Rembrandt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rembrandt
Rembrandt van rijn-self portrait.jpg
Rembrandt Självporträtt (1661). English Heritage, Kenwood House, London
Födelsenamn Rembrandt Harmenszoon van Rijn
Född 15 juli 1606
Leiden, Nederländerna
Död 4 oktober 1669 (63 år)
Amsterdam, Nederländerna
Nationalitet  Nederländerna
Fält Målare, tecknare och grafiker.
Motiv Porträtt, Historiska och Kristna
Signatur
Rembrandt autograph.png
RembrandtNattvakten (1642). Rijksmuseum, Amsterdam

Rembrandt, egentligen Rembrandt Harmenszoon van Rijn, född 15 juli 1606 i Leiden, död 4 oktober 1669 i Amsterdam, var en nederländsk målare, tecknare och grafiker, verksam i Amsterdam. Rembrandt anses vara klärobskyrmåleriets mästare.

Rembrandt var gift med Saskia Uylenburgh och fick med henne fyra barn, varav alla utom yngste sonen Titus dog i späd ålder.

Han ligger begravd i Westerkerk i Amsterdam.

Tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

Rembrandt föddes 15 juli 1606 som åttonde barn av nio syskon. Hans far, Harmen Gerritszoon van Rijn, var mjölnare och hans mor, Neeltgen Willemsdochter van Zuytbrouck, var dotter till en bagare. Som de flesta andra barn i staden Leiden gick Rembrandt från 1612 till 1616 i grundskola och från 1616 till 1620 i en latinskola som bedrev undervisning i enlighet med Jean Calvins grundsatser.[1] Efter skolan påbörjade han studier vid den filosofiska fakulteten i hemstadens universitet. Han avbröt sina filosofistudier för att utbilda sig till målare. Rembrandt fick sin grundläggande utbildning hos historiemålaren Jacob van Swanenburgh[2] i Leiden och därefter hos Pieter Lastman i Amsterdam. Lastman hade större betydelse för Rembrandts senare utveckling.[3] Under Lastman började Rembrandt med historiemålningar som vid denna tid ansågs som den viktigaste grenen i målarkonsten. Omkring år 1625 etablerade sig Rembrandt som självständig mästare tillsammans med sin vän och kollega Jan Lievens.[4] Rembrandt inledde sin bana med små målningar med bibliska motiv, i vilka kan märkas influenser från Rubens barockmåleri samt chiaroscuro-måleriet hos Caravaggios nederländska efterföljare. Tre år senare skapade han för första gången en etsning och han började även utbilda elever.[5] Rembrandt fick en gynnare i diktaren Constantijn Huygens som var anställd hos stadshållaren Fredrik Henrik av Oranien. På så sätt fick Rembrandt flera uppdrag. Två av hans målningar köptes av den engelska kronan. Rembrandt flyttade till Amsterdam och arbetade i en verkstad åt konsthandlaren Hendrick van Uylenburgh där framställning av kopior och restaurationer var huvudsysselsättningen.[3] Flera köpmän beställde porträtt hos Rembrandt och för Fredrik Henrik av Oranien skapade han en serie målningar om Jesus lidande.

Berömmelse[redigera | redigera wikitext]

Rembrandt skapade sig berömmelse genom grupporträttet Doktor Tulps anatomilektion (1632). Målningen kännetecknas av en krass naturalism; dr Nicolaes Tulp är i färd med att inför sina nyfikna åhörare demonstrera hur den muskel fungerar som han just frilagt vid obduktionen av kroppen framför sig.

Rembrandt var den förste att fastslå att själva färgpåläggningen, ljuset och färgen kan betyda lika mycket som själva motivet. Denna inställning gjorde det möjligt för honom att bryta med kompositionslagarna och skapa nya, baserade på hans stora känslighet.

Rembrandt målade över etthundra självporträtt, och i ett av de första, från 1629, behärskar han helt och hållet ljuset som uttrycksmedel. 1642 utförde han sitt mest berömda verk, Nattvakten (eg. Kapten Banning Cocqs skyttegille); man trodde länge att det rörde sig om en nattlig scen på grund av omfernissning och länge ackumulerad smuts. Först 1947 fick målningen en ordentlig rengöring. Målningen är enastående i sin lysande färgbehandling och extrema klärobskyr. De holländska skyttegillena hade under 1600-talets första hälft övergått till att vara dryckes- och middagssällskap för herrar. Målaren Frans Hals avporträtterade skyttegillena i Haarlem då de var bänkade runt ett bankettbord. Rembrandt har här i stället valt att skildra gillets medlemmar då de lämnar sitt högkvarter för att delta i en högtidsparad.

Rembrandt hade en virtuos begåvning som porträttmålare men skall framför allt ha betraktat sig själv som religiös målare. Han utförde under sina sista levnadsår en rad målningar med bibliska motiv, till exempel den varma, innerliga Den förlorade sonens återkomst (1669).

Som etsningskonstens mästare har han givit namn åt Rembrandts etsvätska, även kallat holländskt bad.

Senare levnadsår[redigera | redigera wikitext]

Den 14 juni 1642 dog Rembrandts fru Saskia, vilket förändrade Rembrandts liv i grunden. Hans produktivitet minskade betydligt[6] och han skapade bara några etsningar. Dessutom blev han mer aktiv i rollen som fader, huvudsakligen åt sin son Titus. Rembrandts familjesituation kom att prägla hans konst, till exempel målade han en man som matar sitt barn.[7] Han tog först hjälp av hushållerskan Geertghe Dircx och efter hennes svåra sjukdom av den betydligt yngre Hendrickje Stoffels, som även blev Rembrandts älskarinna.[8]

Redan den 5 januari 1639 hade Rembrandt köpt ett hus som idag är ett museum. För detta ändamål tog han ett lån som han tänkte avbetala under fem till sex år.[3] På grund av den reducerade aktiviteten minskade hans skulder bara obetydligt och han tvingades fortfarande låna pengar.

Dessutom uppkom problem med Rembrandts konkubiner. Geertghe Dircx åtalade honom 1649 för ett påstått vigsellöfte som enligt henne måste infrias. I rättegången vittnade Hendrickje Stoffels mot Dircx, som därför fick sitta flera år i fängelse i Gouda för falskt åtal.

Rembrandt överlämnade 1656 sitt hus till sonen Titus och kort efteråt förklarades han insolvent. Under de följande åren auktionerades huset och hans konstsamling bort. Med dessa pengar var skulderna inte helt täckta och Rembrandt flyttade till ett kvarter för socialt svagare personer. I området levde några av hans vänner som var mennoniter och judar. Rembrandts son Titus och Hendrickje Stoffels startade en konsthandel där han själv 1660 blev sysselsatt.

Rembrandt dog den 4 oktober 1669 i Amsterdam. Han dog sex år senare än sin yngsta älskarinna och ett år senare än sonen Titus. Den 8 oktober begravdes han i kyrkan Westerkerk i centrala Amsterdam.

Verk (urval)[redigera | redigera wikitext]

Enligt nyare uppskattningar skapade Rembrandt cirka 350 målningar, cirka 300 etsningar och över 1000 teckningar. Hans huvudämnen var historiemålningar och porträtt, däribland många självporträtt. Rembrandt målade bara ett fåtal landskap och genre. Med målningen Döda påfåglar är bara ett stilleben känt.[9]

Konstnären hade i början RH som monogram som han senare ändrade till RHL, bokstaven L syftade på hemstaden Leiden. När han blev 26 år gammal började han underteckna med Rembrant. Först 1633 började han skriva sitt namn Rembrandt, vilket idag är den vedertagna stavningen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 26 april 2009.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bahre (2006), sida 24.
  2. ^ Michael Kitson: Rembrandt. Phaidon Press Inc., New York City 2007. sida 25.
  3. ^ [a b c] Michael Bockemühl: Rembrandt. Taschen, Köln 2001. sida 94.
  4. ^ Tümpel (1977), sida 19.
  5. ^ Bahre (2006), sida 27.
  6. ^ Tümpel (1977), sida 90.
  7. ^ Tümpel (1977), sida 92.
  8. ^ Bahre (2006), sida 45.
  9. ^ Niklas Maak: Rembrandt – Im Schatten goldener Zeitblüten, faz.net, besökt 18 oktober 2008.
  10. ^ nationalmuseum.se

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Kristin Bahre et. al. (utgivare): Rembrandt. Genie auf der Suche. DuMont Literatur und Kunst, Köln 2006.
  • Christian Tümpel: Rembrandt in Selbstzeugnissen und Bilddokumenten. Rowohlt, Reinbek 1977. ISBN 3-499-50251-8

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Holländsk guldålder: Rembrandt, Frans Hals och deras samtida. Red. Görel Cavalli Björkman och Ingrid Lindell. Stockholm: Nationalmuseum 2005.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]