Japansk teceremoni

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ett tehus, speciella byggnader där teceremonier helst ska äga rum. Detta i Kenrokuen (兼六園) en park i Kanazawa, Ishikawa.
Insidan av ett tehus, på altaren en kalligrafi och en ikebana. Ikebana är det traditionella japanska konsten att arrangera blommor.

Japansk teceremoni (茶の湯) cha-no-yu, är ett till konstform förfinat sätt att dricka te på i Japan och en av de utanför Japan mest kända japanska kulturtraditionerna.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Te hade kommit till Japan från Kina på 900-talet och på 1200-talet hade det gröna pulvret som man använder i teceremonin, matcha (抹茶), blivit populärt. I den form den japanska teceremonin praktiseras idag är den dock en skapelse av Sen no Rikyu (1522-1591).

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Japansk teceremoni är en lugn och stilla stund kombinerat med tedrickande, som syftar till att uppleva inre frid och stillhet. Teceremoni karakteriseras av en återhållsamhet och förfining som många andra grenar av de traditionella japanska konstarterna. Det finns en värd som tar emot gästerna. Kring tehuset finns oftast en te-trädgård anlagt. När gästerna anländer går de på en stig genom trädgården fram till det lilla tehuset. Denna promenad i teträdgården har syftet att lugna sinnena. Gästerna tvättar sig vid fontänen i trädgården. Ingången till tehuset är oftast låg, för att gästerna ska träda in med huvudet böjd och ödmjuka, och lägga bort all världslig oro, och träda in i en stillhetens oas. Det talas inte mycket under ceremonin. Det utväxlas hälsningsord, sedan tar gästerna plats på tatamin, den mattan som man sitter på golvet i tehuset. Alla rörelser och gester är ceremoniösa och reglerade. Gästerna sitter och betraktar teceremoni-mästaren medan han eller hon tillagar teet. De betraktar blommorna och de bilder som har lagts fram på altaret. Alla objekt som används skall förmedla enkelhet och ursprunglighet, ett uttryck av principen om sabi och wabi, enkelhet, ursprunglighet och elegans, tingens inre ljus. Det råder stillhet och lugn och tystnad under teceremonin. Eventuellt bjuds det sötsaker. Teceremoni kan kombineras med olika evenemang, till ex att fira nyår, betrakta nymånen eller beskåda de första körsbärsblommorna.

I Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den första som på allvar sökte introducera denna konstform i Sverige var konstnären Ida Trotzig, som efter trettio år i japanska Kobe återvände till Sverige och blev anställd av tefirman James Lundgren & Co år 1921. Hon hade studerat japansk konst, filosofi, blomsterarrangemang och chadō (茶道), "teets väg". Trotzig var examinerad temästare och hade 1911 givit ut en bok i ämnet med förord av Sven Hedin.[1]

Trotzig blev en aktiv förespråkare för tedrickning i artiklar och föredrag i skolor och föreningar. Hon var också en drivande kraft bakom tehuset Zui ki tei, som uppfördes 1935 vid Etnografiska museet, Stockholm.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Trotzig, Ida (1911). Cha-no-yu: japanernas teceremoni. Populära etnologiska skrifter, 99-0875726-1 ; 9. Stockholm. Libris 1639452