Irissläktet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Irissläktet
Iris × germanica - Köhler–s Medizinal-Pflanzen-211.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Enhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
Ordning Sparrisordningen
Asparagales
Familj Irisväxter
Iridaceae
Släkte Irissläktet
Iris
Vetenskapligt namn
§ Iris
Auktor L.
Arter
Synonymer
  • Leopardblomssläktet (Belamcanda Adans.)
  • Cryptobasis Nevski
  • Gemmingia Heist. ex Fabr.
  • Iridodictyum Rodion.
  • Juno Tratt.
  • Junopsis Wern. Schulze
  • Pardanthopsis (Hance) L. W. Lenz
  • Siphonostylis Wern. Schulze
  • Xiphion Mill.
Hitta fler artiklar om växter med

Irisar (Iris) är ett släkte blommande växter i familjen irisväxter (Iridaceae). Namnet kommer från grekiskans ord för regnbåge vilket anspelar på den rikedom i färgvarianter som olika sorter uppvisar.

En grupp irisar har rhizomer i stället för rötter, vilka kan ansamla stora mängder vatten. Andra har i stället rotknöl. Samtliga arter har svärdsliknande blad. Släktet består av åtminstone 300 kända arter. Leopardblomssläktet (Belamcanda) räknas numera till irissläktet.

De vanligaste odlade sorterna är tyskiris (Iris germanica), som ofta bara kallas iris, strandiris (Iris sibirica), japansk iris (Iris ensata), glansiris (Iris laevigata) och svärdslilja (Iris pseudacorus). Irisar med rhizomer vill stå torrt, men de med rotknölar används ofta som dammväxter.

Irisar har odlats mycket länge. Kyrkogårdsiris (Iris albicans) har odlats sedan 1400-talet f.Kr. i Thutmosis III:s botaniska trädgård i Karnak. Odling av trädgårdsiris-hybrider är känd från europeiska kloster under medeltiden då den var en medicinalväxt. Växtsaften hos irisarterna innehåller giftiga ämnen som smakar illa och ger irritation på slemhinnorna[1].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. ISBN 91-20-04445-3 sid 44

Se även[redigera | redigera wikitext]