Kalka–Shimla Railway

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Shivalik Deluxe Express vid Taradevi station
Vanligt lokaltåg stannar vid stationen i Solan

Kalka-Shimla Railway är en (762 mm bred) smalspårig järnväg i nordvästra Indien och går till största delen i bergig terräng från Kalka till Shimla. Den är känd för sina hisnande vyer över bergen och omgivande byar.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Shimla (förr stavat Simla) grundades av britterna kort efter Gurkhakriget, och ligger på 2 649 meters höjd vid foten av Himalya. På 1830-talet, hade Shimla redan utvecklats till en viktig bas för britterna[källa behövs]. Den blev sommarhuvudstad i Brittiska Indien 1864, och var även Brittiska arméns högkvarter i Indien. Före byggandet av järnvägen utgjordes kommunikationerna med världen utanför av en bykärra.[1]

Järnvägen byggdes av Delhi-Ambala-Kalka Railway Company som inleddes 1898[1]. Den uppskattade kostnaden på om 86,78,500 Rs, blev dock dubbelt så stor under projektets genomförande[källa behövs]. Den 96,54 km långa banan öppnades för trafik 9 november 1903[1]. På grund av den höga kapital- och underhållskostnaden, samt de speciella arbetsförhållandena, tilläts Kalka-Shimla Railway ta ut högre taxor än de normala på andra banor. Detta, var dock inte tillräckligt för att hålla uppe företaget och staten var tvungen att köpa det den 1 januari 1906 för 1,71,07,748 Rs.

I mitten av augusti 2007, förklarade Himachal Pradeshs järnvägen vara ett kulturarv som ett led i förberedelserna för dess granskning i september[2].

Under omkring en vecka med början 11 september 2007, besökte ett expertteam från Unesco järnvägen för att undersöka järnvägen om den platsar som världsarv. 7 juli 2008, inkluderades Kalka-Shimla Railway i världsarvet Bergsjärnvägar i Indien[3] The Mountain Railways of India (including Darjeeling Himalayan Railway and Nilgiri Mountain Railway) and Chhatrapati Shivaji Terminus in Mumbai have already been declared as world heritage properties.[4].

Rutt[redigera | redigera wikitext]

Kalka-Shimla Railway byggdes för att ansluta till Shimla, den brittiska Rajans sommarhuvudstad, till det Indiska järnvägsnätet. Idag, är Shimla huvudstad i Himachal Pradesh och Kalka är en stad i distriktet Panchkula i delstaten Haryana. Spektakulära scenerierna och konstruktionens underverk, håller resenären på banan trollbunden. När tåget lämnar Kalka, 656 m över havet, börjar tåget omedelbart sin stigning från foten av berget.

Stationer[redigera | redigera wikitext]

Banan erbjuder en panoramafröjd över det pittoreska Himalya från Sivalikkullarna vid Kalka till fler viktiga punkter såsom Dharampur, Solan, Kandaghat, Taradevi, Barog, Salogra, Summerhill och Shimla på en höjd av 2 076 m.

Tunnlar[redigera | redigera wikitext]

Kalka-Shimla Railway går genom 103 tunnlar (en används inte; så endast 102 är i tjänst). Lägsta tunneln är vid Barog, och har fått sitt namn efter ingenjören som ledde byggandet. Tunneln, som är 1143,61 meter lång, och passerar genom sprucken sandsten, har en intressant och tragisk historia kopplat till dess byggande. Barog, ledande ingenjören, gjorde misstaget att besluta gräva tunneln från båda ändar. Tunnelns båda delar möttes dock inte på grund av fel i dragningen. Det sägs att Brittiska myndigheterna lät han böta Re 1, för att slösat bort statens pengar i tunneln. Brittiska ingenjören kunde inte smälta förnedringen och under en promenad med sin hund, sköt han sig själv i ren desperation. Han begick självmord nära vad som idag är delstatsägda Barog Pine Wood Hotel. Det sägs att hans hund när han såg sin husse blöda, sprang i panik till byn för hjälp, nära nuvarande Barogs järnvägsstation. När folk slutligen nådde platsen, hade Barog tagit sitt sista andetag. Hans tunnel övergavs och en andra tunnel byggdes en kilometer bort under ledning av chefsingenjören H.S. Harrington. Harrington hade hjälp av Bhalku, en man från Jhaja, nära Chail, som hade en naturbegåvning för ingenjörskonst, som även tros ha hjälp brittiska ingenjörer gräva andra tunnlar lägns järnvägen. Bhalku är ett lokalt helgon, och fick tydligen en guldmedalj för sin roll i järnvägsbygget[5].

Infrastruktur[redigera | redigera wikitext]

Ett typiskt passagerartåg på en av banans stora broar

Banan har 864 broar, där en är en 18.29 m lång fackverksbro i stål med plåtbeklädda balkspan. De andra är viadukter med flervåniga valvbågsgallerier likt en forntida Romersk akvedukt. Bro nr 493, historiskt känd som "Valvbågsgalleriet", ligger mellan stationerna Kandaghat och Kanoh, är en valvbågsbro i tre plan, byggd av huggen sten. Bro nr 226; mellan Sonwara och Dharampur är en valvbågsbro som har 5 s an arch gallery bridge having 5 plan gallerier med flera spann, byggd med huggen sten och går över en djup dal omgiven av höga bergstoppar.

Järnvägen har en lutningsgrad på 1 till 33 eller 3 %. Den har 919 kurvor, skarpaste kurvan är 48 grader (en radie på 37.47 m). Med start på 656 meters höjd, slutar banan på en höjd av 2 0766 meter i Shimla. Banan använde ursprungligen räls med en vikt på 21 kg/m men lades senare om till en räls på 30 kg/m[1].

Lok[redigera | redigera wikitext]

Det först loket som kom var två log av klass "B" 0-4-0ST från den kända Darjeeling Himalayan Railway. Dessa var byggda för 610 mm spårvidd, men konverterades till 762 mm spårvidd 1901. De var dock inte tillräckligt starka för jobbet och såldes 1908. Dessa följdes av 10 lok med av typen 0-4-2T med en något starkare design och introducerades 1902. Dessa lok vägde 21,5 ton vardera och hade 762 mm spårvidd med 304.8 mm x 406.4 mm cylindrar. De var senare klassificerade till klass "B" av North Western State Railways. Alla loken byggdes av det brittiska bolaget Sharp Stewart[6].

Större lok introducerades i form av en 2-6-2T, där 30 byggdes med smärre skillnader mellan 1904 och 1910. De byggdes av Hunslet och North British Locomotive Company. Loken vägde omkring 35 tons (35.56 tonnes), hade 762 mm spårvidd och 355.6 mm x 406.4 mm cylindrar. Dessa lok, senare klassade K och K2 av North Western State Railways, hanterade senare hela järnvägstrafiken under ångmaskinseran. Ett par Kitson-Meyer 2-6-2+2-6-2-ledade lok, klassade TD, köptes in 1928. De föll snabbt i ogillande, då de ofta tog hela dagen för att sätta samman tillräckligt med gods för att rättfärdiga att köra ett godståg med ett av dessa lok. Varuavsändare som letade efter snabbare tjänster började använda vägtransporter. Dessa 68 ton (69.09 ton) tunga lok flyttades snart över till Kangra Valley Railway, och slutade senare som lok i Pakistan, konverterade för 1 000 mm smalspårig järnväg.[6]

Rolling stock[redigera | redigera wikitext]

Järnvägen använde från början konventionella fyrhjuliga boggivagnar. Tareringsvikten av dessa vagnar innebar att endast fyra av boggivagnarna kunde dras uppför av 2-6-2T-lok. I ett försök att öka lastkapaciteten 1908 byggdes hela vagnsparken om till boggivagnar, 10 m långa och 2,1 m breda, med hjälp av stålramar och karosser. För att ytterligare spara vikt gjordes taket i aluminium. Den minskade vikten innebar att loken nu kunde dra sex av de större vagnarna, en betydande förbättring. Detta var ett tidigt exempel på användningen av stål i vagnskonstruktioner för att minska vagnarnas tareringsvikt[1].

Tåg[redigera | redigera wikitext]

  • Shivalik Deluxe Express (5:40)
  • Himalayan Queen (12:15)
  • Rälsvagnar (5:20), som såg ut som bussar på järnväg, användes för att transportera överklassresenärer. Taxan för dessa var nästan dubbla den för första klass. Restiden för dessa rälsvagnar var mindre än tre timmar från Kalka till Shimla emedan vanliga tåg tar mellan fem och sex timmar.
  • Andra lokaltåg

TV-film[redigera | redigera wikitext]

In Storbritannien, har BBC gjort en serie av tre dokumentärer som handlar om Indian Hill Railways http://www.bbc.co.uk/programmes/b00qzk9r där den första handlar om Darjeeling Himalayan Railway. Kalka-Shimla Railway var ämnet för tredje programmet som visades på BBC4 i februari 2010, och på BBC2 i april 2010. Regissör: Hugo Smith; producent: Gerry Troyna[7].

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ [a b c d e] artikel från tidskriften "Engineer", omkring 1915, omtryckt i tidskriften Narrow Gauge & Industrial Railway Modelling Review, nummer 75, juli 2008
  2. ^ ”HP declares Kalka-Shimla railway as 'heritage' property”. The Hindu. 2007-08-13. http://www.hindu.com/thehindu/holnus/004200708130322.htm. Läst 13 augusti 2007. 
  3. ^ Kalka-Shimla Railway makes it to Unesco’s World Heritage list”. The Hindu Business Line. 2008-07-09. http://www.thehindubusinessline.com/2008/07/09/stories/2008070951530700.htm. Läst 10 juli 2008. 
  4. ^ http://www.outlookindia.com/pti_print.asp?id=494079
  5. ^ Singh, Jagmeet. ”Man behind Barog tunnel lies forgotten”. Windows. The Tribune of India. http://www.tribuneindia.com/2002/20020615/windows/main4.htm. Läst 1 september 2008. 
  6. ^ [a b] Hughes, Hugh 1994 Indian Locomotives Pt. 3, Narrow Gauge 1863-1940. Continental Railway Circle.
  7. ^ ”The Kalka-Shimla Railway”. BBC. http://www.bbc.co.uk/programmes/b00r5wk7. Läst 15 augusti 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]