Hirta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hirta från Mistress Stone.
Hirta på kartan över Yttre Hebriderna
Red pog.svg
Hirta
Hirta på kartan över Yttre Hebriderna.

Hirta (skotsk gäliska: Hiort) är den största ön i St Kildas arkipelag, 66 kilometer väster om Yttre Hebriderna i Skottland. Bara ön Rockall är längre bort ifrån det skotska fastlandet. Hela gruppen (8,55 km²) ägs av National Trust for Scotland och är ett av Skottlands fem världsarv (de andra är Edinburgh, New Lanark, Maeshowe och Skara Brae).


Geografi[redigera | redigera wikitext]

Ön mäter 3,4 kilometer från väst till öst till och 3,3 kilometer från norr till söder. Den har en yta på 6,285 kvadratkilometer och har ungefär 15 kilometer kust. Den enda verkliga angöringsplatsen är i skydd av byns bukt på sydöstra delen av ön. Ön sluttar också ned mot havet vid Glen Bay, på den nordvästra kusten, men där går klipporna ut i havet i en skarp vinkel som effektivt försvårar angöring. Bortsett från dessa två platser, stiger klipporna brant från vattenlinjen. Däremot kan kajaker angöra vid en liten stenig strand på den norra delen av ön, strax före nordöstra sidan där den högsta toppen på ön (Conachair) bildar ett stup som är 430 meter högt. St Kilda är antagligen kärnan i nog kärnan i en tertiär vulkan, men förutom vulkaniska bergarter finns det också kullar av sandsten där skiktningen är tydlig.

Hirta är skild från ön Dùn genom ett grunt sund som är cirka 50 meter brett. Detta är normalt oframkomlig men har rykte om att torka ut vid sällsynta tillfällen.[1]

Population[redigera | redigera wikitext]

Ögruppen har varit oavbrutet befolkad sedan förhistorisk tid, intill att den ursprungliga lokalbefolkningen evakuerades år 1930, på grund av sjukdom och yttre påverkan.[2][3]

St Kilda var en del av Lordship of the Isles från 1498 fram till 1930 ägda av MacLeods of Dunvegan. Det har funnits tre kapell på St Kilda, tillägnade St Brendan, St Columba och Christ Church, men bara lite finns kvar av dem. Det finns också rester av ett bikupehus, som är känt som "Amazon's House".

Öborna hade ett tufft liv och närde sig bland annat genom att utnyttja de tusentals sjöfåglar som lever på öarna. Det finns ett stort antal "cleits", hyddor används för lagring av torkade sjöfåglar, fisk, hö och torv. Öborna hade ett demokratiskt system och beslut fattades av ett öråd, som bestod av allt manfolk. Den nuvarande byn anlades på 1830-talet ovan byn Bay, men på 1880-talet lämnade en del av befolkningen byn och emigrerade till Australien. De återstående invånarna evakuerades slutligen på 1930-talet på grund av umbäranden och stormar som hade skurit av öarna i veckor.

Ön skänktes till The National Trust for Scotland 1957 och utsågs till Skottlands första världsarv 1987. Det är möjligt att besöka ön. Försvarsministeriet etablerade en bas på Hirta för spårning av missiler som avfyrats från stationen på South Uist.[4]

Raukar[redigera | redigera wikitext]

Hirta is omgivet av ett antal av mindre stacks (raukar). Bradastac, Mina Stac och Sgeir Domhnuill är belägna under the cliffs of Conachair på östsidan och Sgeir nan Sgarbh mer söderut vid Osieval. An Torc finns väster om Ruabhal och Sgeir Mhòr ligger mer norrut vid Mullach Bi.

Det finns också större klippformationer i varierande storlek mellan Hirta och ön Soay i nordväst - Stac Dona, Stac Soay och Stac Biorach.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Haswell-Smith, Hamish (2004). The Scottish Islands, Edinburgh: Canongate. ISBN 1841954543.
  2. ^ Maclean, Diane (2005-07-20). ”St Kilda and the seas of change”. The Scotsman. Scotsman Publications Ltd. Arkiverad från originalet den 10 juli 2007. http://web.archive.org/web/20070710222939/http://heritage.scotsman.com/timelines.cfm?cid=1&id=1652132005. Läst 12 oktober 2007. 
  3. ^ Maclean, Charles (2006) [1977]. Island on the Edge of the World: the Story of St. Kilda. Canongate classics, 42. Edinburgh: Canongate Books. ISBN 9781841957555. OCLC 123372915  Also OCLC 122953730 and OCLC 62761278. First published as Maclean, Charles (1972). Island on the edge of the world : utopian St Kilda and its passing. London: Tom Stacey. ISBN 9780854682119. OCLC 533066 
  4. ^ St Kilda och Hirta , från virtualhebrides.com

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Hirta.

Koordinater: 57°48.89′N 8°34.85′V / 57.81483°N 8.58083°V / 57.81483; -8.58083