Lewykroppsdemens
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Lewykroppsdemens | |
 | |
| Klassifikation och externa resurser | |
|---|---|
| ICD-10 | G31.8 |
| ICD-9 | 331.82 |
| OMIM | 127750 |
| DiseasesDB | 3800 |
| eMedicine | neuro/91 |
| MeSH | svensk engelsk |
Lewykroppsdemens (på engelska "Dementia with Lewy bodies", DLB) är en grupp demenssjukdomar, som beror på att Lewykroppar finns i nervcellers cytoplasma.
Lewykroppsdemens upptäcktes i slutet av 1980-talet,[1] då forskare hittade proteinansamlingar av alfasynuklein i obducerade hjärnor från demenspatienter. Ansamlingarna kallades Lewykroppar. De förekommer även vid vissa former av Parkinsons sjukdom med flera nervsjukdomar. Trots likheterna ifråga om förekomsten av Lewykroppar, är det stor skillnad på sjukdomarna som innefattas i demenstypen.
Man tror att demenssjukdomen dominerar i cirka 2–20 procent av samtliga demensfall, men sannolikt finns ett stort mörkertal. Det innebär att många har sjukdomen utan att få diagnosen.
Symptom[redigera | redigera wikitext]
En patient som drabbats av denna form av demens blir ofta ovanligt trött, får synhallucinationer och nedsatt uppmärksamhet. Symptomens styrka kan variera under dagen: personen kan uppträda helt irrationellt ena stunden för att uppträda normalt senare under dagen. Därför kan det vara svårt för anhöriga att acceptera och förstå att det är en demenssjukdom som deras anhörig drabbats av, och inte bara förvirring.
Minnesstörningarna förvärras ju längre demenssjukdomen går, men är inte lika framträdande som vid exempelvis Alzheimers sjukdom. Patienterna har oftast inget problem att orientera sig rumsligt, men har istället problem med att avläsa avstånd samt uppfatta saker tredimensionellt.
Det första symptomet på sjukdomen är ofta störd drömsömn, där personen ropar och fäktas under drömmen. Dessa symptom kan visa sig flera år tidigare än andra symptom.
I likhet med Parkinson drabbas även Lewykroppatienter av stela muskler (rigiditet) och långsamma hasande rörelser (hypokinesi), dock inte lika uttalade. Skillnaden är att dessa symptom visar sig snabbare hos Parkinsonpatienter, medan Lewykroppatienter får symptomen i samband med de kognitiva (problem med minnet).
Symptomlindrande läkemedel[redigera | redigera wikitext]
Sjukdomen går ej att bota, men kan i tidigt skede lindras med hjälp av kolinesterashämmare, som också är ett läkemedel mot Alzheimers. Vid alltför besvärande motoriska problem kan låga doser av L-dopa-läkemedel användas, samma medicin som används vid Parkinsons.
Patienter med Lewykroppsdemens har visat en stor känslighet mot neuroleptikumläkemedel, som därför bör undvikas. Dessa läkemedel används annars mot schizofreni och andra svåra psykoser.