Louis Malle

	Louis Malle
Född	Louis Marie Malle; 30 oktober 1932; Thumeries, Nord, Frankrike
Död	23 november 1995 (63 år); Beverly Hills, Los Angeles, USA
År som aktiv	1953–1994
Maka	Anne-Marie Deschodt ; (1965–1967); Candice Bergen ; (1980–hans död 1995)
Betydande verk	Hiss till galgen (1958); Den första kärleken (1971); Lacombe Lucien (1974); Atlantic City, U.S.A. (1980); Vi ses igen, barn (1987)
BAFTA Awards
	Bästa regi; 1982 Atlantic City, U.S.A.; 1989 Vi ses igen, barn
Venedigfestivalen
	Juryns stora pris; 1958 De älskande; 1963 Tag mitt liv; Guldlejonet; 1980 Atlantic City, U.S.A.; 1987 Vi ses igen, barn; OCIC Award; 1987 Vi ses igen, barn; Unicef Award; 1987 Vi ses igen, barn; Sergio Trasatti Award; 1987 Vi ses igen, barn; Special Golden Ciak; 1987 Vi ses igen, barn
Cannesfestivalen
	Guldpalmen; 1956 Den tysta världen; Grand Prix Technique; 1978 Pretty Baby
César du cinéma
	Bästa film; 1988 Vi ses igen, barn; Bästa regi; 1988 Vi ses igen, barn; Bästa originalmanus; 1988 Vi ses igen, barn
	IMDb SFDb

Louis Marie Malle, född 30 oktober 1932 i Thumeries i Nord, död 23 november 1995 i Beverly Hills i Los Angeles, var en fransk filmregissör, manusförfattare och filmproducent.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Louis Malle fick en sträng katolsk uppfostran som kulminerade i studier vid jesuitskola i Fontainebleau, vilket ledde till fortsatta studier vid Sorbonne, där han tog examen i statsvetenskap. 1951-1953 lärde han sig att filma. Han slog igenom med dunder och brak redan med sin debutfilm Hiss till galgen (1958) med Jeanne Moreau i huvudrollen och med originalmusik av Miles Davis. Han var en av förgrundsgestalterna i den franska nya vågen och en av Frankrikes och Europas ledande filmskapare. Bättre än de flesta regissörer förmådde han ge kvinnor oförglömliga roller.

Louis Malles skapande och åsikter stämde inte alltid överens med de allmänna estetiska regler som den mogna nya vågen förordade. I början av 1960-talet blev Malle alltmer kritisk till samtida filmskapare och tog offentligt ställning mot själva idén om en ny våg.^[1] Skillnaderna som fanns mellan Malle och hans samtida var typiska för en regissör som många gånger är svårplacerad. Av denna anledning är det inte lönt att fördjupa sig i Malles tvetydiga relation till denna filmrörelse. Istället är det mer fruktbart att studera hur hans arbete höll sig inom och utom ramarna för denna "rörelse".

Sin ställning som en av de ledande regissörerna under denna filmperiod uppnådde han med tidiga filmer som De älskande (1958) och Tag mitt liv (1963). Under 1970-talet gjorde han ytterligare filmer som Den första kärleken (1971), Lacombe Lucien (1973) och Pretty Baby (1977). Från mitten av 1970-talet var han bosatt i USA, där han fortsatte regissera/producera en rad kritikerrosade filmer, bland andra Atlantic City, U.S.A. (1980) och Min middag med André (1981). Han återvände sedan till Frankrike, där han 1987 spelade in Vi ses igen, barn, en djupt personlig skildring av den tyska ockupationen under andra världskriget. Hans sista film blev Vanja på 42:a gatan (1994).