B6ter/Utl%C3%A4ndska%20ledam%C3%B6ter_2017-01-02.pdf. Läst 20 februari 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Hans_Ryde&oldid=53616140”