Kjeld Olesen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kjeld Olesen

Ämbetsperiod
11 oktober 197127 september 1973
Monark Margrethe II
Företrädare Knud Østergaard
Efterträdare Orla Møller

Ämbetsperiod
26 februari 197730 augusti 1978
Monark Margrethe II
Företrädare Niels Matthiasen
Efterträdare Ivar Hansen

Ämbetsperiod
26 oktober 197910 september 1982
Företrädare Henning Christophersen
Efterträdare Uffe Ellemann-Jensen

Född Kjeld Støttrup Olesen
8 juli 1932 (82 år)
Köpenhamn
Politiskt parti Socialdemokratiet
Yrke Sjöman, Politiker

Kjeld Støttrup Olesen, född 8 juli 1932 i Köpenhamn, är en dansk f.d. socialdemokratisk politiker och minister. Han var folketingsledamot 1966-1979 och 1981-1987.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Kjeld Olesen är son till hemvärnskonsulten Anker Olesen (1902-1955) och Severa Madsen (1908-1973). Han ville bli sjöman, men förhindrades av en höftskada.[1] Efter realexamen (1949) och sjöfartsskola (1950) arbetade han på rederiet Lauritzen (1950-1953) innan han bytte till en politisk karriär 1953, då han blev ordförande av Danmarks Socialdemokratiske Ungdoms centralavdelning (1953-1954).[2] Han var därefter sekreterare för Atlantsammenslutningen (1954-1956), politisk sekreterare för Köpenhamns socialborgmästare Urban Hansen (1956-1957), sekreterare för Det kooperative fællesforbund (1957-1958) och för Socialdemokratiet i Storkøbenhavn (1958-1962).[2][1] Han var därefter partiets organisationssekreterare till 1966, då han blev invald i Folketinget för Rødovres valkrets.[1] Han var även ledamot i de verkställande utskotten för Arbejdernes Oplysningsforbund (1962-1967), Socialdemokratiet i Köpenhamnsområdet (1962-1966) samt av partiets verkställande utskott.[1] I Folketinget var han ledamot i försvarskommittén (1969-1971) och utrikesnämnden (1969-1971) samt partiets försvarspolitiska ordförande.[1] Han var samtidigt redaktör på partiets tidskrift Verdens Gang/Ny Politik (1967-1969 & 1970-1971).[1] Han redigerade även böckerna Mål og Midler (1969), Forsvaret til Debat (1970) och Danmark hvad nu? (1975).[2]

Olesen var aktiv i den antikommunistiska underrättelsetjänsten Firmaet, för vilken han utförde spionage på kommunisterna Alfred Jensen och Ragnhild Andersen.[3] Han var även aktiv i Arbejderbevægelsens Informationscentrals antikommunistiska aktiviteter.[3]

Minister[redigera | redigera wikitext]

Olesen utsågs till försvarsminister i Jens Otto Krags tredje regering 1971. Han genomförde rationaliseringar av försvaret och väckte viss uppståndelse genom sin välvilliga inställning gentemot Christiania.[1] Han lämnade ministerposten 1973 för att bli vice partiordförande samt politisk ordförande (1973-1979). Han stod bland annat bakom principprogrammet Solidaritet, lighed og trivsel, som antogs på partiets kongress 1977, samt en del mindre arbets- och kommunalpolitiska program.[1] Han var även ledamot i Radiorådet (1975-1977) innan han utsågs till infrastrukturminister 1977.[2] Här efterlämnade han inga anmärkningsvärda spår och blev utbytt 1978, då den nya regeringspartnern Venstre var emot den Stora Bältsförbindelse som Olesen arbetade för.[3] Han blev invald i Europaparlamentet 1979 med det största röstetalet bland partiets kandidater. Hans mandatperiod i Strasbourg var emellertid kort, innan han utsågs till utrikesminister i Anker Jørgensens fjärde regering. Denna post innehade han till regeringens avgång 1982. Han råkade i konflikt med Nato då han poängterade att Danmark inte obetingat kunde godkänna en modernisering av Europas kärnvapen.[3] Efter varning från den amerikanska utrikesministern Cyrus Vance, som menade att Danmark kunde splittra Nato, gick Olesen med på moderniseringen.[3] Han fortsatte dock att arbeta för att göra Norden till en kärnvapenfri zon.[3] Han ansåg vidare att Danmark skulle bojkotta OS i Moskva 1980 pga. Sovjetunionens invasion av Afghanistan året innan.[3] Denna linje underkändes dock av statsminister Anker Jørgensen.[3]

Som ordinarie folketingsledamot från 1982 gjorde Olesen sig bemärkt för sitt deltagande i Greenpeaces protestaktion mot de franska kärnvapensprängningarna i Stilla havet 1985.[1] Detta skildrade han i boken Man kan ikke sænke en regnbue (1985).[1] Han lämnade Folketinget 1987 och arbetade sedan som lärare på LO-skolan (1989-1991) och som föredragshållare.[1] I perioden 1988-1994 seglade han som skeppsassistent och tog sedan en styrmansexamen 1995.[1] I boken Det robotierede menneske (1997) skildrar han välfärdssamhällets problem.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m] ”Kjeld Olesen”. Dansk Biografisk Leksikon. Gyldendals Forlag. http://www.denstoredanske.dk/Dansk_Biografisk_Leksikon/Samfund,_jura_og_politik/Myndigheder_og_politisk_styre/Minister/Kjeld_Olesen. Läst 12 oktober 2012. 
  2. ^ [a b c d] Krak, Ove (1983). Kraks Blå Bog. Kraks Legat. sid. 866. ISBN 87-7225-232-4 
  3. ^ [a b c d e f g h] Skou, Kaare R. (2005). Dansk Politik A-Å. Aschehougs Forlag. sid. 173. ISBN 978-87-11-31440-1. http://books.google.dk/books?id=hXkukJ_QaGQC&pg=PA173&lpg=PA173&dq=dansk+politik+a-%C3%A5&source=bl&ots=VyGrZeOWHi&sig=_2fM3JZiSRJufjxgX0Rd6vNwTxQ&hl=da&sa=X&ei=U3J4UKDNO_GP4gTHqYDgDA&ved=0CCsQ6AEwAjgU#v=onepage&q=Kjeld%20Olesen&f=false