Oxenstierna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Släktens vapen
Släktens vapensköld

Oxenstierna är en urgammal frälseätt från Småland och är en av Sveriges äldsta adelsätter. Från ätten har flera grenar avknoppats: Oxenstierna af Croneborg, Oxenstierna af Eka och Lindö, Oxenstierna af Korsholm och Wasa och Oxenstierna af Södermöre.

Under medeltiden var flera ättmedlemmar riksråd och rikskansler, och flera personer spelade andra betydande roller i svenskt statsliv, varav den mest namnkunnige torde vara Axel Oxenstierna.

Ätten härstammar troligen från en Nils i Långserum, Svenarums socken i norra Småland. Hans son Gjurd Nilsson (död efter 1312) är den förste som kan beläggas ha brukat ett vapen med en oxpanna med två därifrån utgående horn (Oxenstirn betyder "oxpanna" på tyska). Om dennes ätt känner man inte till något vidare.[1]

Gjurd Nilssons bror Mathias Nilsson är endast känd genom ett salubrev till Nydala kloster 1300, där han sägs vara far till Ingeborg Mattiasdotter (död efter 1344), abbedissa i Gudhems kloster och Lucia Mattiasdotter gift med frälsemannen Torsten Vigolfsson till Villstorp i Forserums socken, som 1292 bytte Villstorp mot Fallnafors i Malmbäcks socken.[2]

Torsten Vigolfsson förde i sitt vapen en delad sköld med två enkeltinnade rutor i det övre fältet och ett fallande blad med stjälk i det nedre. han var sannolikt bror till Linköpingskaniken och prosten i Njudungs socken, Håkan.[3]

Det har antagits att Torsten Vigolfsson varit far till ett antal personer som fört det oxenstiernska vapnet, däribland Håkan Torstensson (död troligen 1369) och Nils Torstensson (död efter 1348). Nils Torstensson blev far till Bengt Nilsson, som gifte sig med marsken Sten Turessons änka. Hon var ända dotter till Nils Ambjörnsson, och genom detta giftermål kom släkten i besittning av Ängsö, och Bengt Nilsson lyckades även bli både riddare och riksråd, och därmed förde upp ätten i högadelns krets.[4]

Bengt Nilssons var far till Arvid Bengtsson (Oxenstierna) och Jöns Bengtsson (Oxenstierna) d.ä..[5]

Medlemmarna av släkten började på 1590-talet skriva sig Oxenstierna. Gabriel Kristiernsson Oxenstierna upphöjdes i samband med Erik XVI:s kröning till friherre. Hans ätt introducerades 1625 på riddarhuset som Oxenstierna af Eka och Lindö (1). Hans sonson Gabriel Bengtsson Oxenstierna blev 1651 upphöjd till greve och stamfar för ätten Oxenstierna af Korsholm och Wasa. Axel Oxenstierna erhöll 1645 grevskapet Södermöre och blev stamfar för grevliga ätten Oxenstierna av Södermöre (nummer 4), utslocknad 1708. Barn och barnbarn till Gabriel Gustafsson Oxenstierna blev 1651 upphöjda till grevligt stånd under namnet Oxenstierna af Croneborg (nummer 10), ätten utslocknade 1803.[6]


Fortlevande är numera endast den grevliga grenen Oxenstierna af Korsholm och Wasa nummer 8.

Personer från ätten Oxenstierna (urval)[redigera | redigera wikitext]

Gabriel Kristiernsson Oxenstierna, död 1585

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Oxenstierna i Svenskt biografiskt lexikon, artikel av Hans Gillingstam
  2. ^ Oxenstierna i Svenskt biografiskt lexikon, artikel av Hans Gillingstam
  3. ^ Oxenstierna i Svenskt biografiskt lexikon, artikel av Hans Gillingstam
  4. ^ Oxenstierna i Svenskt biografiskt lexikon, artikel av Hans Gillingstam
  5. ^ Oxenstierna i Svenskt biografiskt lexikon, artikel av Hans Gillingstam
  6. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1071