Karl XV

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Prins Karl” leder hit. För fartygen, se Prins Karl (fartyg).
Karl XV/Karl IV
Porträtt av Karl XV från 1870 av okänd konstnär
Kung av Sverige
Regeringstid 8 juli 1859–18 september 1872
(&&&&&&&&&&&&&013.&&&&&013 år och &&&&&&&&&&&&&072.&&&&&072 dagar)
Kröning 3 maj 1860 i Stockholm
Företrädare Oscar I
Efterträdare Oscar II
Valspråk Land skall med lag byggas
Kung av Norge
Regeringstid 8 juli 1859–18 september 1872
(&&&&&&&&&&&&&013.&&&&&013 år och &&&&&&&&&&&&&072.&&&&&072 dagar)
Kröning 5 augusti 1860 i Trondheim
Företrädare Oscar I
Efterträdare Oscar II
Valspråk Land skall med lag byggas
Gemål Lovisa av Nederländerna
Barn Louise
Carl Oscar
Ätt Bernadotteska ätten
Far Oscar I
Mor Josefina av Leuchtenberg
Född 3 maj 1826
Stockholms slott
Död 18 september 1872
(&&&&&&&&&&&&&046.&&&&&046 år och &&&&&&&&&&&&0138.&&&&&0138 dagar)
Residenset i Malmö
Begravd 9 oktober 1872
Riddarholmskyrkan i Stockholm

Karl XV, Carl Ludvig Eugen, född 3 maj 1826Stockholms slott i Stockholm, död 18 september 1872Residenset i Malmö, var kung av Sverige och Norge från 1859 med norska regentnamnet Karl IV[1] (medan han där även kallades Karl XV på samtida mynt[2]), dessförinnan hertig av Skåne. Han var son till kung Oscar I och drottning Josefina och gifte sig 19 juni 1850 med Lovisa av Nederländerna.

Uppväxt och utbildning[redigera | redigera wikitext]

Karl utbildades bland annat av professorerna Christopher Jacob Boström och F. F. Carlson och tog en privat studentexamen i december 1843. 1845 var han inskriven vid Uppsala universitet och under våren 1844 studerade han i Christiania (Oslo). Agrén vid Konstakademien, genremålaren Lundqvist, var prinsens bildlärare, och kapten Johan Christian Berger undervisade honom i akvarellmålning. Kronprinsen visade sig ha känsla för konst och litteratur med särskilt intresse för fosterländska verk som till exempel Pehr Henrik Lings "Asarne".

Midsommaraftonen 1841 erhöll han sin första officersfullmakt av farfadern, kung Karl XIV Johan. Efter faderns trontillträde 1844 valdes han, enligt tradition från 1700-talet, i april samma år till kansler vid universiteten i Lund och Uppsala och 1853 även till kansler för Akademien för de fria konsterna. Först på hösten 1844 började han sina studier i Uppsala.[3] Den 11 februari 1846 blev han förste hedersledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Inom svenska armén hade han underordnade befälstitlar vid Svea livgarde, Svea artilleriregemente och Kronprinsens husarregemente, men blev så småningom överste vid båda förbanden. 1849 blev han generalmajor och generalfälttygmästare, 1853 generallöjtnant. Liknande befordringar kom honom samtidigt till del även inom norska armén. Under en utländsk resa 1849 besökte han även hovet i Haag och den 19 juni 1850 gifte han sig med prinsessan Lovisa av Nederländerna. Bröllopet firades i Stockholm.

Karl utnämndes 7 februari 1856 till vicekung av Norge. Under sina besök i Norge vistades han mycket i naturen där han ritade skisser som han senare utformade till tavlor. Han intresserade sig för politik och skrev en prosasaga, Fosterbröderne, som trycktes 1848. Den och en annan bok, Heidi, Gylfes dotter (1855) utgavs bara för vänner. 1852 tävlade han utan framgång hos Svenska akademien om dess pris i skaldekonsten.

Kungahuset 1857 i daguerrotypi från 1857; stående: prins August, prinsessan Sofia, prins Oscar, kronprins Carl, prinsessan Eugénie; sittande: drottning Josefina, kung Oskar I, prinsessan Louise 6 år, kronprinsessan Lovisa; änkedrottning Desideria saknas på bilden.[4].

Under sent 1850-tal gjorde de goda relationerna mellan de skandinaviska länderna att kronprins Karl och Danmarks kung, Fredrik VII, som känt varandra sedan 1846, efter ett besök í Köpenhamn blev nära vänner. Detta påverkade också den skandinaviska politiken positivt. Kung Oscar inledde senare en skandinavisk pakt med syfte att förstärka samarbetet mellan länderna samt att inta gemensam ståndpunkt i olika frågor.

Eftersom det i ett halvt år, efter att Oscar I förgäves sökt bot för sin sjuklighet under sommaren 1857, hade varit tveksamt om lagrådet med 10 svenska och 10 norska statsråd kunde nå sina mål, bestämde riksdag och storting efter proposition av kungen i september 1857, att kronprinsen fick föra riksstyrelsen över Sverige och Norge i syfte att förebygga en årslång interimsregering. Förslaget var diskutabelt enligt konstitutionsordförande Louis De Geer, som ansåg att det möjligen kunde strida mot regeringsformens ordalydelse. Alla stånden såväl som norska stortinget godkände dock propositionen. [5] 8 juli 1859 avled kung Oscar och kronprins Karl blev kung Karl XV.

Karl XV som kung[redigera | redigera wikitext]

Karl XV i mitten av 1860-talet.
Karl XV som prins och hans bror Prins Gustaf på föreläsning av professor Johan Christopher Lindblad i Theatrum Œconomicum, Uppsala 1846.

Karl regerade Sverige och Norge från 25 september 1857 till sin död 18 september 1872. Han kröntes i Sverige 3 maj och i Norge 5 augusti 1860. De dåliga relationerna mellan Sverige och Norge kom att påverka hela hans regeringstid.

Han lyckades inte med den skandinaviska politiken så som han hade hoppats. Vid ett möte med Fredrik VIISkodsborg i juli 1863 lovade Karl den danske konseljpresidenten Carl Christian Hall ett alliansskydd för Schleswig. Innan man skulle påbörja formella förhandlingar med hjälp av den svenske envoyén i Köpenhamn, Henning Hamilton, som mellanhand, underställdes alliansfrågan Karls ansvariga rådgivare (vid en konferens på Ulriksdal 8 september 1863) som ställde sig negativa till förslaget. Karl XV fick där istället acceptera ett återtåg, eftersom det av inrikespolitiska skäl visat sig omöjligt att ersätta den De-Geer-Gripenstedtska ministären med en för kungens skandinaviska krigspolitik mer positiv rådkammare.

Hans missnöje över denna försiktighetspolitik gav han uttryck i dikten Till Sverige (1864). Redan 1860 hade Karl skrivit en broschyr om svenska beväringsorganisationen. 1865 skrev han Några tankar angående svenska arméns organisation, framlagde för fosterlandsvänner. Här utgår han från Danmark då han skriver:

Denna stat har inte blivit understödd av dem, vilkas bistånd den haft skäl att vänta.

I samma broschyr påpekar han emellertid också felaktigheter i den danska härordningen. Karl XV ansåg att Sverige för sin del inte skulle ha en stor och dåligt övad krigsorganisation utan en liten, men väl övad, och föreslog därtill att den skulle förstärkas med en fjärdedel så många soldater. Detta skulle ske genom lottning. Kung Karl fick inget gehör för sin plan och tog inte heller till sig av andras idéer. Kungen följde intresserat krigen i Europa 1866 och 1870 (Tyska enhetskriget och fransk-tyska kriget). Efter det förra utgav han under titel Ett ord i sinom tid general Changarniers anmärkningar om den franska arméns fel och drog paralleller till den svenska armén i vilken han tyckte sig finna liknande problem.

Karl XV försökte alltså skapa en internationell och utåt kraftfull nordisk maktställning utan att lyckas. Däremot stärktes och ändrades radikalt de svenska interna politiska förhållandena genom representationsreformen 1866. 1860 föreslog de så kallade "folkvalda stånden" hos kungen att han skulle ta sig an reformen, och i januari 1863 framlade De Geer-Gripenstedts regering ett representationsförslag, som bröt med ståndsriksdagens utformning. Förslaget diskuterades i nästan tre år innan riksdagen den 22 juni 1866 beslutade om representationsreformens genomförande.

1862 hade nya kommunallagar utformats, vilka tillsammans med den föreslagna lagen om kyrkomöten gav både grund och skäl för den nya riksdagsordningen, till vilken även hörde årliga riksdagar. Under Karl XV regeringstid infördes även kommunal rösträtt för kvinnor och friheten ökades på religionens, juridikens och politikens fält. Även lagarna ändrades med bland annat ny strafflag och sjölag. Karl XV är också den kung som invigt flest järnvägar i Sverige, eftersom landet under hans regeringstid gjorde stora satsningar på infrastruktur och industrialisering.

Då Karl XV dog 1872 saknade han en son i livet varför han efterträddes som svensk kung av sin bror Oscar, sedermera Oscar II. De båda bröderna var inga vänner och när Karl XV på sommaren reste till Aachen för en brunnskur bröt ett "telegramkrig" ut. Bakgrunden var att Karl var obotligt sjuk, men ville hemlighålla detta för brodern och andra. In i det sista pågick telegramväxlingen och först på Karl XV:s dödsdag fick prins Oscar besked om broderns hälsotillstånd, just när han skulle kliva på ett extratåg till sjuklägret i Malmö. Resan inställdes och Sverige hade fått en ny kung.[6] Karl XV hade 1872 planer på att gifta om sig med en medlem av den polska adeln, Graciosa Krasinska, för att ersätta Oscar som tronarvinge med en egen son, men planerna omintetgjordes av hans död.[7]

Eftersom Karl XV saknade manliga bröstarvingar försökte han flera gånger förmå riksdagen att ändra lagen så att kvinnor kunde ta över tronen, men något gehör för den saken fick han inte. Karl XV grundade 1863 Konungens jaktklubb.

På uppdrag av Karl XV slöt Dirk de Graeff van Polsbroek den 11 november 1868 ett "Vänskaps-, handels- och sjöfartstraktat" mellan Sverige-Norge och Japan (se Fördraget i Yokohama). Fördraget öppnade Hakodate, Yokohama, Nagasaki, Kobe och Osaka för handel för svenska och norska handelsmän (artikel 3). Fördraget gav också Sverige-Norge möjlighet att skicka konsuler till de nyöppnade hamnarna, där fick rätt att utöva domsrätt över svenskar och norrmän (konsularjurisdiktion).

Karl XV som person[redigera | redigera wikitext]

Karl XV omkring 1865.
Jaktsällskap (1853), målad av Karl XV.

Karl XV visade redan i unga år en viss brist på tålamod med hovlivet och dess regelverk, något som fortsatte att prägla honom. Han ansågs dessutom skrytsam, slösaktig och var en stor kvinnotjusare.

En studie i Karl XV:s temperament lämnas av hovmannen Fritz von Dardel, då kungen hade för ovana att ständigt försöka hjälpa till vid bränder i Stockholm:

""H M (Hans Majestät) är vid dessa tillfällen ej till sin fördel. Han blir het, ger order och kontraorder samt slutar ofta med att göra polistjänst genom att från brandstället bortköra onyttiga åskådare. Det händer honom icke sällan härvid att han ryter åt sina undersatar, ja till och med utdelar knuffar. Jag är verkligen förvånad öfver att H M icke någon gång träffar en fyllbult, som betalar honom igen med samma mynt. Jag tog mig på hemvägen friheten att säga H M huru litet detta uppträdande stämde öfverens med hans kungl. värdighet. Slutligen fick jag honom att medgiva att han haft orätt, men jag är öfvertygad om att nästa gång H M befinner sig vid en eldsvåda, börjar han om på samma sätt".[8]

Karl XV dikter utgavs 1863 (En samling dikter af C.) och 1865 (Smärre dikter af C.) i upplagor för allmänheten och många har blivit översatta till franska, engelska, ungerska, italienska, nederländska, tyska, danska och norska. Flera av dem tonsattes. Av Karl XV:s militära skrifter har flera översatts till bland annat norska, franska och tyska.

Karl XV uppmuntrade framför allt nationella riktningar i svensk och norsk konst och köpte själv mycket konst. Kungen handleddes själv i måleri av Johan Christoffer Boklund, Edvard Bergh, Alfred Wahlberg med flera och utförde många landskap med svenska och norska motiv. Han deltog i Konstakademiens utställningar 1856–70.

Kungens målningar har visats på Nationalmuseum (Motiv från Värmdö, 1865, Landskap från Gudbrandsdalen, 1866), i riksdagshuset (Landskap från Hardanger, 1872), i Konstakademien (Utsikt af Uppsala), i Göteborgs museum (Norskt landskap, 1871), på Ulriksdal och övriga kungliga slott samt i norska nationalgalleriet. Hans konstsamling omfattade ca 500 målningar, varibland mer än 400 av svenska konstnärer. Större delen av sina samlingar av konst och konstslöjd testamenterade han till svenska staten. Nationalmuseets skandinaviska konstavdelning och dess konstindustriella avdelningar utökades kraftigt med hjälp av denna donation.

I början av 1871 insjuknade han allvarligt och hans tillstånd förvärrades efter drottning Lovisas död, den 30 mars 1871. Efter en badresa till Aachen, i augusti 1872, återkom kungen ännu svagare till hemlandet och hann inte hem till Stockholm. Han avled på residenset i Malmö av tarmtuberkulos 18 september 1872.

Den 1 juli 1859 avtäcktes ett monument på residensgården i Luleå, som minne över kronprins Karls besök föregående år. Monumentet var cirka 4,5 meter högt samt hugget i grön marmor. På fotstycket är Norrbottens landskapsvapen avbildat, och på spiran finns inskriptionen: "Till minne af H. K. H. kronprinsen-regenten Carls besök 1858. Norrbottens tacksamma folk reste stenen".[9]

Karls - av Charles Friberg modellerade - staty avtäcktes i maj 1909 på LejonslättenDjurgården i Stockholm.

Barn[redigera | redigera wikitext]

I äktenskapet:

Kung Carls stoft på dödsbädden.
Carls och Lovisas grav i Riddarholmskyrkan.

Med drottning Lovisa:

  1. Prinsessan Lovisa, född 31 oktober 1851, död 20 mars 1926, dansk drottning 1906-1912, gift 1869 med blivande kung Fredrik VIII av Danmark (1843-1912)
  2. Prins Carl Oscar, hertig av Södermanland, född 14 december 1852, död 13 mars 1854

Utom äktenskapet

Karl var känd som mycket intresserad av det motsatta könet och har varit föremål för omfattade rykten om att han varit far till ett stort antal utomäktenskapliga barn.[10] Några av dem anses vara bekräftade.

Med Anna Margareta Lindqvist Bolander:

  1. Carl Johan Bolander,[11] född 4 februari 1854 i Bankeryd, död 28 juli 1903 i Västerås, domkyrkoorganist, far till Nils Bolander

Med Johanna Matilda Styrell Stjernblad (Hanna på Wäntorp):

  1. Ellen Maria Svensson, gift Hammar, född 28 oktober 1865, död 1931[12][13]

Anfäder[redigera | redigera wikitext]

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Advokat Henri Bernadotte
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Karl XIV Johan
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jeanne de Saint Vincent
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Oscar I
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Rådman François Clary
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Drottning Desideria av Sverige och Norge
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Rose Françoise Somis
 
 
 
Kung Karl XV
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Alexandre de Beauharnais
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hertig Eugène av Leuchtenberg, vicekung av Italien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Joséphine de Beauharnais
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Joséphine av Leuchtenberg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Maximilian I av Bayern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Augusta Amalia av Bayern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Augusta av Hessen-Darmstadt
 
 
 

Härstamning från tidigare svenska dynastier[redigera | redigera wikitext]

Med Karl återkom det gamla blodet från Sveriges tidigare kungaätter enligt dessa förenklade genealogier som visar härstamningen från Stenkilska ätten, Erikska ätten, Folkungaätten, Vasaätten och Holstein-Gottorpska ätten till regenter av Bernadotteska ätten. Ingifta och syskon är ej med i uppställningen.

 
Erik Segersäll
 
 
 
 
Olof Skötkonung
 
 
 
 
Emund den gamle
 
 
 
 
Emundsdotter
g.m. Stenkil
 
 
 
 
Inge den äldre
 
 
 
 
Katarina
g.m. Björn Järnsida av Danmark
 
 
 
 
Kristina
 
Erik den helige
 
 
 
 
 
 
Knut Eriksson
 
 
 
 
Erik Knutsson
 
 
 
 
Ingeborg Eriksdotter
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Rikissa Birgersdotter (Folkungaätten) Magnus Ladulås
 
 
 
 
 
 
Rikissa av Werle hertig Erik Magnusson av Södermanland
 
 
 
 
 
 
Magnus I av Braunschweig-Wolfenbüttel Eufemia Eriksdotter
 
 
 
 
 
 
Magnus II av Braunschweig-Lüneburg Ingeborg av Mecklenburg
 
 
 
 
 
 
Gustav Vasa Katharina Elisabeth av Braunschweig-Lüneburg
 
Gerhard VI av Holstein
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Karl IX Hedvig av Holstein
 
 
 
 
 
 
Katarina Vasa Kristian I
 
 
 
 
 
 
Christina Magdalena av Pfalz-Zweibrücken Fredrik I av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Johanna Elisabet av Baden-Durlach Fredrik VII av Baden-Durlach Adolf av Holstein-Gottorp
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dorotea Fredrika av Brandenburg-Ansbach Karl III Wilhelm av Baden-Durlach
 
 
Johan Adolf av Holstein-Gottorp
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Charlotte Christina Magdalena av Hanau-Lichtenberg Fredrik av Baden-Durlach
 
 
Fredrik III av Holstein-Gottorp
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Georg Wilhelm av Hessen-Darmstadt
 
 
 
 
Kristian Albrekt av Holstein-Gottorp
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Augusta av Hessen-Darmstadt
 
 
Albertina Fredrika av Baden-Durlach
 
Kristian August av Holstein-Gottorp
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Augusta av Bayern
 
Karl Fredrik av Baden Adolf Fredrik
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Karl Ludvig av Baden Gustav III
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Frederika Dorothea Wilhelmina av Baden
 
Gustav IV Adolf
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Josefina av Leuchtenberg
g.m. Oscar I
Leopold av Baden
 
Sophie Vasa
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Oscar II Fredrik I av Baden
 
 
 
 
 
 
Gustaf V
 
Victoria av Baden
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Gustaf VI Adolf
 
 
 
 
Gustaf Adolf
 
 
 
 
Carl XVI Gustaf
 
 
 
 
Kronprinsessan Victoria
 
 
 
 
Prinsessan Estelle

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Kong Carl IV (1826 – 1872)” (på no). Det norske kongehus. http://www.kongehuset.no/artikkel.html?tid=27426&sek=27069. Läst 16 juli 2013. 
  2. ^ Exempel
  3. ^ Lagerqvist, Lars O. (1979). Bernadotternas drottningar. Stockholm: Bonnier. sid. 55. Libris 7145664. ISBN 91-0-042916-3 
  4. ^ Lars O. Lagerqvist, Sveriges regenter, Från forntid till nutid, Norstedts 1997, sidan 362. ISBN 91-1-963882-5.
  5. ^ Louis de Geer, Minnen del 1 Sthlm 1892 s 157 f.
  6. ^ Kungliga eskapader och kuriositeter från alla länder och tider, Lars Elgklou, Askild & Kärnekull, Stockholm 1982 ISBN 91-582-0274-9, s. 179
  7. ^ Anne-Marie Riiber (1959). Drottning Sophia. Uppsala: J. A. Lindblads Förlag. sid 80 ISBN
  8. ^ Svensk historia dag för dag, Anders Pontén, Bokförlaget SEMIC 1998 ISBN 91-552-2828-3 s. 208. Ur: von Dardel, Minnen, Stockholm 1912
  9. ^ Ätten Bernadotte : biografiska anteckningar, [Andra tillökade uppl.], Johannes Almén, C. & E. Gernandts förlag, Stockholm 1893, s. 157
  10. ^ Herman Lindqvist i Historien om Sverige, Sveriges drottningar ISBN 978-91-1-301524-8 s. 422
  11. ^ Carl-Erik Sahlberg i Nils Bolander diktare och predikant ISBN 91-86112-39-2 sid. 11
  12. ^ Lagerqvist & Åberg i Litet lexikon över Sveriges regenter ISBN 91-87064-43-X s. 42
  13. ^ Folkbokförda 1865 & 1896 i Stockholm Klara församling

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Karl XV i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
  • Edholm, Erik af: På Carl XV:s dagar. Svunna dagar. Ur Förste Hovmarskalken Erik af Edholms dagböcker. Norstedts, 1945
  • Dardel, Fritz von, Minnen, 1912
  • De Geer, Louis, Minnen del 1, Sthlm 1892

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]