Kameraövervakning
Kameraövervakning är att övervaka platser med hjälp av övervakningskameror.
Enligt forskning är kameraövervakning effektivt mot egendomsbrott som stöld men har inte visat sig ha någon effekt mot våldsbrott, vilka framförallt begås av personer som är påverkade av alkohol eller droger eller som är starkt känslomässigt påverkade och som inte heller gör en riskkalkyl.[1]
Hemlig kameraövervakning som används av brottsbekämpande myndigheter klassas i Sverige som ett hemligt tvångsmedel.[2]
Övervakningskameror
Det första kameraövervakningssystemet installerades 1942 i Peenemünde av Walter Bruch för att övervaka uppskjutningen av V-2-raketer.[3] 1944 började kameraövervakning användas i Manhattanprojektet för att kunna sköta kranar som hanterade plutonium utan att någon behövde vara närvarande.
Den absolut vanligaste formen av kameror är fastmonterade kameror som ibland kallas "domekameror" på grund av den typiska genomskinliga globen (på engelska "dome"). Innanför den sitter den vanligtvis rörliga kameraoptiken. Kameror som är styrbara av en operatör via en manöverpanel är också vanliga. Det finns en uppsjö av olika kameralösningar för alla tänkbara behov. Det finns också kameror som aktiveras av rörelse. Dessa används antingen för att spara utrymme i videolagrare och undvika onödiga inspelningar eller att man skickar signalen vidare till till exempel en larmcentral som kan kontrollera vad som pågår. Till detta förekommer dubbelriktad ljudkommunikation så att larmoperatören kan tala med personerna som befinner sig på platsen.[källa behövs]
Kameran placeras så att den täcker det man vill övervaka, exempelvis en dörr där man vill kontrollera vem som vill in eller i rent brottsförebyggande syfte (se situationell brottsprevention). Bilden från kameran överförs via kabel, vanligtvis koaxial eller tvåtråd, till en monitor och/eller videolagrare. Man kan även skicka videosignalen via TCP/IP i ett datanät och avståndet mellan kamera och monitor/lagrare kan då i princip vara hur långt som helst.
Det är mycket vanligt att det är en inspelningsfunktion (videolagrare) kopplad till kameraövervakningen så att man i efterhand kan kontrollera vad som hänt; detta är den absolut vanligaste övervakningsmetoden. Att någon de facto sitter och tittar på monitorer i övervakningssyfte är extremt ovanligt. Det inspelade materialet får sparas i högst två månader såvida inte upptagningen används vid brottsutredning, och endast spelas upp om man misstänker att brott föreligger (till exempel snatteri, rån eller inbrott) och då endast för att identifiera gärningsmän. Materialet måste också hanteras på ett sådant sätt att det inte kan komma i orätta händer.
Effekter på brottslighet
Enligt forskning är kameraövervakning effektivt mot egendomsbrott som till exempel stöld, men har inte visat sig ha någon effekt mot våldsbrott, vilka framförallt begås av personer som är påverkade av alkohol eller droger eller som är starkt känslomässigt påverkade och som inte heller gör en riskkalkyl.[1]
Kameraövervakning räknas som en form av situationell brottsprevention och kan användas på flera sätt för att motverka brottslighet. Det kan bland annat användas för att avskräcka från brott, avbryta pågående brott, bidra till att utreda/bevisa brott samt för att öka tryggheten.[4]
Brottsprevention
Internationellt
År 2007 genomförde Brottsförebyggande rådet (Brå) en metaanalys omfattande 41 studier om brottsförebyggande effekter av kameraövervakning. När studierna vägdes samman syntes en signifikant 16-procentig minskning av brottsligheten i de kameraövervakade försöksområdena jämfört med i de icke kameraövervakade kontrollområdena. I de enskilda miljöerna visade metaanalysen en brottsminskning med 51 procent på parkeringsplatser, en icke-signifikant minskning med 7 procent i centrum- och allmänna bostadsområden och en icke-signifikant minskning med 23 procent i kollektivtrafiken.[5][6]
Enligt en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) finns det dock problem med litteraturen som metaanalysen bygger på. Problemen består i att studierna endast visar korrelationen mellan kameraövervakning och brottslighet, men inte de kausala sambanden. ESO-rapporten fastslår att en ny litteratur som undkommer dessa problem genom att använda exogen variation visar att "kamerorna har en avskräckande effekt, i synnerhet på planerad brottslighet som fickstölder".[7]
Sverige
I Sverige satsade polisen 2017 på övervakningskameror med motiveringen att de skulle avstyra terrordåd, skottlossningar och sexuella övergrepp.[8]
Majoriteten av studierna i Brå:s metaanalys genomfördes[när?] i Storbritannien där kameraövervakningen sker i en helt annan kontext än i Sverige. Flera forskare har därför ifrågasatt om resultaten från brittisk forskning är applicerbar i Sverige.[9][5]
År 2016 publicerade tankesmedjan Säkerhet för Näringsliv och Samhälle (SNOS) i samarbete med SecurityUser.com en sammanställning av svenska studier om brottsförebyggande effekter av kameraövervakning. Studier från fem olika miljöer identifierades. I tre av dessa miljöer – tunnelbanestationer, arenor, skolor – hade kameraövervakningen tydlig förebyggande effekt. I parkeringshus visade en studie på en kraftig brottsminskning med 78 procent medan den andra visade på en liten minskning (-10 %) som inte säkert kan hänföras till kameraövervakningen. I stadskärnor fanns det både studier där kameraövervakningen ledde till kraftiga brottsminskningar och studier där inga effekter syntes. Totalt sett ledde kameraövervakningen till en tydlig minskning i majoriteten av studierna.[10]
Enligt Brå har kameror liten effekt på våldsbrott i stadskärnor. Övervakningen har inte heller någon större generell betydelse vid uppklarning av brott, även om det finns undantag.[11]
Storbritannien
Storbritannien är det land som har flest övervakningskameror per invånare och de uppskattas till totalt minst 4 miljoner. Trots det har inte landet lägre våldsbrotslighet än jämförbara länder.[11]
Lagstiftning
Sverige
Sverige har länge haft en internationellt sett sträng lagstiftning som styrt kameraövervakningen. Efter Sveriges inträde i EU mjukades den dock upp betydligt. Kameraövervakning är i Sverige reglerat med kameraövervakningslagen. Som huvudregel krävs det tillstånd från länsstyrelsen för att få sätta upp en övervakningskamera. Det finns undantag där det räcker med en anmälan till länsstyrelsen, till exempel i banker och butiker om syftet är att förebygga, utreda eller avslöja brott. För platser dit allmänheten inte har tillträde räcker det med samtycke från den som ska övervakas. En privatpersons övervakning av "en verksamhet av rent privat natur", till exempel det egna hemmet regleras inte av kameraövervakningslagen. Den som sätter upp en övervakningskamera ska som huvudregel informera om detta med skyltning.[12][13]
Rättsfall
- Kameraövervakning av entréer i flerfamiljshus har ansetts otillåten enligt personuppgiftslagen (PUL).[14]
- Högsta förvaltningsdomstolen har i två domar förbjudit Bromma gymnasium och Tensta gymnasium att sätta upp kameror.[15][16]
- Allmän kamera i Malmö blev avgörande i domstol för narkotikabrott[17]
Referenser
- ^ [a b] "Polisen utökar sin kameraövervakning", P4 Göteborg, Sveriges Radio, 13 februari 2017. Åtkomst den 17 februari 2017.
- ^ Justitiedepartementet. "Hemliga tvångsmedel och rättssäkerhet", Justitiedepartementets webbplats, 19 november 2007. Läst den 19 januari 2012.
- ^ Dornberger, Walter: V-2, Ballantine Books 1954, ASIN: B000P6L1ES, page 14.
- ^ ”Kameraövervakning i brottsförebyggande syfte” (Rapport). Brottsförebyggande rådet. 2003. https://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f1800015488/1371914730522/2003_kameraovervakning_i_brottsforebyggande_syfte.pdf.
- ^ [a b] ”Kameraövervakning och brottsprevention”. Brottsförebyggande rådet. https://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f180006311/1371914721855/2008_kameraovervakning_brottsprevention.pdf.
- ^ Welsh, Brandon C.; Farrington, David P.. ”Public Area CCTV and Crime Prevention: An Updated Systematic Review and Meta‐Analysis”. Justice Quarterly 26 (4): sid. 716–745. doi:. ISSN 0741-8825. http://dx.doi.org/10.1080/07418820802506206. Läst 29 mars 2016.
- ^ ”Verksamma insatser mot brott? En ESO-rapport om orsak och verkan”. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. http://eso.expertgrupp.se/wp-content/uploads/2013/07/ESO-2015_4-till-webben.pdf.
- ^ TT. "Polisens storsatsning: Övervakningskameror", SVT Nyheter, 13 februari 2017. Åtkomst den 23 maj 2017.
- ^ Weaver, Benjamin; Lahtinen, Markus (2015). ”Kameraövervakningens effekter - vad vet vi och vad vet vi inte?”. Övervakning och integritet - en antologi (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap): sid. 89-105. https://www.msb.se/Upload/konferenser/Övervakning%20och%20integritet%202015/Rapport%20till%20MSB.pdf.
- ^ ”Kameraövervakningens brottsförebyggande effekter i Sverige”. Detektor Scandinavia 28 (2): sid. 19-24. 2016. http://snos.se/pdf/Kameraovervakningens-brottsforebyggande-effekter-i-Sverige.pdf.
- ^ [a b] Rapport kl 18 (vid 3m06s), Sveriges Television, 23 maj 2017.
- ^ Kameraövervakningslag (SFS 2013:460) (lagen.nu)
- ^ ”Datainspektionen (DI), Kameraövervakning”. http://www.datainspektionen.se/lagar-och-regler/kameraovervakningslagen/.
- ^ https://lagen.nu/dom/hfd/2011:77
- ^ ”HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM, Mål nr 914-11”. http://www.hogstaforvaltningsdomstolen.se/Domstolar/regeringsratten/Avg%C3%B6randen/2012/Mars/914-11.pdf. Läst 7 februari 2017.
- ^ ”Högsta förvaltningsdomstolen säger nej till kameraövervakning i skolor”. http://www.datainspektionen.se/press/nyheter/2012/hogsta-forvaltningsdomstolen-sager-nej-till-kameraovervakning-i-skolor/. Läst 7 februari 2017.
- ^ http://www.sydsvenskan.se/malmo/salde-knark-framfor-kamera/
Externa länkar
- Sveriges riksdag - Kameraövervakningslag (2013:460)
- Datainspektionen - Kameraövervakningslagen
- Statens kriminaltekniska laboratorium - Kameraövervakning (Dokument för nedladdning)
Wikimedia Commons har media som rör Kameraövervakning.
