Kustjägare (Sverige)
| Kustjägarna (KJ) | |
| Information | |
|---|---|
| Datum | 15 september 1956 |
| Land |  Sverige |
| Försvarsgren | Amfibiekåren (del av Marinen) |
| Typ | Jägarförband |
| Roll | Underrättelsehämtning och störstrid |
| Del av | Första amfibieregementet |
| Föregångare | Närförsvarsskolan |
| Förläggningsort | Amfibieregementet |
| Valspråk | "Mod, kraft, spänst" |
| Färger | Grön (Kompaniets) |
| Marsch | "Den Svenske Kustjägaren" |
| Tjänstetecken | |
| Den gyllene treudden | Neptuns gyllene treudd |
| Identifikationssymbol | Thorleif |
Kustjägare (KJ) är ett jägarförband inom amfibiekåren som är en del av svenska marinen. Kustjägare är ett av svenska försvarsmaktens förband avsett att kunna verka i alla miljöer under alla typer av förhållanden. Kustjägarkompaniet är amfibiekårens underrättelseresurs och ett av Sveriges främsta elitförband.
Förbandets uttalade uppgift: Kustjägarkompaniets uppgift är främst att bedriva underrättelseinhämtning åt övriga amfibieförband. Kustjägarnas andra uppgift är störstrid, som genomförs i grupp eller pluton. Transportsätten är till exempel stridsbåt, kajak, gummibåt eller ytsim.[1]
Historia
På 1950-talet började Kustartilleriet sakna en rörlig och slagkraftig dimension i sitt försvarssystem. Den 15 september 1956 beslutades att inleda en försöksutbildning av kustjägare. Den första kullen ryckte in den 8 januari 1957 vid Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) på ön Rindö utanför Stockholm. Överbefälhavare general Nils Swedlund tog efter en positiv utvärdering beslut att godkänna kustjägarförband.
Kustjägarnas huvuduppgift har utvecklats under åren beroende på den strategiska hotbilden.[2]
De första åren utvecklades förbandet till ett amfibiskt kommandoförband med inriktning mot både offensiva och defensiva amfibieoperationer. Organisationen bestod av en kompanistab, två jägarplutoner (en attackdykartropp ingick i den första jägarplutonen) och en understödspluton med granatkastare.[3]
På 1990-talet förändrades Kustjägarkompaniet (KJ-kompani m/90) och blev en del av amfibiebataljonen. Övergången innebar att kustjägarkompaniets stridsuppgifter renodlades till ytövervakning och begränsade anfallsuppgifter.[4]
Epoken 2000–
Förbandets huvuduppgift är från år 2000 underrättelseinhämtning bakom fiendens linjer och är amfibiekårens kvalificerade underrättelseresurs.
Under värnpliktsepoken utbildades det årligen ett reducerat kustjägarkompani - men i slutet av 90-talet började försvarsmakten utbilda två kustjägarkompanier per år vid det nu nerlagda Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2) i Karlskrona och vid Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) på Rindö. I mitten av 1980-talet fanns åtta fristående kustjägarkompanier i krigsorganisationen, men i och med införandet av sex amfibiebataljoner ökade antalet kustjägarkompanier till tolv (två kompanier per amfibiebataljon), som idag har blivit ett.
Hösten 2005 omorganiserades Kustartilleriet och blev Amfibiekåren. Kustjägarna är samlade i 202 Kustjägarkompaniet med huvuduppgift informationsinhämtning. Kompaniet består av:[5]
- Stabsplutonen
- Attackdykarplutonen
- Kustjägarplutonen
Neptunigaffeln
Neptunigaffeln eller "den gyllene treudden" är de svenska kustjägarnas utbildningstecken. Sedan 1994 bärs Neptunigaffeln som ett tygmärke på uniformsjackans högra ärm istället för på den gröna baskern. Utbildningstecknet bärs även på bröstet på uniform M/87 och som halsband. De tre uddarna i treudden står för kustjägarnas motto; mod, kraft och spänst.
Utrustning
Kustjägarkompaniet använder en rad farkoster och transportsätt för att lyckas med sin uppgift. Det kan exempelvis vara transport med kajak, hjulgående fordon, stridsbåt 90H, gruppbåt, gummibåt, ubåt och helikopter.
Befattningar
De befattningar bland i amfibiebataljonen:
- Jägarpatrullen består av en patrullchef, en ställföreträdande patrullchef, en signalist, en stridssjukvårdare, en skarpskytt och en fältarbetare.
- Understödspatrullen består av en patrullchef, en ställföreträdande patrullchef och sex understödssoldater - men två av soldaterna har en tilläggsbefattning som signalist respektive stridssjukvårdare.
- Prickskyttegruppen består av sex prickskyttar/observatörer - men två av soldaterna har en tilläggsbefattning som signalist respektive stridssjukvårdare.
Chefer för Kustjägarskolan, 1956–1990
- 1956-1957 - Per Carleson
- 1957-1966 - Sven-Åke Larsén
- 1966-1968 - Torbjörn Ottosson
- 1968-1970 - Per Erik Bergstrand
- 1970-1971 - B Ingvar Johansson
- 1971-1974 - Stefan Furenius
- 1974-1976 - Torsten Engberg
- 1976-1978 - Kaj Nielsen
- 1978-1980 - Bengt Molin
- 1980-1983 - Bo Strömgren
- 1983-1985 - Anders Hammarskjöld
- 1985-1988 - Claes-Göran Hedén
- 1988-1990 - Peter Wilpart
Referenser
- ^ ”KUSTJÄGARNA”. Försvarsmakten. Arkiverad från originalet den 22 september 2007. https://web.archive.org/web/20070922131328/http://www.amf1.mil.se/article.php?id=12833. Läst 16 januari 2006.
- ^ Carlsson, Christer, red (2006). Kustjägarna 50 år. Stockholm: Sällskapet Kustjägarveteraner. Libris 10272397. ISBN 91-631-9337-X[sidnummer behövs]
- ^ Kustjägarna - 60 år av utveckling, ubåtsjakt och internationella insatser. 2016
- ^ Kustjägarna 50 år - ett halvt sekel i vaksamhet
- ^ ”202 Kustjägarkompaniet”. Läst 29 mars 2017.