Kantabrien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Cantabria
Kantabriens flagga
Kantabriens vapensköld
Localización de Cantabria.svg
Huvudstad Santander
Officiellt språk spanska
Area

 - totalt
 - andel av Spanien

15:e plats

5 321 km2
1,05 %

Invånare

 - totalt (2005)
 - andel av Spanien
 - densitet

16:e plats

562 309
1,3 %
105,68/km2

Kantabrien (sp. Cantabria) är en autonom region i norra Spanien som även rymmer provinsen med samma namn. Huvudstad är Santander.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kantabrien bosattes först av den keltiska sammanslutningen Cántabros av vilken regionen fick sitt namn. Sammanslutningen styrdes av kvinnor. På 400-talet, när västgoterna erövrade den Iberiska halvön, skapade de ett kantabriskt hertigdöme med Amaya som huvudstad. Men redan på 700-talet föll halvön under moriskt styre. Med Asturien som bas började återerövringen och snart var halvön åter under kristet styre. Alfons II besegrade Hixem I norr om Barrios de Luna i ett av de sista slagen i Kantabrien och fördrev morerna till Meseta central. Alfons III skapade slutligen kungadömet Asturien León. Ferdinand I erövrade regionen som på 1200-talet införlivades i kungadömet Kastilien. Tidigt på 1800-talet ockuperade fransmännen norra Spanien och Kantabriska bergen vilket blev startskottet för motståndsrörelsen. Gerillan, Guerrilleros, förde ett framgångsrikt krig mot de franska ockupanterna. I Spanska inbördeskriget från 1936 till 1939 streds det dock hårt om passen mellan Oviedo och León, då de möjliggjorde tillträde till Asturien[1].

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Kantabrien gränsar i öst till den autonoma regionen Baskien (provinsen Viscaya); i söder till Kastilien-León, (provinserna León, Palencia och Burgos); i väst till Asturien; och i norr till Kantabriska havet i Biscayabukten.

De Kantabriska bergen är en fortsättning på Pyrenéerna. Dess högsta topp är Peñas de Europa, som når 2 678 meter över havet. I bergen finns fyndigheter av järn, zinkmalm och stenkol.[2]

Kustremsan, där bland annat Santanderviken ligger, består av branta klippor som innefattar flodmynningar och stränder. Santanderviken avgränsas i söder av berg.[3]

Panoramabild från Santa Marina i kommunen Entrambasaguas,

Klimat[redigera | redigera wikitext]

På grund av det kantabriska havet har Kantabrien ett fuktigt klimat med jämna temperaturer, liknande de som finns i Newfoundland och Labrador. Den årliga nederbörden vid kusten ligger på omkring 1 200 millimeter per år och är högre i inlandet. Medeltemperaturen är 14 °C. I de högre delarna av landskapet förekommer snöfall mellan oktober och mars. I vissa delar av Picos de Europa, på över 2 500 meters höjd, finns glaciärer. De torraste månaderna är juli och augusti men det förekommer inte torka eftersom det ändå förekommer lite nederbörd och inte temperaturen är så hög[3].

Påverkan från bergen är huvudorsaken till de meteorologiska situationer som kallas suradas som orsakas av föhnvindar. De sydliga vindarna är starka och torra och gör att temperaturen ökar ju närmare kusten den når. Detta gör att luftfuktigheten och nederbörden minskar. I kontrast till detta står sydsluttningarna i bergsområdena, där vindarna är fuktigare och orsakar mer regn. Dessa situationer är vanligare på hösten och vintern, då temperaturen kan ibland nå upp till 20 °C.[3]. Huvudstaden Santander förstördes 1941 till hälften av en tornado och till hälften av en brand.[4]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Förutom jordbruk är fiske och turism viktiga för ekonomin i Kantabrien. Utöver detta har traditionellt gruvindustrin varit viktig, speciellt för zink, , bly-, järn- och stenkolsproduktionen. I utkanten av staden Torrelavega finns stora kemiska fabriker och i Santander olika tillverkningsindustrier.[1]

Berömda kantabrier[5][redigera | redigera wikitext]

Historiska personer

Konst och litteratur

Forskning och teknik

Sport

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Från tyska Wikipedia
  2. ^ Data - Illustrerad uppslagsbok för familjen, uppslagsord Kantabriska bergen.
  3. ^ [a b c] Från spanska Wikipedia
  4. ^ Folk och länder - Spanien, sidan 23, Bokorama 1986, ISBN 91-7024-282-8
  5. ^ Från engelska Wikipedia