Kärleksdrycken

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kärleksdrycken (italienska: L'elisir d'amore) är en italiensk opera (melodramma giocoso, en genre inom italiensk komisk opera) i två akter av Gaetano Donizetti. Libretto av Felice Romani efter Eugène Scribes libretto till Daniel-François-Esprit Aubers Le Philtre (1831).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kärleksdrycken är en av de oftast spelade av Donizettis operor och det finns ett stort antal inspelningar. Enligt Operabase är det den 13:e mest spelade operan i världen.

Premiären ägde rum på Teatro della Canobbiana i Milano den 12 maj 1832.

Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 12 oktober 1840 och den iscensattes åter med premiär den 9 november 1932 och den 11 mars 1947.[1]

Den sattes upp på Folkoperan med premiär 16 mars 2011[2]

Göteborgsoperan hade premiär på Kärleksdrycken den 16 november 2013.[3]

Personer[redigera | redigera wikitext]

Vid premiären 12 maj 1832
Nemorino, en enkel bondpojke, kär i Adina tenor Gianbattista Genero
Adina, en rik landägerska sopran Sabine Heinefetter
Belcore, en sergeant baryton Henri-Bernard Dabadie
Doktor Dulcamara, en kringresande medicinförsäljare bas Giuseppe Frezzolini
Giannetta, en bondflicka sopran  
Bönder, soldater i Belcores pluton

Handling[redigera | redigera wikitext]

Tid: 1800-talet.
Plats: En liten by i Italien.

Akt I[redigera | redigera wikitext]

Nemorino, en fattig och enkel bondpojke, älskar Adina, byns rikaste och mest välbelästa flicka. Han försöker få henne att älska honom, men hon vill inte veta av hans kärlek. I smyg hör han på när Adina läser historien om Tristan och Isolde för sina anställda under en rast i skördearbetet. Till byn kommer en soldattrupp, under befäl av sergeanten Belcore. Belcore försöker genast att vinna Adinas gunst och hon är inte helt ointresserad. Detta gör Nemorino förtvivlad. En stund senare anländer charlatanen och kringresande försäljaren av mediciner, doktor Dulcamara till byn och bjuder ut sina varor. När byborna handlat klart smyger sig Nemorino fram och frågar Dulcamara om denne har Isoldes berömda kärleksdryck till salu. Dulcamara svarar jakande och säljer en flaska rödvin till Nemorino, som tror att han köpt verklig medicin. Han dricker av vinet och blir berusad.

Akt II[redigera | redigera wikitext]

Una furtiva lagrima

Enrico Caruso, 1911

Adina, som träffat Nemorino medan denne lallade kring, går med på att gifta sig med Belcore, enbart för att såra Nemorino. Nemorino blir vid detta besked åter förtvivlad och beslutar sig i hastigt mod för att ta värvning i armén för att få tag på mer pengar att köpa mer av kärleksdrycken. Belcore går villigt med på att sätta upp ett värvningskontrakt; därigenom slår han två flugor i en smäll: Han värvar en ny soldat, samtidigt som han blir av med sin rival om Adinas kärlek.

Utan att Nemorino fått reda på saken visar det sig att han har ärvt en stor summa pengar — ett rykte som sprider sig i byn. Byns alla unga flickor flockas kring honom, vilket endast styrker honom i hans övertygelse om att kärleksdrycken fungerar. Dulcamara, som också han har börjat tro att det verkligen var kärleksdryck och inte rödvin han sålde till Nemorino, berättar för Adina om att Nemorino tagit värvning enbart för hennes skull. Adina blir så rörd att hon köper tillbaka hans värvningskontrakt och förklarar honom sin kärlek. Belcore lämnar förgrymmad byn med sina soldater.


Välkända arior[redigera | redigera wikitext]

Akt 1
  • Quanto é bellaHur skönt är det inte (Nemorimo)
  • Come paride vezzosoPå samma sätt som den sköne Paris (Belcore)
  • Udite, udite o rusticiHör upp, hör upp, ni bönder (Dulcamara)
Akt 2
  • Una furtiva lagrimaEn förstulen tår (Nemorimo)

Inspelningar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kungliga teatern : repertoar 1773-1973 : opera, operett, sångspel, balett. Skrifter från Operan, 0282-6313 ; 1. Stockholm. 1974. Libris 106704 
  2. ^ Folkoperan
  3. ^ Kärleksdrycken på GöteborgsOperan.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]