Herman Norrman

Från Wikipedia
Version från den 12 januari 2018 kl. 15.42 av LA2 (Diskussion | Bidrag) (→‎Externa länkar: uppdaterar länken)
Herman Norrman.
Thomas Qvarsebos porträtt av Herman Norrman från 1993, mittemot järnvägsstationen i Tranås
Ulf Hård af Segerstads bok om Herman Norrman från 1948

Herman Norrman, född 5 augusti 1864 i Tranås kvarn, Säby församling, död 24 augusti 1906 i Tranås köping, var en svensk målare och tecknare.

Herman Norrman levde större delen av sitt liv i Tranås. Det hus i området Tranås kvarn från 1830-talet han föddes i, som ursprungligen varit en garvarebostad, var vid rivningen stadens äldsta bevarade hus.[1] Han sattes tidigt i snickarlära, men övergick till att bli målarlärling. Efter att ha påbörjat fortsatt hantverksutbildning i Stockholm, började han 1885 utbilda sig på Kungliga Konstakademien, men vantrivdes där, och flyttade 1886 till Valand i Göteborg och studerade för Carl Larsson. Han vann anseende som Valands kunnigaste elev i teckning, men lämnade skolan efter att han kommit på kant med sin lärare Carl Larsson. Norrman reste då till USA tillsammans med sin vän Gustave Albert och tillbringade åren 1887-1890 i New York. Förhoppningarna om att bryta sig en bana i den nya världen gick krasst, och de livnärde sig istället som skyltmålare och möbeldekoratörer, innan de återvände till Europa.[2] Efter nio månaders fortsatta studier i Paris 1891 slog han sig ner i Tranås, där han huvudsakligen försörjde sig med formgivning av möbler och möbelproduktion.

Herman Norrman målade främst på fritid och då friluftsmåleri i det småländska landskapet, målningar som kännetecknas av en varm kolorit och Smålandsbygdens kärva karaktär: stora vidder av hed, kärrmark eller bergåsar, klädda med mager skog, men över dessa tornar molnen i väldiga massor, som låter slagskuggor glida över landet.[3] I hans produktion ingår även porträtt och interiörmålningar. Färgerna är ofta tungt och kompakt sammanpressade, likt mosaik, och inspiration tycks sprungen från Giovanni Segantini. Hans kolorit var konsekvent, i kopparton eller i blekt ljusgrönt, på en gång klangfull, stark, mustig och mild, som i Norrmans sista arbeten går till en svalare tonskala och ett lättare behandlingssätt.[4]

Prins Eugen var en stor beundrare av Herman Norrman och det finns idag på Waldemarsudde omkring 25 verk av Norrman. Nationalmuseum[5] innehar ca 15 verk, däribland ett porträtt av konstnärens moder, samt ett parkmotiv från New York 1890[6] och han är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[7] och Kalmar konstmuseum[8]. Norrman deltog själv i ett flertal utställningar i Stockholm, Göteborg och Köpenhamn samt i Konstnärsförbundets utställningar. 1893 medverkade han vid världsutställningen i Chicago.

Norrmanns kraftiga fysik ledde till ett hjärtfel och efter en kortare tid på Mössebergs kurort erhöll han tack vare prins Eugen fortsatt vård i Stockholm. Efter hans död anordnades 1918 en minnesutställning på Liljevalchs konsthall. Norrman är far till konstnären Aram Norrman och farfar till konstnären Rolf Norrman.

Galleri

Referenser

Ulf Hård af Segerstad: Herman Norrman, Sveriges allmänna konstförenings Publikation LVII, Stockholm 1948.

Allhems Förlags Svenskt konstnärslexikon Band IV, sid 269-270

Fotnoter

  1. ^ Tranås-Posten (2008), årgång 94, nr. 32, sidan 7
  2. ^ Nordensvan, Georg (1928). Svensk Konst och Svenska Konstnärer i Nittonde Århundradet. Stockholm: Albert Bonniers Förlag, s 422.
  3. ^ Nordensvan, Georg (1928). Svensk Konst och Svenska Konstnärer i Nittonde Århundradet. Stockholm: Albert Bonniers Förlag, s 423.
  4. ^ Nordensvan, Georg (1928). Svensk Konst och Svenska Konstnärer i Nittonde Århundradet. Stockholm: Albert Bonniers Förlag, s 423-4.
  5. ^ Nationalmuseum
  6. ^ Nationalmuseums databas[död länk]
  7. ^ Göteborgs konstmuseum
  8. ^ Kalmar konstmuseum

Externa länkar