Karl Ferdinand de Ron
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Carl Ferdinand de Ron, född 24 april 1817 i Frankfurt am Main, Tyskland, död 3 april 1899 i Eksjö, kyrkobokförd i Stockholms finska församling, Stockholm,[1] var en svensk masmästare, bergsingenjör och brukspatron.
Han var son till grosshandlaren Carl Gustaf de Ron och friherrinnan Marianne von Imhoff. Han studerade vid universitetet i Heidelberg och genomgick sedan bergsskolan i Falun.
I början på 1840-talet kom de Ron till Åflohammars bruk i Åflo by, Offerdals socken i Jämtland, där han blev disponent på bruket. Han gifte sig i Offerdal med kyrkoherdedottern Karolina Johanna Edwall. År 1847 flyttade paret in i den nyuppförda herrgården på Åflohammar. de Ron lånade därefter pengar och uppförde ett nytt järnbruk i Offerdal, Rönnöfors.
Redan från början blev affärerna trassliga och en likviditetskris uppstod snart. de Rons hustru begärde boskillnad och år 1849 försattes brukspatronen och företaget i konkurs. de Ron flyttade då till Finland och deltog därefter i krig på Frankrikes sida. Eftersom de Ron hade flyttat innan konkursutredningen var klar så blev han efterlyst. År 1858 återvände han till Sverige och blev aktiv i nykterhetsrörelsen.
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Sveriges Dödbok SDB 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).