Kalium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kalium
K-TableImage.png
Tecken
K
Atomnr.
19
Grupp
4
Period
8
Block
s
Allmänt
Ämnesklass alkalimetaller
Densitet 856 kg/m3 (273 K)
Hårdhet 0,4
Utseende silvrigt vit
Utseende
Atomens egenskaper
Atommassa 39,0983 u
Atomradie (beräknad) 220 (243) pm
Kovalent radie 196 pm
van der Waalsradie 275 pm
Elektronkonfiguration [ Ar ]4s1
Elektronkonfiguration
e per skal 2,8,8,1
Oxidationstillstånd (O) 1, (stark bas)
Kristallstruktur Kubisk rymdcentrerad
Kristallstruktur
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd fast
Magnetiska egenskaper icke magnetisk
Smältpunkt 336,53 K (64 °C)
Kokpunkt 1032 K (774 °C)
Molvolym 45,94 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme 79,87 kJ/mol
Smältvärme 2,334 kJ/mol
Ångtryck 1,06·10-4 Pa
Ljudhastighet 2000 m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet 0,82 (Paulingskalan)
Värmekapacitet 757 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga 13,9·106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga 102,4 W/(m·K)
1a jonisationspotential 418,8 kJ/mol
2a jonisationspotential 3052 kJ/mol
3e jonisationspotential 4420 kJ/mol
4e jonisationspotential 4420? kJ/mol
5e jonisationspotential 7975 kJ/mol
6e jonisationspotential 9590 kJ/mol
7e jonisationspotential 11343 kJ/mol
8e jonisationspotential 14944 kJ/mol
9e jonisationspotential 16963,7 kJ/mol
10e jonisationspotential 48610 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
38K syntetisk 7,636 min β+ 0,4 meV 38Ar
39K 93,26 % 39K, stabil isotop med 20 neutroner
40K 0,012 % 1,277·109 år β-
ε
1,311 MeV
1,505 MeV
40Ca
40Ar
41K 6,73 % 41K, stabil isotop med 22 neutroner
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Kalium är ett grundämne och spårämne. Kalium tillhör gruppen alkalimetaller och är vanligt förekommande i naturen.

Kalium oxideras hastigt i luften, och är mycket reaktiv med vatten. I naturen förekommer ofta kalium bundet till salt i till exempel havet, men det förekommer också i olika mineralföreningar. På grund av dess höga vattenlöslighet används det ofta i industrin.

Det är ett viktigt spårämne för djur och växter, där det verkar på cellnivå och i fråga om nervsignalöverföring. I människor reglerar kalium vatten-syrabalansen och vätskebalans. I muskelvävnadernas cellvätska är kalium den viktigaste katjonen.[1] Brist på kalium kallas hypokalemi och patologiskt höga värden kallas hyperkalemi.

Den förste som lyckades bevisa att kaliumsalt var ett annat salt än natriumsalt var Georg Ernst Stahl år 1704. 1789 upptogs det av Antoine Lavoisier i dennes lista över kemikalier. Kaliummetall isolerades första gången 1807, av Humphry Davy.

Innehåll

Egenskaper [redigera]

Metalliskt kalium reagerar våldsamt med vatten under reaktionen:

2K + 2H2O → 2KOH + H2 (KOH = kaliumhydroxid)

där vätet (H2) sedan reagerar med luftens syre och bildar vatten. Detta är en exoterm reaktion.

Fysiologiskt kalium [redigera]

Människans behov av kalium tillgodoses genom intag av kaliumklorid eller andra kaliumsalter. Normalt får vi i oss lagom mycket kalium via maten, men vissa livsmedel (som öl) kan bidra till en överkonsumtion av kaliumklorid, vilket ger en obalans mellan kalium- och natriumhalten i kroppen.[2] En sådan obalans kan mötas med intag av natriumklorid.[2]

Rekommenderat dagligt intag: Barn 0,8-2 g, kvinnor 3,1 g, män 3,1-3,5 g. Se vidare RDI-tabell.
Kalium finns rikligt i banan och avokado.

Namnet [redigera]

Ett äldre tekniskt namn på kalium är potassium (av pottaska), som fortfarande används på bland annat engelska. Kalium kommer från arabiskans لْيَه‎ al-qalyah, 'aska från plantor', genom ombildning från alkali.

Se även [redigera]

Källor [redigera]

  1. ^ http://mesh.kib.ki.se/swemesh/show.swemeshtree.cfm?Mesh_No=D01.268.549.550&tool=karolinska
  2. ^ [a b] Ulf Ellervik (2011) Ond kemi : berättelser om människor, mord och molekyler. Fri tanke förlag. ISBN 978-91-86061-30-2.