Laura Bassi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Laura Bassi

Laura Maria Caterina Bassi, född 31 oktober 1711, död 20 februari 1778, var en italiensk forskare, den första kvinnan att officiellt undervisa på ett universitet i Europa.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bassi föddes i en välbärgad familj i Bologna, Italien, fadern var advokat. Under uppväxten blev hon privatundervisad i flera olika ämnen. Hon upptäcktes av kardinal Prospero Lambertini, senare Benedictus XIV, som uppmuntrade henne till vetenskapligt arbete.

21 år gammal utnämndes hon, 1732, efter en känd offentlig diskussion i Palazzo del Comune till professor i anatomi vid universitetet i Bologna. Två år senare blev hon också professor i filosofi. Hennes möjligheter att undervisa var begränsade till en början, då hon endast tilläts göra enstaka föreläsningar. 1738 gifte hon sig med Giuseppe Veratti, en akademisk kollega med vilken hon skulle komma att få åtta barn (vissa källor pekar på ännu fler). Efter detta fick hon hålla föreläsningar från hemmet och blev en respekterad profil på universitetet, vilket ledde till en högre lön som kunde bekosta den utrustning som hennes studier krävde.

Bassi var mycket intresserad av klassisk mekanik och undervisade i ämnet i 28 år. Hon var en av förgrundsfigurerna i introducerandet av Newtons tankar, om fysik och naturfilosofi i Italien. Under sin karriär publicerade Bassi inte mindre än 28 vetenskapliga artiklar, den övervägande majoriteten av dessa behandlade fysik och hydraulik, men hon sammanställde aldrig någon bok. Lazzaro Spallanzani var hennes lärjunge. Hon stod i brevväxling med Voltaire och många avndar av sin samtids lärde.

1745 inrättade påven Benedictus XIV en elitklass bestående av 25 vetenskapsmän, kända under gruppnamnet Benedettini (uppkallad efter påven själv). Bassi var mycket angelägen om att bli en del av gruppen men hon möttes med motstånd från många andra av den tidens forskare. Slutligen valde Benedictus ut henne till gruppen, där hon blev den enda kvinnan.

1776, i en ålder av 65 år, blev hon professor i experimentell fysik vid Institute of Sciences, som assistent agerade hennes man. Två år senare dog Bassi, hon hade tillägnat hela sitt liv åt fysiken och hade brutit viktiga barriärer för kvinnors arbete inom akademiska kretsar.

Källor[redigera | redigera wikitext]