Kroatiska våren

Den Kroatiska våren (Hrvatsko proljeće, även kallad masovni pokret eller MASPOK för "massrörelse") var en politisk rörelse från det tidiga 1970-talet som krävde större rättigheter för Kroatien som då var en del av Jugoslavien.

Det hela sattes i rörelse då en grupp inflytelserika kroatiska poeter och lingvister publicerade en deklaration relaterad till det kroatiska litteraturspråket 1967. Efter 1968 ledde detta dokuments patriotiska mål till ytterligare krav om rättigheter för Kroatien och nu började stödet växa på gräsrotsnivå. Många studenter började aktivt uttrycka sitt stöd för rörelsens sak.

Ett av huvudkraven var medborgerliga rättigheter för det kroatiska folket samt rätten att få uttrycka stolthet över sin nationalitet. Detta irriterade Titos kommunistregering som hade gjort många försök att kuva och eliminera alla sådana infall och begrepp allt sedan andra världskriget med fruktan om allvarliga rubbningar i stabiliteten och eventuellt upplösning av nationen på grund av etniska spänningar. Förbudet mot nationalistiska symboler sattes in i syfte att dämpa alla fascistiska ideologiska symboler som de tillämpade av kroatiska Ustaša eller serbiska Četniktecken. Även patriotiska sånger och seder förbjöds.

Vissa inom rörelsen uttryckte krav på decentralisering av det ekonomiska systemet, vilket skulle tillåta republikerna behålla mer av vinsterna från turismen inom Kroatien. Av all utländsk valuta som kom in i Jugoslavien gjorde i genomsnitt 50 procent det genom Kroatien, men republiken i sig fick endast behålla 7 procent . Kroaterna protesterade även mot generella ekonomiska frågor som den stagnerande ekonomiska emigrationen till Västeuropa och att regeringen gjorde för lite för att förändra denna trend.

Rörelsen organiserade demonstrationer 1971 och tusentals av Zagrebs studenter protesterade offentligt.