Hegemoni

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Hegemoni är den dominans eller ledande ställning som till exempel en person, en organisation eller ett land kan ha. Hegemoni innebär inte total makt. Underbetydelsen innebär ofta att hegemonin framför allt är intresserad av att bevara status quo och sin egen ledarställning.

Ordet hegemoni kommer från grekiska ἡγεμονία (hegemonia), ’ledarskap’.

Begreppet hegemoni syftar inte på total makt, utan individer och kollektiv i samhället kan genom att opponera sig mot den hegemoniska makten utöva motmakt. (Lalander/Johansson, 2007, sid 39. Exempel på sådana motrörelser är subkulturer som punkrörelsen eller rockabillykulturen.

Ordet används också som en benämning på ett samhällsteoretiskt begrepp myntat under 1920- och 1930-talen av den italienske kommunisten Antonio Gramsci. Han menar att kapitalismen bygger på att ett dominerande skikt i samhället behåller sin ställning genom att de dominerade accepterar ordningen. Ur de härskandes hegemoni kommer och överförs värderingar till de dominerade, som i sin tur tolkar och accepterar dessa värderingar som sunt förnuft.

Enligt Antonio Gramsci handlar hegemoni om dominansen över kulturen, snarare än över det ekonomiska och politiska inflytandet. Makten råder även över attityder och förhållningssätt, och bestämmer på så sätt vilka normerna i samhället ska vara.

I Sverige under 1800- och 1900-talen uppstod en sorts kulturell hegemoni i bondesamhället. Exempel på förändringar var nya vett- och etikettregler. Hygienkraven ökade och det blev viktigare att passa tider (Lalander/Johansson, 2007, sid 39).

Hegemonier i Grekland[redigera | redigera wikitext]

Makten som hegemonin gav, var olika från plats till plats och berodde på särskilda lokala fördragsbestämmelser. I allmänhet var de i hegemonin ingående staterna inbördes oberoende. Frågor om politik utåt beslutades av förbundsrådet, där alla hade lika rösträtt under den ledande statens ledning. Den ledande staten bestämde även i krigstid hur mycket varje enskild stat skulle bidra med i pengar, manskap och skepp, och hade dessutom privilegiet att anföra den sålunda uppbyggda förbundshären.

Sparta tillägnade sig tidigt en sådan hegemoni över staterna på Peloponnesos, vilken sedan under de persiska krigen (500 f. Kr.) utökades till att innefatta hela Grekland. Denna maktställning ifrågasattes snart av Aten som med sin stora flotta tog en ledande roll i ett uppror som bringade många stater över på den atenska sidan. Först efter det peloponnesiska kriget, (431-404 f. Kr.) lyckades Sparta, för en tid, återvinna sitt starka inflytande.

Thebe eftersträvade länge hegemoni över Boiotien, men lyckades endast för en kort tid (371-362 f. Kr.). Även det makedoniska väldet i Grekland efter slaget vid Chaironeia (338 f. Kr.) hade till en början formen av en hegemoni.

Hegemoni som kontrollmedel i kolonisationen av Latinamerika[redigera | redigera wikitext]

Latinamerika koloniserades av Spanien och Portugal var kolonisatörerna förhållandevis få till antalet. En teori som framförts som en förklaring till den lyckade kolonisationen är utövande av religiös hegemoni. Efterhand som ursprungsbefolkningen accepterade den "sanna tron" - katolicismen - blev de automatiskt varse att deras tro enligt den nya religionen tidigare varit helt felaktig. Det var de vita människorna som haft rätt, Rom var den sanna trons huvudstad. De spanska och portugisiska monarkerna styrde länderna med gudomlig rätt och alla kyrkans män var av europeisk härkomst. Detta sammantaget gjorde att den inhemska befolkningen fann sig i sitt öde att bli styrda från Europa och den spanska och portugisiska maktställningen kunde bibehållas i 300 år.

Motreaktion[redigera | redigera wikitext]

Ett mer nutida exempel på en motreaktion mot ett hegemoniskt styre är punkrörelsen. Punken är en subkultur som föddes i Londonförorter under 70-talet, där arbetslösheten var hög och missnöjet stort. Proteströrelsen ville sätta sig emot den kulturella strukturen som de upplevde att samhället påtvingade dem. Genom att bryta mot alla normer, så som hur man bör klä sig, hur musiken bör låta och hur man bör uppföra sig, använde man sig av en ny kultur som vapen mot den rådande hegemonin.

Hegemoni inom maskuliniteter[redigera | redigera wikitext]

Den australiensiska sociologen och mansforskaren Raewyn Connell (tidigare Robert Connell) lånar Gramscis term för att beskriva den hierarki av manliga könsroller som finns inom en viss kontext. Den hegemoniska maskuliniteten är den maskulinitet som värderas högst i ett specifikt sammanhang och är förknippad med privilegier. Ofta kan det t ex vara berömda idrottssmän eller manliga rockstjärnor vars sätt att uttrycka maskulinitet upphöjs till den hegemoniska. Se också mansforskning.

Begreppet hegemoni[redigera | redigera wikitext]

Hegemoni är en ledarställning, det som dominerar. Exempel: Den ledande klassen i samhället smittar av sig sina idéer och livsstilar vilket innebär att de övriga omedvetet adopterar dessa. Den ledande klassen har alltså en hegemonisk position.

Vardagsexempel[redigera | redigera wikitext]

Exempel på en vardagssituation där man kan se hegemoni är en arbetsplats där det finns en arbetsledare eller en chef med anställda under sig. Eller när man ska göra ett grupparbete och någon tar en ledarroll som accepteras av de andra i gruppen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Hegemoni i Nordisk familjebok (första upplagan, 1883)
  • Gripsrud, Jostein (2002) - "Mediekultur – mediesamhälle"
  • Chasteen, John Charles - "Latinamerikas historia" (ISBN 91-89442-69-5)
  • Lalander Philip, Johansson Thomas - "Ungdomsgrupper i teori och praktik" (utgivningsår 2002)
  • Runeby, Nils (2003) - "Framstegets arvtagare"
  • Nationalencyklopedin http://www.ne.se/lang/hegemoni

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]