Konflikt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För filmen, se Konflikt (film). För radioprogrammet Konflikt, se Sveriges Radio P1.

Konflikt innebär ett möte mellan sådant som inte är förenligt. Ordet konflikt kommer från det latinska ordet conflictus som betyder sammanstötning, att kollidera, råka i strid.[1] Konflikter kan föreligga såväl inom en människa som mellan personer, grupper, organisationer eller stater. Konflikter är också en central aspekt i naturen och dess ekosystem.

Våldsamma och väpnade konflikter[redigera | redigera wikitext]

En väpnad konflikt brukar definieras som en konflikt som inbegriper våld, där åtminstone en av parterna är en statsmakt och där konflikten leder till att åtminstone 25 personer dör till följd av strider. Det är alltså våldsbruket som avgör huruvida en konflikt betraktas som väpnad eller inte. [2]

En konflikt kan alltså vara våldsam utan att räknas som en väpnad konflikt. En väpnad konflikt kan dessutom ha olika karaktär - inomstatlig, mellanstatlig eller inomstatlig med utländsk inblandning. [2]

Med begreppet storskalig väpnad konflikt menar man i allmänhet krig. Dessa definitioner debatteras.[3] Meningen "mäktiga intressen står mot varandra" har här ändå sin plats.

Begreppet konflikt i massmedia[redigera | redigera wikitext]

I svensk massmedia används ordet framför allt om väpnade konflikter, arbetskonflikter och politiska konflikter.

Interpersonella konflikter[redigera | redigera wikitext]

Interpersonella konflikter innebär konflikter mellan två eller flera människor. Då människor vill olika saker föreligger en konflikt. Det är inte graden av oenighet som definierar att konflikt föreligger.

Grundaffekter vid interpersonella konflikter och konfliktlösning[redigera | redigera wikitext]

Konflikter kan lösas helt utan att man märker de känslor som alltid ändå är involverade. Den känsla som ligger närmast då det gäller interpersonella konflikter och konfliktlösning är ilska. Grundaffekten ilska använder vi för att värna om vårt territorium eller för att undanröja hinder.

Att ilska är en viktig känsla som är aktiverad vid konfliktlösning behöver inte innebära att man är högljudda i sin oenighet, även om man med sin röst brukar låta det märkas att man menar allvar. Konfliktlösande fungerar sannolikt som allra bäst när människor under det att det pågår lätt kan röra sig mellan grundaffekterna intresse, ilska och rädsla.

Många människor är så rädda för interpersonella konflikter att de helt undviker att ta upp dem. Detta handlar dels om rädslan för att bli omkullpratad eller bortkollrad, dels om rädslan för att behöva gå skilda vägar. Det senare då den yttersta konsekvensen av alla mellanmänskliga konflikter är att det visar sig att man alls inte kan komma överens, och att det därmed saknas förutsättningar för fortsatt relation. Omkullpratning och bortkollring brukar vara satt i system och går ut på att undvika att hålla sig till den sak konflikten handlade om. Den grundaffekt som väcks då man blir omkullpratad eller bortkollrad är skam. Skam kan upplevas som förvirring.

Då konflikter är lösta infinner sig vanligen glädje och/eller ledsenhet. Grundaffekten ledsenhet gör att vi människor söker oss till varandra.

Ordningsfrågor är överordnade alla andra konflikter[redigera | redigera wikitext]

Utagerande beteende i försök till interpersonell konfliktlösning är uttryck för att man inte håller oss till saken. Utageranden förhindrar konfliktlösning. Detta genom att utageranden i sig utgör olösta konflikter. Utageranden skapar rädsla och/eller irritation. Rädsla är också en av våra grundaffekter. På TV och film ses ofta exempel på utagerande beteende. Det fångar människors intresse, trots att det inte utgör någon god förebild för konfliktlösning.

Då det uppstår utageranden vid försök att komma till rätta med en konflikt behöver parterna intressera sig för det faktum att en nytillkommen överordnad konflikt att hantera föreligger: Hur skall vi vara med varandra för att bäst kunna lösa våra konflikter? Dessa de allra högst prioriterade interpersonella konflikterna kallas för ordningsfrågor. Den som är bevandrad i sammanträdesteknik vet att ordningsfrågor också där går före allt annat att lösa.

Kan parterna inte enas i ordningsfrågor så finns heller inte någon förutsättning för annan konfliktlösning. Parterna får då konstatera att de inte har förutsättningar för fortsatt relaterande.

Intrapsykiska konflikter[redigera | redigera wikitext]

Intrapsykiska konflikter är begreppet för konflikter inom en och samma person.

Mänskliga problem är olösta konflikter[redigera | redigera wikitext]

När vi människor har problem handlar det alltid om att vi har olösta konflikter.[4] Mänskliga problem går att förstå och att lösa, försåvitt man håller tillgodo med den eller de möjliga lösningar som står till buds: Det är inte alltid så att den möjliga lösningen är en "happy-end-lösning".[4]

De problem vi människor har löses genom att vi, med eller utan annan persons hjälp

  1. Aktivt söker identifiera olösta konflikter genom att göra oss uppmärksamma på det inom oss som väcker obehag, det vill säga ångest.
  2. Tar ställning i den eller de olösta konflikter vi påvisat.
  3. Förändrar våra tankar och/eller beteenden och/eller söker påverka annan parts beteende i linje med det eller de ställningstaganden som gjorts.
  4. Tar ställning till hur göra i den händelse den andra parten inte vill förändra sitt beteende så som vi önskat.

Vid konfliktlösning påverkas människors känsloliv i positiv riktning: ångestnivån kommer att minska.[5]

Konfliktlösande terapi[redigera | redigera wikitext]

Psykodynamiska terapier, vari psykoanalys inkluderas, deklarerar att man arbetar med konflikter och konfliktlösning. Inom psykoanalytisk teoribildning har man kritiserat att hitintills ett alltför stort fokus legat på lösning av omedvetna konflikter: Man har menat att större kraft i dessa dagar måste läggas på lösning av medvetna och förmedvetna konflikter.[5][4][6] Psykodynamisk terapi har internt kritiserats för att ofta, på grund av oklart formulerade terapikontrakt och/eller brister i att hålla sig till de överenskommelser som gjorts, i för liten utsträckning ha uppmärksammat den hjälpsökandes och terapeutens faktiska beteenden, varför att man återkommande missat de konflikter man varit satt att adressera.[7][5]

Inom kognitiv beteendeterapi (KBT) används i grundutformningen inte begreppet konflikt.[8][9][10][11][12] Så tycks också vara fallet i kognitiv terapi.[13] Enstaka försök har skett att efter KBT lägga till en korttids psykodynamisk konfliktfokuserad terapi.[12].

Konfliktfokuserade teoribildningar[redigera | redigera wikitext]

Förutom studierna av krig och fred tillhandahåller Psykoanalysen, Marxismen och den Feministiska teorin viktiga perspektiv inom konfliktforskning.

Både marxismens fader Karl Marx och psykoanalysens fader Sigmund Freud vigde sina liv åt konflikttemat. Båda såg att konflikterna och deras grunder måste bli medvetna för att kunna hanteras.

Karl Marx såg samhällsomvandling som konfliktlösning. Den grundläggande idén hos Marx är att det är det materiella som styr människans handlande. Hon slåss för bröd och tak över huvud, inte för religiösa och andliga värden.

Sigmund Freud menade att vi göra oss medvetna om och lösa våra konflikter, och därigenom förbättra vår psykiska hälsa, vårt välbefinnande och våra relationer till andra.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra Böcker. Höganäs 1993. ISBN 91-7024-620-3
  2. ^ [a b] Säkerhetspolitik.se Konflikter
  3. ^ Skillnaden mellan Storskalig Väpnad Konflikt och Krig
  4. ^ [a b c] Davidson, C. Terapi med Ramar
  5. ^ [a b c] Davidson, C. Psykoanalytisk Terapi. Altum. Stockholm 1989. ISBN 91-970608-3-6
  6. ^ Davidson, C. Det finns ju GRÄNSER. Altum. Stockholm 1990. ISBN 91-970608-4-4
  7. ^ Langs, R. J, The Psychotherapeutic Conspiracy, Jason Aronson, New York 1982. ISBN 0876684886. Sv översättning Davidson, C. Den psykoterapeutiska sammansvärjningen. W&W. Stockholm 1985. ISBN 9146149376.
  8. ^ Kåver, A. KBT i utveckling. Natur & Kultur. Stockholm 2006. ISBN 9789127108936
  9. ^ Kåver, A. Allians. Den terapeutiska relationen i KBT. Natur & Kultur. Stockholm 2011. ISBN 978-91-27-13148-4
  10. ^ Westbrook, D. Kennerley, H. Kirk, J. An Introduction to Cognitive Behaviour Therapy. SAGE Publications Ltd. London 2011. ISBN 9781848606876.
  11. ^ [a b] Latzer, Y. Peretz, T. Kreutzer S. Conflict-oriented cognitive behavioral therapy (CO-CBT): an integrative approach to the treatment of Bulimia Nervosa patients. Clinical Social Work Journal, 36(4), December 2008, pp.373-383.
  12. ^ Beck, J. S. Cognitive Therapy. Basics and Beyond. The Guilford Press. New York 1995. ISBN 9780898628470