Leksak

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mjukisdjur.

Leksaker, som ord använt i svenskan sedan 1729,[1] från isländskans leika,[2] är de föremål som företrädesvis barn använder vid lek. Dessa är ofta pedagogiska.[3] Det förekommer också som uttryck för de föremål som vuxna roar sig med, och kan i vissa fall användas som uttryck för hur människor förhåller sig till varandra.

Liten häst på hjul. Leksak från antikens Grekland, från en grav daterad till 950-900 f.Kr., Kerameikos arkeologiska museum, Aten

Historia[redigera | redigera wikitext]

Förhistoria och Egypten[redigera | redigera wikitext]

I sin ursprungliga betydelse är leksaker en allmänmänsklig företeelse med spår långt bak i tiden. De flesta unga däggdjur har observerats leka med vad de än kan finna, såväl kottar, stenar och mat. Leksaker och spel har grävts fram från flera antika civilisationer. De har omskrivits i viss av vår äldsta litteratur. Leksaker som grävts fram från Induskulturen (3 000-1 500 f.Kr.) inkluderar små kärror, visselpipor i form av fåglar, och leksaksapor som kunde glida ner för en sträng.[4]

De tidigaste leksakerna gjordes från naturmaterial, som stenar, stickor och lera. För tusentals år sedan lekte egyptiska barn med dockor som hade peruk och rörliga lemmar som gjordes av sten, porslin och trä.[5] I egyptiska gravar finns lämningar av leksaker i form av dockor, bollar, spel, mekaniska leksaker och förminskade husgeråd.

Antika Grekland och Rom[redigera | redigera wikitext]

Även i antikens Grekland och från det romerska riket finns lämningar av leksaker i trä och lera.[3] I Antikens Grekland och Antikens Rom lekte barn med dockor av vax eller terrakotta, kvistar, pilar och bågar och jojo. När grekiska barn, i första hand flickor, blev tillräckligt gamla brukade de offra sina leksaker till gudarna. När de gifte sig, skulle unga flickor, ofta omkring fjorton år gamla, offra sina dockor i ett tempel eller som en rit för övergång till vuxenlivet.[6][7]

Medeltiden och senare[redigera | redigera wikitext]

Från medeltiden finns väldigt få leksaker bevarade. Ett av de få leksaker som dock finns bevarade är bland annat en tennsoldat som är daterad till 1200-talet. Under 1400-talet skedde en ökning i leksakstillverkningen. Nürnberg kom då att bli en leksaksstad, med regelrätt leksaksproduktion och stor export.[3] 1861 fanns hela 261 företag i staden enligt NE. I Sverige startades Gemla leksaksfabrik på 1860-talet (ursprungligen möbelfabrik), som den första egentliga leksaksfabriken. Följt av BRIO, Enköpings leksaksfabrik (1890), Santessonska tenngjuteriet (tillverkade i första hand andra tennföremål), C.C Olsons leksaksfabrik och så vidare.

1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Under världskrigens importsvårigheter på 1900-talet startade åtskilliga små svenska tillverkare sin verksamhet, men kom på 1950-talet och 1990-talet att ersättas av importerade leksaker från låglöneländer. Tyskland och Japan blev stora aktörer. Idag är de största aktörerna fattigare länder i Sydöstasien. Plasten är ett viktigt material.[3] När tekniken ändrades och civilisationen gick framåt, förändrades även leksakerna. Medan antika leksaker gjordes av material från naturen, som stenar, trä och gräs, görs moderna leksaker ofta från plast, tyg och syntetiska material. Antika leksaker gjordes ofta av föräldrarna och barnets familjemedlemmar som använde dem, eller av barnen själva. Moderna leksaker är istället ofta massproducerade och säljs i affärer.

Dockor[redigera | redigera wikitext]

Denna förändring av leksaker exemplifieras av de förändringar som har ägt rum i en av de äldsta och mest universala av mänskliga leksaker: dockor. De tidigaste och primitivaste dockorna var enkla träskulpturer och gräsknippen. Egyptiska dockor sattes ibland samman så att deras lemmar kunde röras realistiskt. Under 1800-talet tillverkades dockor som kunde säga "mama".[8] Idag finns det datoriserade dockor som kan känna igen och identifiera objekt, dess ägares röst, och välja bland hundratals förprogrammerade fraser som den ska svara med.[9] De material som leksakerna görs av har förändrats, vad de kan göra har också förändrats, men det faktum att barn fortfarande leker med leksaker har inte förändrats.

Exempel[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ leksak i Nationalencyklopedins svenska ordbok, tillgängligt online. Läst 1 juni 2010.
  2. ^ heder i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (första upplagan, 1922)
  3. ^ [a b c d] barn i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 1 juni 2010.
  4. ^ MrDonn.org - Daily Life in Ancient India, including the mysterious Indus Valley Civilization
  5. ^ Maspero, Gaston Camille Charles. Manual of Egyptian Archaeology and Guide to the Study of Antiquities in Egypt. Project Gutenberg. http://www.gutenberg.org/etext/14400 
  6. ^ Powell, Barry B. (2001). Classical Myth; Third Edition. Upper Saddle River, NJ: Prentice Hall. Sid. 33–34. ISBN 0-13-088442-1 
  7. ^ Oliver, Valerie (1996). ”History Of The Yo-Yo”. Spintastics Skill Toys, Inc. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2006. http://web.archive.org/web/20060809224918/http://www.spintastics.com/HistoryOfYoYo.asp. Läst 30 oktober 2006. 
  8. ^ http://news.google.com/newspapers?nid=1955&dat=20010320&id=uvkhAAAAIBAJ&sjid=-qIFAAAAIBAJ&pg=5122,4172687
  9. ^ Van Patten, Denise. ”A Brief History of Talking Dolls- -From Bebe Phonographe to Amazing Amanda”. About.com. http://collectdolls.about.com/od/dollsbymaterial/a/talkingdolls.htm. Läst 30 oktober 2006. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]