Låglandsanoa
| Låglandsanoa Status i världen: Starkt hotad[1] | |
 Låglandsanoa | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
| Underordning | Idisslare Ruminantia |
| Familj | Slidhornsdjur Bovidae |
| Underfamilj | Oxdjur Bovinae |
| Släkte | Bubalus |
| Art | Låglandsanoa B. depressicornis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bubalus depressicornis | |
| Auktor | H. Smith, 1827 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Låglandsanoa (Bubalus depressicornis) är en art i familjen slidhornsdjur som förekommer endemiskt på den indonesiska ön Sulawesi. Den är nära släkt med arten dvärganoa (Bubalus quarlesi) och ibland listas de som samma art.
Kännetecken
Arten når en kroppslängd mellan 160 och 170 centimeter, en mankhöjd mellan 70 och 105 centimeter samt en vikt av 150 kg (honor) till 300 kg (hannar). På så sätt är den ett av de minsta oxdjuren. Vuxna exemplar saknar nästan allt hår och har en svart eller brunaktig färg. Ofta förekommer ljusare främre extremiteter och vita mönster vid strupen och ansiktet. Hos bägge könen finns 18 till 37 centimeter långa horn som har ett trekantigt tvärsnitt. Skillnader till dvärganoan är en längre svans, de vita mönstren och längre horn.
Levnadssätt
Som namnet antyder lever djuret i låglänta skogar och träskmarker. Varje individ lever utanför parningstiden ensam och aktiviteten koncentreras på morgonen medan djuret under övriga tider vilar i tät undervegetation. Födan utgörs uteslutande av växtdelar.
Efter dräktigheten som varar mellan 275 och 315 dagar föder honan ett enda ungdjur. Kalvar har vid födelsen en tät ljusbrun päls som med tiden blir allt glesare. Efter 6 till 9 månader sluter honan att ge di. Ungarna är könsmogna efter två till tre år. Låglandsanoans medellivslängd ligger vid 20 år.
Hot
På grund av jakt och förstöringen av artens levnadsområde minskade populationen oroväckande. Artens bestånd uppskattas av IUCN med 3 000 till 5 000 exemplar och arten listas som starkt hotad (endangered).[1]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
- Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9
- ^ [a b] Bubalus depressicornis på IUCN:s rödlista, auktor: S. Hedges (2000), version 28 maj 2007.