Krigsdelegationen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Krigsdelegationen består av talmannen och femtio riksdagsledamöter som vid behov kan ersätta riksdagen om Sverige skulle vara i krig eller krigsfara.[1] Talmannen är krigsdelegationens ordförande.[2]

Krigsdelegationens ledamöter väljs av riksdagen. En riksdagsledamot är behörig att vara ledamot i krigsdelegationen även om ledamoten tillhör regeringen.[2]

Inträdande[redigera | redigera wikitext]

Om riket är i krig kan utrikesnämndens ledamöter, om möjligt efter samråd med statsministern, besluta att krigsdelegationen ska träda i riksdagens ställe. Hindras nämndens ledamöter av krigsförhållandena att sammanträda, fattas beslutet av regeringen.[3] Att det är nämndens ledamöter som fattar beslutet innebär att statschefen, som är ordförande vid nämndens sammanträden, inte deltar i beslutet.[4]

Kallelse till sammanträde för utrikesnämndens beslut görs av talmannen eller, vid förhinder för talmannen, vice talmannen, eller på kallelse av två av nämndens övriga ledamöter. Förhandlingarna leds av talmannen, av vice talmannen eller, om ingen av dem är närvarande, av den av de närvarande ledamöterna som har varit ledamot av riksdagen längst tid. Om två eller flera har tillhört riksdagen lika länge, har den äldste av dem företräde. Om det vid omröstning till beslut blir lika röstetal, gäller den mening som ordföranden biträder.[5]

Om riket är i krigsfara fattas beslutet av Utrikesnämndens ledamöter i förening med statsministern. För ett sådant beslut krävs att statsministern och sex av nämndens ledamöter röstar för det.[3]

Befogenheter[redigera | redigera wikitext]

Medan krigsdelegationen är i riksdagens ställe utövar den riksdagens befogenheter.[3] Den får dock inte fatta beslut om nytt riksdagsval, och ej heller fatta beslut om undantag för regeringsformens regler om riksdagsval på grund av ockupation (den rätten är förbehållen riksdagen).[3]

Bestämmelser om krigsdelegationens sammansättning meddelas i riksdagsordningen. När krigsdelegationen har trätt in i beslutar den själv om formerna för sin verksamhet.[3]

Om en ledamot får varaktigt förhinder när delegationen har trätt i riksdagens ställe, utses en annan riksdagsledamot till ersättare på samma sätt som vid tillsättandet av ersättare i andra riksdagsutskott eller organ.[2] Den eller de partigrupper som ledamoten var vald för anmäler en ersättare till talmannen, som förklarar den anmälda efterträdaren vald. Om en sådan anmälan inte görs eller om mer än en person anmäls, utser talmannen en efterträdare.[6]

Upphörande[redigera | redigera wikitext]

Krigsdelegationen och regeringen kan i samråd eller var för sig besluta att riksdagen ska återta sina befogenheter. Beslutet ska fattas så snart förhållandena medger det.[3] Juristen Johan Hirschfeldt förklarar: "Regeringen kan alltså sätta riksdagen i funktion även mot krigsdelegationens vilja och vice versa. De 299 riksdagsledamöter som inte ingår i krigsdelegationen kan däremot inte, även om de skulle vara ense om det, återta sina befogenheter."[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Riksdagen: Ordbok, läst 2010-08-25
  2. ^ [a b c] Riksdagsordningen 8 kap. Vissa befattningshavare och organ, 15 §, läst 2011-11-13
  3. ^ [a b c d e f] Regeringsformen 15 kap. Krig och krigsfara, 2-3 §, läst 2011-11-13
  4. ^ Hirschfeldt, Johan. Karnov Internet. SFS 1974:152 Regeringsform, 15 kap. not 369. Karnov. Läst 2011-11-13.
  5. ^ Riksdagsordningen 8 kap. Vissa befattningshavare och organ, 10 §, läst 2011-11-13
  6. ^ Riksdagsordningen 7 kap. Gemensamma bestämmelser om val inom riksdagen, 12 §, läst 2011-11-13
  7. ^ Hirschfeldt, Johan. Karnov Internet. SFS 1974:152 Regeringsform, 15 kap. not 370. Karnov. Läst 2011-11-13.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]