Kaliumklorat
Från Wikipedia
| Kaliumklorat | |
| Systematiskt namn | Kaliumklorat |
|---|---|
| Kemisk formel | KClO3 |
| Molmassa | 122,55 g/mol |
| Utseende | Vita kristaller eller vitt pulver |
| CAS-nummer | 3811-04-9 |
| SMILES | O=Cl(=O)[O-].[K+] |
| Egenskaper | |
| Densitet | 2,34 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 71,9 g/l (20 °C) |
| Smältpunkt | 356 °C |
| Kokpunkt | 400 °C (sönderfaller) |
| Faror | |
| Huvudfara | |
| NFPA 704 | |
| LD50 | 1870 mg/kg |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Kaliumklorat, KClO3, är ett lättlösligt salt, som på grund av kloratjonens starkt oxiderande förmåga tillsammans med brännbara ämnen kan bilda explosiva blandningar.
Kaliumklorat brinner ej av sig själv. För detta krävs ett bränsle. I kombination med ett bränsle brinner blandningen med en svagt lila låga.
Framställning [redigera]
Kaliumklorat kan framställas genom att leda klorgas genom en lösning av kaliumhydroxid. Metoden är dock ineffektiv eftersom det bildas fem gånger så mycket kaliumklorid som kaliumklorat.
Användningsområden [redigera]
- I säkerhetständstickornas tändsats ingår kaliumklorat som ett oxidationsmedel (bildar syre till antändningsprocessen).
- I fotografiska sammanhang har kaliumklorat använts vid det så kallade platinaförfarandet, då man ville ha kontrastrika bilder.
- Kaliumklorat är en ingrediens i holländskt bad (Rembrandts etsvätska)
