Impedans

Visardiagram för reaktanser. Förhållandet mellan resistans och reaktans bestämmer den fasvridande förmågan hos en krets. Visaren för R används som riktfas.

Impedans är det elektriska motståndet för en växelström och mäts i SI-enheten ohm (Ω). Impedansen består av två mot varandra vinkelräta (ortogonala) komponenter, en resistans och en reaktans. Reaktansen hos en krets uppvisar endera induktiv eller kapacitiv karaktär och orsakar en fasvridning mellan spänning och ström i intervallet -90° till +90°.

Om resistansen betecknas $R$ och reaktansen $X$ kan impedansen $Z$ skrivas som ett komplext tal

Z=R+jX\

och dess belopp skrivas som

|Z|={\sqrt {R^{2}+X^{2}}}

Fasvridningen kan beräknas som

\theta =\arg(Z)=\arctan {X \over R}

Med hjälp av Ohms lag kan man beräkna beloppet för spänningen över en växelströmskrets enligt

U=Z\cdot I

(där U = spänningens belopp, Z = impedansens belopp och I = strömstyrkans belopp).

Det är vanligt att impedansen skrivs som ett komplext tal. Resistansen anges då av det komplexa talets realdel och reaktansen anges av det komplexa talets imaginärdel. Användande av komplexa tal gör det möjligt att samtidigt behandla de ingående storheternas belopp och fasvinklar (se jω-metoden).

Impedans förekommer i alla elektriska kretsar och komponenter.

Se även