Kaliumkarbonat
| Kaliumkarbonat | |
 | |
| Systematiskt namn | Kaliumkarbonat |
|---|---|
| Övriga namn | Pottaska |
| Kemisk formel | K2CO3 |
| Molmassa | 138,205 g/mol |
| Utseende | Vit, fast |
| CAS-nummer | 584-08-7 |
| SMILES | [O-]C(=O)[O-].[K+].[K+] |
| Egenskaper | |
| Densitet | 2,29 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 1120 g/l (20 °C) |
| Smältpunkt | 891 °C (sönderfaller) |
| Faror | |
| Huvudfara |  Irriterande |
| NFPA 704 |
0
1
0
|
| LD50 | 1870 mg/kg |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Kaliumkarbonat, K2CO3, är ett vitt pulver som är lättlösligt i vatten men olösligt i etanol. I vattenlösning blir lösningen alkalisk. Saltet suger upp vatten ur fuktig luft tills det löser sig själv eller tills vattnet i luften tar slut. Kaliumkarbonat smälter vid 891 °C och om det uppvärms ytterligare sönderdelas det till kaliumoxid och koldioxid.
Framställning
Industriellt framställs kaliumkarbonat genom att man leder ned koldioxid i kaliumhydroxid. Förr framställdes det genom lakning av träaska i lerpottor och därför kallas det ibland för pottaska. Framförallt har lövträ använts och björk har varit mest använd.
Användningsområden
Kaliumkarbonat används vid framställning av såpa och andra kaliumsalter. Det är även en viktig beståndsdel vid framställning av kristallglas. Inom livsmedelsindustrin används det som surhetsreglerande medel, och har då E-nummer 501. Kaliumkarbonat användes även inom snustillverkning av mindre tillverkare.