Mikael Damberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mikael Damberg


Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
3 oktober 2014
Statsminister Stefan Löfven
Företrädare Annie Lööf

Ämbetsperiod
23 februari 20123 oktober 2014
Företrädare Carina Moberg
Efterträdare Tomas Eneroth

Mandatperiod
2002–2006
2006–2010
2010–2014
2014–2018
Valkrets Stockholms län

Född 13 oktober 1971 (43 år)
Solna, Stockholms län
Politiskt parti Socialdemokraterna
Yrke Politiker
Webbplats Mikael Damberg
I Vasaparken i Stockholm 2013 med ledamöter i partistyrelsen: Från vänster: Carin Jämtin, Stefan Löfven, Magdalena Andersson och Mikael Damberg.

Lars Mikael Damberg, född 13 oktober 1971[1] i Solna, är en svensk politiker (socialdemokrat). Han är närings- och innovationsminister sedan oktober 2014 och riksdagsledamot för Stockholms län sedan riksdagsvalet 2002.

Han var Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen från 2012 till 2014[2] och förbundsordförande för Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) från 1999 till 2003.

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Damberg föddes 1971[3] i stadsdelen Bergshamra i Solna, Stockholms län.[4] Hans föräldrar är Socialdemokraternas förre partikassör, generalkonsul Nils-Gösta Damberg[5] och Riita-Liisa Damberg, en gång i tiden riksdagskandidat (s) i Esbo och distriktsordförande i det socialdemokratiska ungdomsförbundet i Finland.

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

SSU[redigera | redigera wikitext]

Damberg blev medlem i SSU i slutet av 1980-talet[4] och var dess förbundsordförande under åren 1999-2003.[6]

Innan han valdes till ordförande för SSU hade Damberg hunnit med att vara politiskt sakkunnig hos statsrådet Thage G Peterson och statsminister Göran Persson samt projektanställd hos Socialdemokraterna.[4]

Han valdes till ordförande för SSU vid förbundskongressen i Västerås 1999 med minsta möjliga marginal, två röster (126 mot 124),[4][6] och efterträdde därmed Niklas Nordström som ordförande. Vid detta ordförandeval ansågs Damberg vara en representant för ungdomsförbundets högerfalang, medan motkandidaten, Luciano Astudillo från Skåne län,[4] kom från vänsterfalangen.[5] Som nyvald förbundsordförande sade sig Damberg vilja arbeta för att ena det splittrade SSU, vilket sågs som nödvändigt efter den svåra spricka som uppstått under Nordströms tid som ordförande i SSU. "Jag ska snart besöka de distrikt som inte röstade på mig. Det får inte bli en spricka mellan oss," sa Damberg i en intervju år 1999.[4] Tron på att just Damberg som ordförande skulle kunna ena SSU var även ett återkommande tema bland de delegater som vid kongressen pläderade för Dambergs kandidatur.[7]

När Damberg skulle väljas om till ordförandeskapet vid SSU-kongressen i Umeå år 2001 reste sig delegaterna från vänsterfalangen, tågade ut i en tyst protest och vägrade att delta i valet pga. vad de ansåg vara högerfalangens tvivelaktiga metoder för att ändra falangernas styrkeförhållande inför kongressen.[8]

Under sin tid som ordförande i SSU drev Damberg igenom en extra pappamånad vid Socialdemokraternas kongress år 2000.

År 2003 efterträddes Damberg på ordförandeposten av Ardalan Shekarabi,[6] även han tillhörande ungdomsförbundets högerfalang.[9]

Lokalpolitik i Solna kommun[redigera | redigera wikitext]

Damberg har varit aktiv i lokalpolitiken i Solna kommun som ledamot av kommunfullmäktige.[10]

Riksdagsledamot[redigera | redigera wikitext]

Damberg är sedan riksdagsvalet 2002 ordinarie riksdagsledamot, invald i Stockholms läns valkrets.[3] Sedan 2002 är han ledamot av Utbildningsutskottet och sedan 2010 utskottets vice ordförande och Socialdemokraternas talesperson i utbildningspolitiska frågor. Han är också ledamot av Krigsdelegationen sedan 2010 och har tidigare varit suppleant i Försvarsutskottet och Finansutskottet.[3]

Han är sedan 2004 även ordförande för Socialdemokraterna i Stockholms län.[11] Han är också ordinarie ledamot i Socialdemokraternas verkställande utskott.

Statsråd[redigera | redigera wikitext]

Damberg är sedan den 3 oktober 2014 statsråd och chef för Näringsdepartementet med titeln närings- och innovationsminister.

Fler engagemang[redigera | redigera wikitext]

Sedan 2001 är Mikael Damberg ordförande för Fadimes minnesfond som startades för att stödja kampen mot hedersrelaterat förtryck. [12]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Birthday.se (Lars Mikael Damberg), läst 2009-11-03
  2. ^ Dagens Arena
  3. ^ [a b c] Mikael Damberg (s), Riksdagen
  4. ^ [a b c d e f] Holmqvist, Anette: En rappare tar över SSU, Aftonbladet, 1999-08-05
  5. ^ [a b] Jonsson, Gunnar: Han har regeringens öra, DN, 2002-12-30
  6. ^ [a b c] Dunér, Teresia: SSU inte längre regeringens plantskola, SVT.se, 2006-04-07 (uppdaterad 2006-06-19)
  7. ^ Mikael Damberg ny SSU-ordförande, Aftonbladet/TT, 1999-08-04
  8. ^ Nilsson, Torbjörn: Strid mellan två falanger bäddade för fusket i SSU, SvD, 2005-03-27 (senast ändrad 2007-10-12)
  9. ^ Riksdagsman i SSU-skandalen, SvD, 2005-03-07 (senast ändrad 2007-10-12)
  10. ^ Solna kommunfullmäktiges handlingar, Solna kommun, 2001-09-13
  11. ^ Julander, Oscar: Jan Emanuel i krismöte med s-topp, Expressen, 2009-03-05
  12. ^ http://fadimesminne.nu

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Niklas Nordström
SSU:s förbundsordförande
1999–2003
Efterträdare:
Ardalan Shekarabi
Företrädare:
Marie Granlund
Utbildningsutskottets vice ordförande
2010–2012
Efterträdare:
Ibrahim Baylan
Företrädare:
Carina Moberg
Socialdemokratisk gruppledare i riksdagen
2012–2014
Efterträdare:
Tomas Eneroth
Företrädare:
Annie Lööf
Sveriges näringsminister
2014–
Efterträdare:
Innehar fortfarande posten