Ammoniak

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ammoniak
StrukturformelMolekylmodell
Systematiskt namn Ammoniak
Övriga namn Azan
Kemisk formel NH3
Molmassa 17,031 g/mol
Utseende Färglös stickande gas
CAS-nummer 7664-41-7
SMILES N
Egenskaper
Densitet 0,73 g/cm³
Löslighet (vatten) 7020 g/l (20 °C)
Smältpunkt -77,73 °C
Kokpunkt -33,34 °C
Faror
Huvudfara
NFPA 704

NFPA 704.svg

1
3
0
LD50 3500 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Ammoniak, kemisk formel NH3, är en kemisk förening av väte och kväve som vid standardtryck och -temperatur är en färglös gas med starkt stickande lukt som av gammal urin. Den är löslig i vatten och bildar då den basiska lösningen ammoniumhydroxid, NH4+ + OH-. I dagligt tal benämns även ammoniumhydroxid "ammoniak". Om ammoniak får reagera med saltsyra bildas salmiak.

Ammoniak bildas vid nedbrytning organiskt kvävehaltigt material och har varit känd sedan förhistorien. Fram till omkring 1915 utvanns ammoniak främst ur chilesalpeter eller gödsel, samt som biprodukt från koks- och metangasframställning. Redan 1754 hade dock Joseph Priestley framställt ammoniak genom en reaktion mellan salmiak och kalksten.

Brist på gödningsmedel och sprängämnesråvara, där ammoniak är en viktig beståndsdel, under första världskriget stimulerade utvecklingen av tekniker för att binda luftens kväve. Bland de metoder som utvecklades märks Birkland-Eyes metod, kalkkvävemetoden samt Haber-Boschmetoden, varav den sistnämnda blev den som kom att dominera ammoniakframställningen. Haber-Boschmetoden, startades 1913 vid BASFs anläggningar vid Ludwigshafen-Oppau efter ett samarbete mellan kemisten Fritz Haber och teknikern Carl Bosch. Under fem års tid utvecklades och förbättrades processen. Bland annat ersattes osmium av järn som katalysator vilket gjorde tekniken betydligt billigare. Arbetet gav de båda forskarna Nobelpriset i kemi, Haber 1918 och Bosch 1931.[1]

Ammoniak i kroppen[redigera | redigera wikitext]

Ammoniak bildas i kroppen, som regel i form av ammoniumjoner (NH4+), genom nedbrytning av proteiner och andra ämnen som innehåller kväve. Bildandet av ammoniak är beroende av bl.a. rätt pH-värde. Eftersom ammoniak är något skadligt för kroppen ombildar enzymer det i normalfallet snabbt till urea huvudsakligen i levern.[2] Vid sjukdomar kan ammoniakhalten i blodet vara för hög (hyperammonemi).[3]

Användningsområden för ammoniak[redigera | redigera wikitext]

Ammoniak används som rengöringsmedel, till exempel fönsterputs, hårfärg, ugnsrengöring och rengöring av guld samt vid tillverkningen av handelsgödsel, salpetersyra och plaster[källa behövs]. Det används även som köldmedium i köldmaskinerier.

Ammoniak återfinns även i olika läkemedel, till exempel cocillana.

Ammoniakutsläpp[redigera | redigera wikitext]

Ammoniak släpps ut i naturen. Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) fördelade sig utsläppen av ammoniak 1999 enligt följande:

  • Europeiska lantbruk 89 %, därav
    • stallgödsel 77 %
    • betesmarker 9 %
    • handelsgödsel 3 %
  • vägtransporter 6 %
  • industriprocesser 3 %
  • övrigt 2 %

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  2. ^ http://www.lj.se/index.jsf?childId=1201&nodeId=25084&nodeType=12
  3. ^ http://mesh.kib.ki.se/swemesh/show.swemeshtree.cfm?Mesh_No=C23.550.421&tool=karolinska