Legalitetsprincipen

Legalitetsprincipen är en juridisk rättsgrundsats som säger att ingen kan dömas för en gärning som inte var straffbelagd vid den tid då brottet begicks.

Motsatsen är retroaktiv lagstiftning där lagar ges retroaktiv verkan.

Definition

Den legalitetsprincip som numera är förhärskande bygger på Nulla poena sine lege (inget straff utan lag) och Nullum crimen sine lege (inget brott utan lag), det vill säga att ingen kan dömas för en gärning som inte var straffbelagd vid den tid då brottet begicks. Detta innebär att lagar inte kan ges retroaktiv verkan (jämför: Lex retro non agit och Ex post facto). Lagen ska likaså vara tydlig och dess tillämpning förutsägbar. Olika rättsfilosofiska skolor ställer sig till principen på olikartade sätt. För rättspositivister krävs att handlingen strider mot nedtecknad lag, medan naturrättsteoretiker anser att vad som strider emot förnuftet och naturen alltid är kriminellt oavsett om detta finns nedteckat i en lag eller inte.

Historiska exempel

Henrik VII lät efter sin seger i slaget vid Bosworth proklamera att hans regenttid börjat dagen före slaget, för att således kunna åtala regimfiender för högförräderi om de deltog i den förlorande kung Rikard III:s sida.

Francisco Franco införde efter segern i spanska inbördeskriget en lag som retroaktivt gjorde väpnad kamp för republikens sida till en straffbar handling.

Nürnbergrättegångarna ådrog sig kritik för att bygga på retroaktiv lagstiftning och s.k. "segerrättvisa", bland annat av den amerikanske senatorn Robert Taft, son till presidenten och chefsdomaren William Taft. Tafts uttalanden ådrog sig svidande kritik men hyllades postumt av John F. Kennedy som en de åtta modigaste handlingarna av en senator i sin Pulitzerprisbelönade bok Profiles in Courage. Även i Norge och Danmark väcktes (huvudsakligen efteråt) kritik mot avrättningar av nazistkollaboratörer då dödsstraffet var avskaffat vid tillfället för brottet men återinfördes retroaktivt efter krigsslutet (i Norge redan av ockupationsmakten, vilken emellertid inte betraktades som legitim under processerna).

Legalitetsprincipen i Sverige

I Sverige följer legalitetsprincipen inom straffrätten av 1 kap 1 § Brottsbalken

”	Brott är en gärning som är beskriven i denna balk eller i annan lag eller författning och för vilken straff som sägs nedan är föreskrivet.	„
— Lagen.nu, 1 kap 1 § Brottsbalken

• Högsta domstolen har i dom 2007-04-03 uttryckligen åberopat legalitetsprincipen som domskäl för att ogilla åtal för narkotikabrott.

• Analogislut är inte heller möjliga att tillämpa inom svensk straffrätt, vilket framgår bland annat av NJA 2000 s. 490.

• I NJA 2012 s 105 har legalitetsprincipen upprätthållits vad avser företagsbot.