Harg, Östhammars kommun
| Harg | |
| Småort | |
 Bruksgatan i Harg
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Uppland |
| Län | Uppsala län |
| Kommun | Östhammars kommun |
| Koordinater | 60°11′12″N 18°23′36″Ö / 60.18667°N 18.39333°Ö |
| Area | 33 hektar (2010) |
| Folkmängd | 72 (2010)[1] |
| Befolkningstäthet | 2,18 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Tätortskod | TX210 |
| Småortskod | S0925 |
  Hargs läge i Uppsala län
| |
| Wikimedia Commons: Hargs bruk | |
Harg är kyrkbyn i Hargs socken och en småort i Östhammars kommun. Harg är en gammal bruksort, med bland annat en större herrgård.
Historia
Harg nämns i tillgängliga handlingar första gången 1534. Regeringen bytte 1638 bort Norr-Harg till landshövding Hans Kyle. Hans arvingar sålde 1664 Harg till riksamiralen greve Gustaf Otto Stenbock, som 1668 fick privilegier att anlägga hamrar och masugn. Anläggningen utfördes samma år av arrendatorn Isak Mackey. Genom köp övergick Harg 1706-1707 till Karl Broman. Under hans tid brändes bruket 1719 av ryska flottan. Bromans arvingar sålde 1730 Harg till sedermera landshövdingen friherre Erik Oxenstierna. Denne uppförde den nuvarande herrgården strax öster om Hargs kyrka. Han instiftade 1756 ett fideikommiss av Harg med underlydande, som upphörde 1969 då den siste fideikommissarien kabinettkammarherren friherre Carl Beck-Friis avled. Harg tillhörde familjen Oxenstierna till 1855, då bruket övergick i släkten Beck-Friis ägo. I slutet av 1920-talet upphörde tillverkningen vid bruket.
Befolkningsutveckling
| Befolkningsutvecklingen i Harg 1950–2010[2][3][4][5] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1950 | 375 | |||
| 1960 | 276 | |||
| 1965 | 204 | |||
| 1990 | 75 | 6# | ||
| 1995 | 87 | 23# | ||
| 2000 | 91 | 22# | ||
| 2005 | 91 | 33# | ||
| 2010 | 72 | 33# | ||
Anm.: Upphörde som tätort 1970.
# Som småort. | ||||
Kommunikationer
Riksväg 76 går genom Harg och trafikeras av busslinje UL 857 mellan Östhammar och Hallstavik.
Noter
- ^ ”Småorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Miljo/Markanvandning/Smaorter-arealer-befolkning. Läst 6 maj 2013.
- ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 8 februari 2012.
- ^ ”Småorter 1990”. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9401.pdf. Läst 8 februari 2012. ”Småorter 1995”. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9602.pdf. Läst 8 februari 2012. ”Småorter 2000”. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2003M00/MI38SM0201.pdf. Läst 8 februari 2012. ”Småorter 2005”. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0811/2005A01S/MI0811_2005A01S_SM_MI38SM0602.pdf. Läst 8 februari 2012.
- ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 8 februari 2012.
- ^ ”Folkräkningen den 31 december 1950, totala räkningen folkmängd efter ålder och kön i kommuner, församlingar och tätorter, statistiska centralbyrån 1954”. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_3.pdf. Läst 1 februari 2014.
Se även
Externa länkar
| ||||||||||||||||
