Luleå tekniska universitets byggnader på Porsön

Regnbågsallén österut mellan D- och A-husen.

Karta över Luleåcampuset. De sex större mörkgrå blocken är huvudbyggnaderna – övre raden: (fr.v.t.h.) D-, E- o. F-husen, nedre: husen A, B o. C.

B-huset med Centrumrestaurangen till höger

Modifierad vägskylt utanför Kårhuset. Aula Aurora i bakgrunden.

Luleå tekniska universitet är beläget på Porsön i norra utkanten av Luleå. De sex huvudbyggnaderna ligger i en rätvinklig kvartersstruktur runt den centrala gågatan Regnbågsallén som leder mellan Porsö centrum i öster och Haparandavägen, en av Luleås norra utfarter, i väster. På andra sidan Haparandavägen ligger företagsbyn Aurorum Science Park. På södra sidan ligger parkområdet Porsöheden; ett rekreationsområde med discgolf bana och fågeldammen Pussen. Runt universitetet finns de flesta studentbostäderna, i huvudsak vid Porsö Centrum och längs Vänortsvägen invid Aurorum.

Placering och grundläggande principer

När dåvarande Högskoleenheten i Luleå inrättades den 1 juli 1971 hade beslutet föregåtts av en livlig debatt om var i Luleå dess huvudbyggnader skulle uppföras. Det fanns redan en lärarhögskola i stadsdelen Östermalm där staten kunde tänka sig att expropriera mark. Eftersom man inte visste hur stor högskolan skulle bli, valde man att förlägga den på Porsön i norra utkanten av staden, ett område som då bara bestod av skog och jordbruksmark.

Efter dansk förebild skulle områdets byggnader uppföras i kvarter längs en central huvudaxel, liksom den nyligen uppförda Linköpings tekniska högskola, och inte runt ett centralt parkområde såsom Umeå universitet. Rutnätsstadens kvartersstruktur ansågs vara flexibel och medge att byggnadernas användning skulle kunna ändras och att området skulle se färdigt ut även under uppbyggnadstiden.

Området delades in i tio kvarter av vilka endast sex har kommit att utnyttjas för universitetet: ett har bebyggts med bostäder, ett med kontor och ett med ett fängelse. I gengäld har några byggnader uppförts utanför de ursprungliga kvarteren. Byggnaderna skulle ha kontor och undervisningslokaler närmast huvudgatan, större laboratorier i mitten och tunga laboratorier längst bak och byggnadernas bärande konstruktion skulle medge att våningsplan och väggar enkelt skulle kunna läggas till och tas bort allt eftersom behoven ändrades. Principen om att ha laboratorierna längst bak har sedermera frångåtts i och med de ombyggnader som C- och F-husen genomgick 2005–2006.

Färg, form och trädgårdskonst

Fasaderna är till stor del utförda i färgad plåt från Plannja AB. Genom starka färger – rött, svart, orangegult och skärt – kombinerat med detaljer i blått, rött, gult och grönt, glittrande gatubelysning och rött marktegel skulle det ensliga läget och vintermörkret bekämpas.

Landskapsarkitekt LAR Sture Koinberg utformade en ambitiös plan för den yttre miljön. Planteringar med en mångfald av lokala växter och växter utifrån skulle försköna omgivningarna och innergårdarnas utformning skulle knyta an till byggnadernas verksamheter. Det nordliga läget till trots saknades dock, med några få undantag, vintergröna växter.

Byggnaderna på universitetet benämndes ursprungligen efter sin färg eller funktion: SGU-huset, Centrumhuset, Skära huset, Röda huset, Svarta huset och Gula huset. Först i slutet av 1990-talet började man kalla byggnaderna för A-huset, B-huset, C-huset, D-huset, E-huset respektive F-huset.

D-huset (Röda huset)

D-huset är den äldsta byggnaden på universitetet. När de första 50 studenterna på civilingenjörsutbildningen i maskinteknik anlände i september 1971 var det till D-huset, som då bestod av de tre tvärkorridorerna som i dag ligger mellan ingångarna D1 och D3.

Byggnadens äldre delar är uppförda i ett plan med källare och inrymmer undervisningslokaler och kontor för lärar- och sjuksköterskeutbildningarna. I källaren finns förråd och några lokaler för studentföreningar, till exempel Lulespexet.

Aula Aurora

Aula Aurora är en aula och konserthus. Salen rymmer mellan 360 och 500 åhörare, och är bland annat utrustad med en konsertflygel från Steinway & Sons. I anslutning till aulan finns ett kafé (Aurorafiket) och flera salar för musik- och teaterrepetitioner.

Aula Aurora ingick i den stora utbyggnaden av D-huset med nya lokaler för lärarutbildningen och invigdes av dåvarande kulturministern Marita Ulvskog den 27 februari 1999. Kostnaderna för att bygga aulan finansierades med anslag från Wallenbergstiftelserna. Aula Aurora är hemmascen för Lulespexet och var innan Kulturens hus inne i Luleå stod färdigt år 2007 hemmascen för Luleå orkesterförening.

Källor

• Hus, plåt, form. Byggnader 1971-1996. Carlsson, Karin (red.), Högskolan i Luleå 1996. Webblänk: http://www.ltu.se/polopoly_fs/1.30846!byggnader%201971-1996_low.pdf (sidan besökt 5 oktober 2008)

Vidare läsning

• Gunnar Landberg, Krister Tham, Gunnar Berg, Mats Tormod (9/1981). ”Centrumhuset, Luleå Högskola”. Arkitektur: s. 24-27. 
• Lis Hogdal (9/1978). ”70-talets vardagskyrka. S:t Tomas. Stadsdelskyrka på Porsön, Luleå”. Arkitektur: s. 25. 
• Bertil Franklin (10/1975). ”Tekniska högskolan i Luleå”. Arkitektur: s. 16-21. 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Luleå tekniska universitet.
  Bilder & media
• LTU: Campus Luleå
  • Interaktiv karta över universitetsområdet på Porsön