Regnbåge

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För fisken, se regnbåge (fisk).
Regnbåge över Malmesjaur utanför Moskosel i Lappland kl 19:15, 14 juli 2009

En regnbåge är ett optiskt, meteorologiskt fenomen som uppträder som ett (nästintill) fullständigt ljusspektrum i form av en båge på himlen då solen lyser på nedfallande regn. Regnbågen har sju färger. Dessa är, räknat utifrån och in: rött, orange, gult, grönt, blått, indigo och violett.

Regnbågen uppträder då det finns regndroppar i luften och solen befinner sig lågt och bakom betraktaren. Klarast lyser regnbågen då halva himlen fortfarande är täckt med mörka moln som avger regn och betraktaren befinner sig under klar himmel. Regnbågar framträder även vid vattenfall, då man själv sprider vattendroppar i luften, ibland i motljus intill moln, eller som vertikala band intill avlägsna regnfronter och fallstrimmor.

Vid mycket få tillfällen kan regnbågar även uppträda på natten under liknande väderleksförhållanden och med mycket starkt månsken. Människans färgperception är dock begränsad i svagt ljus och regnbågar orsakade av månen ter sig därför som vita. (Se bild nedan).

Fysikaliskt fenomen[redigera | redigera wikitext]

Hur en regnbåge uppstår
1. Vattendroppe
2. Intern reflexion
3. Primär regnbåge
4. Refraktion (återspegling)
5. Sekundär reflexion
6. Solstrålar
7. Ljusbana till den primära regnbågen
8. Ljusbana till den sekundära regnbågen
9. Observatör
10. Område med droppar ger upphov till den primära regnbågen
11. Område med droppar ger upphov till den sekundära regnbågen
12. Område med vattendroppar

Det som orsakar regnbågen är solljusets dispersion då det bryts i de nästintill sfäriska regndropparna i atmosfären. Då en ljusstråle träffar en regndroppe bryts den först av då den passerar regndroppens yta. Mot regndroppens bakre sida sker en reflektion vilket gör att ljusstrålen återspeglas. Till sist bryts ljusstrålen en andra gång då den passerar ut genom regndroppen. Sammantaget gör detta att ljuset återspeglas i 40° – 42° vinkel oberoende av regndroppens storlek. Dessa vinklar beror istället på vattnets olika brytningsindex för olika våglängder. Vitt ljus består av olika färger och blått ljus bryts kraftigare än rött ljus. P g a speglingen inuti vattendroppen omvänds förhållandet och det röda ljuset framträder därför högre upp på himlen och bildar den yttersta ringen i regnbågen.

Regnbågen finns egentligen inte på någon särskild plats på himlen utan är en optisk synvilla vars skenbara position är beroende av var observatören står. Alla regndroppar bryter och återspeglar solljuset lika mycket. Regnbågen och solen återfinns alltid i motsatta riktningar från betraktaren sett. Regnbågens inre ring lyser något klarare än dess yttre och är inget mindre än en förstorad bild av solen. Bågens centrum ligger i den skugga som betraktarens huvud kastar på marken och denne uppfattar regnbågen som en ring 40° – 42° ut från den linje som går mellan huvudet och dess skugga. Det betyder att om solen befinner sig högre än 42° över horisonten hamnar regnbågen nedanför horisonten. Den kan då bara ses av betraktare som befinner sig på något berg eller i ett flygplan. Om man ser regnbågen från ett flygplan kan den uppträda som en sluten cirkel med flygplanets skugga som cirkelns centrum. Att fotografera en hel regnbåge kan vara svårt eftersom det krävs optik med en bildvidd på 84° vilket för en vanlig 35 mm-kamera skulle betyda en brännvidd på 19 mm (mot det vanliga 28 mm).

Dubbel regnbåge över Österlisa (Norrtälje), 15 augusti 2014

Ibland kan en ljussvagare sekundär regnbåge uppträda utanför den primära på ungefär 50° – 53° vinkel. Detta beror på att solljuset kan återspeglas en andra gång inuti regndropparna vilket också gör att den sekundära regnbågens färger blir inverterade jämfört med den primära. Ovanligare är de tre- och t o m fyrfaldigade regnbågar som ibland uppträder som pulserande och krusiga intill sina mer ljusstarka grannar.

Varje mot regndroppen infallande stråle som reflekteras i området mellan 0° och 42° ger en regnbåge, men de flesta mot ögat kommande strålar är så ljussvaga att de inte syns. Endast de strålar som reflekteras i området 40° – 42° ger ett synligt spektrum, beroende på att reflexionsvinkeln ändras mycket lite med ändrad infallvinkel mot droppen just där. Nämnda svaga spektra blandar sig i området under bågen och ger där upphov till ett ljust band. I området mellan bågarna för enkel- och dubbelreflexion når inget reflekterat ljus från någon av bågarna fram till ögat; därför framträder området som ett mörkt band. Bägge fenomenen syns på en av bilderna på denna sida.

Betraktaren ser egentligen en regnbåge framför varje öga. Eftersom ljuset faller in parallellt från regnbågarna uppfattar betraktaren det som en enda regnbåge på oändligt avstånd. Detta upplever man även om regnbågen bildas på nära avstånd, till exempel i vattendimma från en vattenslang.

För att man ska se en jämnstark regnbåge fordras att regndropparna är exakta sfärer, vilket innebär att regndropparna inte får vara alltför stora (r < 0,25 mm?) och inte röra sig alltför snabbt mot luften. Då blir de tillplattade: asfäriska (oblatformade, "hamburgerlika") genom friktion mot luften. Oblaten kan även p g a vindens inverkan luta mer eller mindre mot horisontlinjen, vilket ändrar riktningen på det reflekterade ljuset. Om de är deformerade syns övre delen av bågen svagare än de närmare horisonten.

Den första korrekta teorin, som förklarade regnbågens uppkomst framställdes av Descartes 1637. Han hade lagt märke till att regndropparnas storlek inte hade någon inverkan på regnbågens utseende. Han lät ljusstrålar passera genom en stor glassfär fylld med vatten och, genom att mäta vid vilka vinklar som ljuset lämnade glaskärlet, lyckades sluta sig till att den primära regnbågen uppstår då ljuset reflekteras en gång och den sekundära regnbågen då ljuset reflekteras två gånger. Han lyckades också underbygga sina slutsatser genom att härleda den allmänna brytningslagen (efter, men oberoende av, Snell) och korrekt beräkna vinklarna för båda bågarna. Descartes misslyckades dock med att förklara regnbågens färger.

Isaac Newton var den förste som visade att vitt ljus består av alla regnbågens färger. Han lät ett prisma dela upp det vita ljuset i ett färgspektrum och ett annat prisma förena spektrumet till vitt ljus igen. Han visade också att rött ljus bryts mindre än blått vilket, i stort sett, var det som behövdes för att förklara regnbågen som optiskt fenomen.

ROGGBIV[redigera | redigera wikitext]

ROGGBIV är en minnesregel för färgerna i regnbågen uppräknade utifrån och in i den primära regnbågen och står för Röd, Orange, Gul, Grön, Blå, Indigo och Violett. Färgerna är arrangerade i fallande våglängder, där röd är 650 nm och violett ungefär 400 nm.

Symbolik[redigera | redigera wikitext]

I Första Moseboken är regnbågen tecknet på Guds förbund att aldrig mer förstöra allt liv på jorden med en global översvämning.

Regnbågen har i all tid haft en plats i myter, sagor och religiösa trosföreställningar. I grekisk mytologi är den stigen efter budbäraren Iris mellan himlen och jorden. Leprechaunerna i irländsk folktro gömde sin guldskatt vid regnbågens ände. I kinesisk mytologi var regnbågen en reva i himlen som förseglades av gudinnan Nûwa med hjälp av stenar i sju olika färger. I hinduistisk mytologi kallas regnbågen för Indradhanushi, d.v.s. Indras båge, efter denne blixtens och åskans gud. I nordisk mytologi kallas regnbågen för Bifrost och är den bro, som vaktad av Heimdall förenar Asgård med Midgård.

Regnbågen finns omnämnd i Första Moseboken som ett tecken på Guds förbund med människorna. Efter att Noa överlevt floden sände Gud regnbågen som ett tecken på hans löfte att ingen mer syndaflod skulle komma. Regnbågen förekommer också i Uppenbarelseboken där den omger den himmelska tronen.  I medeltidens kristna symbolik uppfattas regnbågens tre grundfärger som symboler för syndafloden (blått), världsbranden (rött) och en ny jord (grönt). Regnbågens sju färger kan också uppfattas som symboler för de sju sakramenten, den helige andens sju gåvor eller som en symol för Maria.[1]

Regnbågen finns som flagga, där de olika färgerna ofta representerar värden som mångfald, inkluderande, hopp och längtan. Olika regnbågsflaggor har använts i olika kulturer sedan pre-columbiansk tid,[2] av allt ifrån inkaindianerna och reformister till kooperationen och fredsrörelsen. De olika regnbågsflaggorna för olika rörelser har oftast olika utformning, men de kan ibland vara intill förväxling lika. Regnbågsflaggan är även en symbol för HBT-rörelsen, där den står för stolthet och mångfald hos homosexuella, bisexuella och transpersoner samt för respekt för medmänniskor och tolerans.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Biederman, Hans (1991), Symbollexokonet s. 336, Stockholm Forum
  2. ^ http://backspace.com/notes/2005/06/the-wiphala.php

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]