Titus (romersk kejsare)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Titus 39-81

Titus, eg. Titus Flavius Vespasianus, blev kejsare som Imperator Titus Caesar Vespasianus Augustus[1], född 30 december 39, död 13 september 81, var romersk kejsare från 23 juni 79 fram till sin död, son till Vespasianus, bror till Domitianus.

Titus gjorde en militär karriär i de nordvästra delarna av riket. År 67 förde han befäl över en legion under sin fars befäl i Iudaea (den mest sydliga av de tre delar som forna Palestina delades i). När Nero förråddes av Praetorianerna och begick självmord i juni 68 backade Titus upp sin fars anspråk på kejsarmakten.

Son till kejsaren[redigera | redigera wikitext]

masadaklippan begick fanatiska judiska upprorsmän, seloter, kollektivt självmord med sina familjer efter att upproret i Jerusalem slagits ner. Det fyrkantiga "sandslottet" på bilden är lämningar efter ett romerskt fort.

När Vespasianus blivit kejsare år 69 gav han Titus ansvaret för det krig mot judiska upprorsmän som pågick i Iudaea. Kriget mot upprorsmännen kulminerade i att de romerska trupperna erövrade och skövlade Jerusalem år 70. På Forum Romanum står idag Titusbågen på vars insida man kan se fresker som föreställer romerska soldater bärande krigsbyte från det Judiska kriget.

Trupperna i Palestina bad Titus att han skulle ta dem med sig till Rom (eventuellt planerade Titus ett kuppförsök mot sin far) men Titus återvände ensam. I huvudstaden hyllades han och fadern tillsammans och Titus blev befälhavare över Praetorianerna. Han fick poster som folktribun, censor och ett flertal utnämningar till konsul. Titus blev nu militärt Roms starke man och som sådan impopulär, något som det faktum att han under en period hade en kärleksaffär med en syrisk kvinna bidrog till. Titus förblev lojal mot sin far, som han förväntade sig att ärva kejsartiteln av.

Titus som kejsare[redigera | redigera wikitext]

23 juni år 79 dog Vespasianus, Titus tog då över makten snabbt och fredligt. Han hade dåliga relationer till sin bror men var mycket populär som kejsare; en popularitet som vanns med stora offentliga utgifter som bistånd till Campania efter Vesuvius utbrott, återuppbyggnaden av Rom efter den omfattande branden år 80 och färdigställandet av Colosseum (eg. den Flaviska Amfiteatern) som hans far börjat bygga. Invigningen av Colosseum blev en stor fest som varade i över 100 dagar.

Titus dog ung, bara 41 år gammal, och det har spekulerats i att brodern Domitianus hade ett finger med i spelet. Titus enda barn, dottern Flavia Julia, levde efter att hennes man dött år 84 död som sin farbror Domitianus älskarinna.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Chris Scarre, Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 72


Företrädare:
Vespasianus
Romersk kejsare
7981
Efterträdare:
Domitianus