Sveriges riksdags talman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Riksdagens talman
Coat of arms of the Swedish Parliament.svg
Riksdagens symbol
Sveriges riksdag
Per Westerberg.jpg
Nuvarande
Per Westerberg

sedan 2 oktober 2006
Titel Herr Talman
Residens Inget officiellt residens
Säte Riksdagshuset i Stockholm
Utses av Sveriges riksdag
Underställd Regeringsformen
Riksdagsordningen
Mandatperiod Ingen begränsning
dvs så längre majoritetsstöd finns
Inrättat 1627
1974 (enkammarriksdagen)
Webbplats riksdagen.se/talmannen
Sveriges statsskick
Sveriges riksvapen
Denna artikel ingår i en artikelserie
Grundlagarna
Regeringsformen
Tryckfrihetsförordningen
Yttrandefrihetsgrundlagen
Successionsordningen
Lagstiftande makt
Riksdagen
Riksdagsordningen
Riksdagens talman
Riksdagens utskott
Riksbanken
Riksrevisionen
Ceremoniell makt
Statschefen
Verkställande makt
Regeringen
Statsministern
Statsråden
Regeringskansliet
Förvaltningsmyndigheterna
Dömande makt
Domstolsväsen
Högsta domstolen
Högsta förvaltningsdomstolen
Administrativ indelning
Län
Landsting
Kommuner
Övrigt
Europakonventionen
Europeiska unionen
Förenta nationerna
Post- och Inrikes Tidningar
Svensk författningssamling
Sverige-portalen

Riksdagens talman är Sveriges riksdags främste representant och leder riksdagens arbete. Talmansämbetet är det högsta ämbete som en person kan väljas till i Sverige. Talmannen är i rang efter konungen men före statsministern. Nuvarande talman är Per Westerberg, som tillträdde efter riksdagsvalet 2006. Per Westerberg blev 2010 omvald till riksdagens talman.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Sverige har en lång tradition av talmän som går tillbaka till ståndsriksdagens tid. Dagens regler för talmannen kommer från 1974 års regeringsform där talmannen tog över flera av de uppdrag som tidigare åvilade statschefen.

Val av talman[redigera | redigera wikitext]

Valet av talman sker sedan riksdagen har samlats efter ett riksdagsval. Det finns inga regler om vilket parti som har rätt till talmansposten utan detta har varierat över tid. Kravet är emellertid att den som väljs till talman måste sitta i riksdagen. Det vanliga är att talmannen kommer från något av regeringspartierna, men under den borgerliga regeringsperioden åren 1976–1982 var det ändå socialdemokrater som valdes till talmän, eftersom statsminister Thorbjörn Fälldin (centerpartist) år 1976 inte ville peta den sittande, uppskattade talmannen Henry Allard (socialdemokrat) och 1979 var det några anonyma borgerliga riksdagsmän som valde att inte rösta på den borgerliga kandidaten Allan Hernelius (moderat), och därför blev Ingemund Bengtsson (socialdemokrat) i stället vald. Därför dröjde det till 1991 innan enkammarriksdagen fick sin första borgerliga talman då moderaten Ingegerd Troedsson valdes. Sedan dess har praxis varit att en kandidat från det största regeringspartiet valts till talman.

Förutom talman väljer riksdagen inom sig även tre vice talmän som av sedvänja tillfaller de tre största partierna i riksdagen som talmannen inte tillhör.

Fram till dess att riksdagen har utsett en talman leds riksdagens arbete av dess ålderspresident, vilket är den riksdagsledamot som har flest tjänstgöringsår.

Talmannens uppgifter[redigera | redigera wikitext]

Talmannen har i huvudsak tre uppgifter:

  1. att föreslå riksdagen ny statsminister,
  2. att leda riksdagens (särskilt kammarens) arbete
  3. att representera Sveriges riksdag.

Uppdraget som talman är opolitiskt. Det innebär att talmannen inte deltar i det partipolitiska arbetet och inte heller röstar (vilket vicetalmännen däremot gör). Talmannen får en ersättare som går in i riksdagen i talmannens ställe som ledamot.

Talmansämbetet är den högsta post en person kan väljas till i Sverige. I rang kommer talmannen efter statschefen, alltså efter kungen, men före statsministern. Talmannens arvode är i lag likställt statsministerns arvode som fastställs av statsrådsarvodesnämnden, till skillnad från riksdagsledamöternas arvode som fastställs av riksdagens arvodesnämnd.

Talmannens roll i regeringsbildandet[redigera | redigera wikitext]

Talmannen har efter 1974 års regeringsform övertagit statschefens roll i regeringsbildandet. Det är en uppgift som i de flesta andra länder åvilar statschefen. Efter ett allmänt val, om regeringen avgår, är det talmannens uppgift att inleda samtal med partiledarna för samtliga partier i riksdagen. Målet med samtalen är att undersöka om det finns möjlighet att bilda någon regering som har stöd av majoriteten av riksdagens ledamöter. Därefter föreslår talmannen en ny statsminister till riksdagen. Om riksdagen väljer att bifalla talmannens förslag är det talmannen som förordnar statsministern. Om riksdagen inte stödjer talmannens förslag kan talmannen lägga fram ytterligare tre förslag. Om också dessa förslag avslås upplöses riksdagen och därefter ska ett extra val till riksdagen hållas inom tre månader.

Talmannens ledande roll i riksdagsarbetet[redigera | redigera wikitext]

Talmannens huvudsakliga arbete är att tillsammans med de vice talmännen leda riksdagens arbete och leda sammanträdena i kammaren. Talmannen är ordförande i talmanspresidiet och riksdagsstyrelsen som planerar det övergripande arbetet i kammaren och riksdagen i övrigt. Talmannen är även ledamot i Utrikesnämnden och ordförande i ordförandekonferensen (där han överlägger med utskottsordförandena och EU-nämndens ordförande om gemensamma frågor).

Talmannens representationsuppdrag[redigera | redigera wikitext]

Talmannen har en viktig uppgift i att representera Sveriges riksdag vid internationella statsbesök. Talmannen träder även in som tillförordnad statschef, kallad riksföreståndare, ifall denne inte kan fullgöra sina plikter. Även för det fall att kungaätten, alltså Huset Bernadotte, dör ut så skall riksdagen utse en tillfällig riksföreståndare. (Om det därefter skall utses ett nytt kungahus eller om statsskicket skall ordnas på annat sätt är inte fastlagt i regeringsformen.)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]