Lena Larsson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lena Larsson på 1940-talet.
För andra betydelser, se Lena Larsson (olika betydelser).

Lena Larsson, född Rabenius 31 juli 1919 i Tranås, Småland, död 4 april 2000 i Stockholm, var en svensk inredningsarkitekt, känd som företrädare för en för sin tid okonventionellt vardagsvänlig familjemiljö[1] och för det på 1960-talet moderna slit-och-släng-idealet.

Lena Larsson var gift sedan 1940[1] med Mårten Larsson, och de fick fyra barn, däribland Kristina Torsson. Hon tillhörde den adliga ätten Rabenius.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lena Larsson monterar en fladdermusfåtölj på NK-bo 1950.

Larsson utbildade sig till möbelsnickare på Carl Malmstens verkstadsskola. Därefter var hon en tid hos möbelsnickaren Elias Svedberg där hon formgav möbler. I början av 1940-talet fick hon i uppdrag av Svenska Slöjdföreningen (numera Svensk Form) och Svenska Arkitekters Riksförbund (SAR) att göra en bostadsvaneundersökning. Hon intervjuade hemmafruar om hur de använde sina hem under tidigt fyrtiotal. Resultatet av undersökningen skulle användas som underlag för bostadsbyggandet efter andra världskriget.

På Hälsingborsmässan H55 skapade hon tillsammans med arkitekterna Anders William-Olsson och Mårten Larsson enfamiljshuset Skal och kärna. Under åren 1956 till 1960 var hon redaktör för heminredningstidskriftern Allt i hemmet. Som konstnärlig ledare för NK-bo 1947-1956[1] kunde hon använda sina kunskaper till att fundera ut fiffiga heminredningslösningar. NK-bo och NK-bo Nu var en specialbutik inom NK under åren 1947-56 och 1961-65 för prisbilliga och experi­men­tella möbler för hela familjen. Ett forum för unga formgivare där nya idéer och pro­duk­ter kunde testas. Här öppnade hon vägen för både etablerade och nya formgivare och mödelskapare, bland dem Stig Lindberg, Bertil Vallien, Yngve Ekström, Hans Ehrlin och Stefan Grip.

Hon ville att vi skulle använda lätta och funktionella möbler istället för tunga och pompösa. Hon var en varm förespråkare för ett barnvänligare boende. Som en konsekvens av sina tankar blev hon under 1960-talet en av de hängivnaste anhängarna av det så omdebatterade slit-och-släng-idealet. Det skulle vara enkelt och lättskött och kastas efter användandet. Dessa idéer omsattes gärna av 1950- och 1960-talets unga människor. Men energikriser och miljöhot fick allmänheten på andra tankar.

Bland de möbler hon ritade märks Grandessa.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Dalén, Uno (redaktör) (1961–1967). ”Band 8, Lena Larsson”. Bonniers lexikon. Stockholm: AB Nordiska Uppslagsböcker. Sid. 1216. Libris 8198071 

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Övrig litteratur[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]