Magnetisk susceptibilitet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Magnetisk susceptibilitet, vanligtvis betecknad med den grekiska bokstaven χ, är en materialegenskap som beskriver hur magnetiskt ett material blir i externa magnetfält. Denna dimensionslösa storhet kan definieras genom

M = \chi H, \,

där M är ämnets magnetisering och H är den magnetiska fältstyrkan, båda i SI-enheten ampere per meter. Materialegenskapen är endast definierad för material där magnetiseringen är proportionell mot det externa fältet. De flesta material är diamagnetiska och där gäller att χ < 0, ofta av storleksordning -10-6. Vid paramagnetism är susceptibiliteten positiv.

Samband[redigera | redigera wikitext]

Eftersom det magnetiska B-fältet (flödestätheten) är en summa av magnetisering och det externa fältet, kan man skriva

B = \mu_0 (M + H) = \mu_0 (\chi H + H) = \mu_0 (\chi + 1) H = \mu_0 \mu_r H, \,

där μ0 är den magnetiska konstanten och μr = 1 + χ är materialets permeabilitetstal (relativa magnetiska permeabilitet).