Daner

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Daner är en nordgermansk stam som i historiska källor första gången omtalas på 500-talet av Jordanes, Prokopios och Gregorius av Tours. Namnet användes också under vikingatid och tidig medeltid i Västeuropa som en beteckning som innefattade alla skandinaver, inklusive svear och norrmän. Även nordborna själva använde under samma tid uttryck som "dansk tunga" eller "danskt mål" när de ville beteckna det gemensamma fornnordiska språket.

Danernas ursprung[redigera | redigera wikitext]

Stammens ursprung är dunkelt. I sin beskrivning av Skandza skriver Jordanes500-talet att de har samma härstamning som svearna.[1] Danerna omnämns dock inte av Tacitus, vilket eventuellt kan tyda på att de på hans tid inte (första århundradet e.Kr.) separerat från suionerna.

Något som kan beläggas med ganska stor säkerhet dock är att danerna i slutet av järnåldern hade ett omfattande handelssystem i Skandinavien. Många av de forntida städerna runt Östersjön och Nordsjön är ursprungligen danernas, till exempel Hedeby i norra Tyskland (tidigare Danmark), Uppåkra i Skåne och Kaupang i Norge.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jordanes. Getica III (23)”. http://www.ucalgary.ca/~vandersp/Courses/texts/jordgeti.html#III.  (engelsk översättning av Mierow)