Hoppa till innehållet

Johann Caspar Bluntschli

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Johann Kaspar Bluntschli)
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
Johann Caspar Bluntschli.

Johann Caspar Bluntschli, född 7 mars 1808 i Zürich, död 21 oktober 1881 i Karlsruhe, var en tysk-schweizisk jurist och politiker, far till arkitekten Alfred Friedrich Bluntschli.

Bluntschli studerade i Berlin under Friedrich Karl von Savigny och i Bonn under Barthold Georg Niebuhr. I sin första skrift framhöll han nödvändigheten av en reform i Zürichs gamla författning, men då han ogillade de schweiziska radikalas strävanden, anslöt han sig snart till det konservativa partiet och blev som professor i Zürich medlem först av stora rådet och därefter, 1839, av regeringsrådet i sin hemstad. Sedan han 1844 förgäves sökt att bli borgmästare där, drog han sig tillbaka från det politiska livet och ägnade sig åt sin vetenskap.

Efter 1847 års omvälvning i Schweiz mottog han en professorsstol i München, som han på grund av missnöje med den bayerska partikularismen 1861 utbytte mot en dylik i Heidelberg. Även i Kejsardömet Tyskland har Bluntschli tagit verksam del i det politiska livet. Han deltog ivrigt i agitationen för Schleswig-Holstein och var en av ledarna för det nationalliberala partiet i Baden. Han var en bland stiftarna av den tyska protestantföreningen och av det internationella institutet för folkrätt i Gent.

Bibliografi (i urval)

  • Privatrechtliches Gesetzbuch für den Kanton Zürich (1854-56)
  • Staatsundrechtsgeschichte der Stadt und Landschaft Zürich (andra upplagan 1856)
  • Geschichte des schweizerischen Bundesrechtes (andra upplagan 1875)
  • Allgemeines Staatsrecht (femte upplagan 1875-76)
  • Geschichte des allgemeinen Staatsrechts und der Politik (andra upplagan 1867)
  • Das moderne Völkerrecht als Rechtsbuch (andra upplagan 1872)
  • Staatswörterbuch (1857-70, tillsammans med Karl Brater; samma arbete utgavs 1869-72 förkortad av Edgar Löning).

Källor