Jutar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Jutar (danska: jyder; fornnordiska: jótar) är en svensk benämning på den nordgermanska folkgrupp som bebodde halvön Jylland (nuvarande Danmark) under järnåldern. På modern svenska kallas den nutida befolkningen på Jylland numera oftast för "jylländare" med det tillhörande adjektivet "jylländsk" (danska: jysk eller jydsk).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Jutarna bebodde de norra och centrala delarna av Jylland. Historiskt finns beskrivningar om jutar som gör erövringar samt skaffar bosättningar i England. År 449 skall britterna ha bett germaner om hjälp mot skoterna och pikterna som intagit delar av landet och plundrat bl.a. London. En flotta under ledning av två jutiska kungar ska då ha drivit kelterna på flykt, men efter detta stannade de själva kvar i Britannien. Under de närmaste 200 årens strider mellan britterna och germanerna, så grundade jutarna egna småriken i Kent och Hampshire. Under 500-talet hade Kent en storhetstid med jämförelsevis hög kultur och Kent-folket blev ett stort handelsfolk som bl.a. handlade med frankerna vid Rhen. Mot slutet av århundradet lyckades deras konung Aethelberht (eller Ethelbert) göra sig till herre över nästan hela det germanska Britannien. Så småningom sammansmälte de olika germanstammarna (bl.a. angler, friser, saxare och jutar) i Britannien till ett enhetligt folk, anglosaxarna.

I Danmark assimilerades jutarna av danerna på 800- eller senast 900-talet i samband med samlandet av de olika hövdingdömena till ett gemensamt rike.[källa behövs]

I äldre källor kunde ordet även användas för att beteckna danskar eller daner i gemen på samma sätt som göter ibland har använts för att beteckna svear och vice versa (fenomenet kallas på latin: pars pro totum). Detta har avspeglat sig i lokala ortnamn. Således heter till exempel ett område i uppländska Rotebro "Jutekärret", då enligt traditionen många danskar drunknade i ett närliggande kärr i strid med Sten Sture den äldres här. Även i Västerås finns ett "jutekärr" strax väster om Anundshög där danskarna mötte Gustav Vasa.

Källor[redigera | redigera wikitext]